Över konferensens scen hänger frågan symboliskt i luften. Foto: Karin Andersson.
Prata med människor, inte om dem
Idag är sista dagen av Malmö stads konferens c/o stad - miljonprogram i förvandling.
På onsdagskvällen öppnades programmet för allmänheten. Bröderna Salazar – filmen om The Latin Kings visades gratis i samarbete med dokumentärfilmsklubben Doc Lounge. På plats var – för första gången, kändes det som – personer med personliga erfarenheter av att bo i ett av de områden som vi andra just spenderat timmar med att prata om. Rapparen Adam Tensta. Arkitekten Erik Stenberg. Fatime Nedzipovska, grundare av mentorskapsprogrammet Brightful.
Allt är politik
Efter filmen hålls ett samtal. Någon i publiken frågar varför så få från miljonprogramsområden jobbar politiskt. Panelens svar: Det är många som är politiskt aktiva. Men det tar sig andra uttryck, exempelvis i aktivt deltagande i motståndsrörelser i andra länder än Sverige. Allt är politik. Men om inget av de etablerade partierna vänder sig till dem som står utanför det etablerade samhället kommer de inte heller vara intresserade av deras politik.
Tidigare på dagen har Soraya Hashim från Rättviseförmedlingen visat konferensdeltagarna en bild på Sveriges partiledare. Två av sju är kvinnor (om man räknar snällt och väljer Åsa Romson istället för Gustav Fridolin). Soraya Hashims, och hela Rättviseförmedlingens, poäng är: If you can see it – you can be it.
Prata med oss!
En kvinna som läser en master i hållbar stadsutveckling ställer kvällens sista fråga.
– Vad är det viktigaste för mig som stadsplanerare att veta om miljonprogramsområden?
Bakom mig mumlar någon uppgivet och frustrerat:
– Att där bor människor.
På scen tar Fatime Nedzipovska mikrofonen.
– Prata med oss, så får du veta! säger hon.
Några i publiken applåderar menande. De håller med Fatime Nedzipovska. Stämningen blir lite tryckt.
Homogen kår
Stadsplanerarkåren må vara homogen. Men våra samarbetspartners måste inte vara det.
Efter denna konferens är jag än mer övertygad om att planerare måste arbeta tillsammans med alla de människor vi bygger stad för. Vi måste prata med och en gång för alla sluta prata om. Sluta berätta hur människor som bor på en viss plats mår – låt dem själva berätta. Sluta tala om för människor vad de behöver – låt dem själva ta reda på det.
Prata med människor om du vill förstå vad de vill.
Fortsätt prata
Efter att ett förslag till ny strukturplan för Husby ratades av de boende stod arkitekterna bakom det delvis frustrerade och uppgivna. I en artikel i Arkitekten i juni/juli 2013 berättar arkitekterna om brister i dialogprocessen, speciellt i förankringen och förklaringen av det slutgiltiga förslaget.
De hade länge stöd för sin idé från de boende. Men det höll inte ända till slutet. Dialogen höll inte ända fram. Förslaget skrotades.
Medborgares medverkan är den enda vägen mot ett rättvist stadsbyggande. De människor som vi stadsplanerare arbetar för. Jag säger det igen:
Prata med - inte om. Och sluta aldrig prata.
Karin Andersson
Landskapsarkitekt
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.