Representation.
Tråkigt att man inte kommit längre med representation.
Över konferensens scen hänger frågan symboliskt i luften. Foto: Karin Andersson.
Idag är sista dagen av Malmö stads konferens c/o stad - miljonprogram i förvandling.
På onsdagskvällen öppnades programmet för allmänheten. Bröderna Salazar – filmen om The Latin Kings visades gratis i samarbete med dokumentärfilmsklubben Doc Lounge. På plats var – för första gången, kändes det som – personer med personliga erfarenheter av att bo i ett av de områden som vi andra just spenderat timmar med att prata om. Rapparen Adam Tensta. Arkitekten Erik Stenberg. Fatime Nedzipovska, grundare av mentorskapsprogrammet Brightful.
Allt är politik
Efter filmen hålls ett samtal. Någon i publiken frågar varför så få från miljonprogramsområden jobbar politiskt. Panelens svar: Det är många som är politiskt aktiva. Men det tar sig andra uttryck, exempelvis i aktivt deltagande i motståndsrörelser i andra länder än Sverige. Allt är politik. Men om inget av de etablerade partierna vänder sig till dem som står utanför det etablerade samhället kommer de inte heller vara intresserade av deras politik.
Tidigare på dagen har Soraya Hashim från Rättviseförmedlingen visat konferensdeltagarna en bild på Sveriges partiledare. Två av sju är kvinnor (om man räknar snällt och väljer Åsa Romson istället för Gustav Fridolin). Soraya Hashims, och hela Rättviseförmedlingens, poäng är: If you can see it – you can be it.
Prata med oss!
En kvinna som läser en master i hållbar stadsutveckling ställer kvällens sista fråga.
– Vad är det viktigaste för mig som stadsplanerare att veta om miljonprogramsområden?
Bakom mig mumlar någon uppgivet och frustrerat:
– Att där bor människor.
På scen tar Fatime Nedzipovska mikrofonen.
– Prata med oss, så får du veta! säger hon.
Några i publiken applåderar menande. De håller med Fatime Nedzipovska. Stämningen blir lite tryckt.
Homogen kår
Stadsplanerarkåren må vara homogen. Men våra samarbetspartners måste inte vara det.
Efter denna konferens är jag än mer övertygad om att planerare måste arbeta tillsammans med alla de människor vi bygger stad för. Vi måste prata med och en gång för alla sluta prata om. Sluta berätta hur människor som bor på en viss plats mår – låt dem själva berätta. Sluta tala om för människor vad de behöver – låt dem själva ta reda på det.
Prata med människor om du vill förstå vad de vill.
Fortsätt prata
Efter att ett förslag till ny strukturplan för Husby ratades av de boende stod arkitekterna bakom det delvis frustrerade och uppgivna. I en artikel i Arkitekten i juni/juli 2013 berättar arkitekterna om brister i dialogprocessen, speciellt i förankringen och förklaringen av det slutgiltiga förslaget.
De hade länge stöd för sin idé från de boende. Men det höll inte ända till slutet. Dialogen höll inte ända fram. Förslaget skrotades.
Medborgares medverkan är den enda vägen mot ett rättvist stadsbyggande. De människor som vi stadsplanerare arbetar för. Jag säger det igen:
Prata med - inte om. Och sluta aldrig prata.
Karin Andersson
Landskapsarkitekt
Representation.
Tråkigt att man inte kommit längre med representation.
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
SLU Alnarp
Tankesmedjan Movium
Box 190
234 22 Lomma
movium@slu.se
Bli kund >>
Lägg till ny kommentar