Idag är sista dagen av Malmö stads konferens c/o stad - miljonprogram i förvandling.

På onsdagskvällen öppnades programmet för allmänheten. Bröderna Salazar – filmen om The Latin Kings visades gratis i samarbete med dokumentärfilmsklubben Doc Lounge. På plats var – för första gången, kändes det som – personer med personliga erfarenheter av att bo i ett av de områden som vi andra just spenderat timmar med att prata om. Rapparen Adam Tensta. Arkitekten Erik Stenberg. Fatime Nedzipovska, grundare av mentorskapsprogrammet Brightful.

Allt är politik

Efter filmen hålls ett samtal. Någon i publiken frågar varför så få från miljonprogramsområden jobbar politiskt. Panelens svar: Det är många som är politiskt aktiva. Men det tar sig andra uttryck, exempelvis i aktivt deltagande i motståndsrörelser i andra länder än Sverige. Allt är politik. Men om inget av de etablerade partierna vänder sig till dem som står utanför det etablerade samhället kommer de inte heller vara intresserade av deras politik.

Tidigare på dagen har Soraya Hashim från Rättviseförmedlingen visat konferensdeltagarna en bild på Sveriges partiledare. Två av sju är kvinnor (om man räknar snällt och väljer Åsa Romson istället för Gustav Fridolin). Soraya Hashims, och hela Rättviseförmedlingens, poäng är: If you can see it – you can be it.

Prata med oss!

En kvinna som läser en master i hållbar stadsutveckling ställer kvällens sista fråga.

– Vad är det viktigaste för mig som stadsplanerare att veta om miljonprogramsområden?

Bakom mig mumlar någon uppgivet och frustrerat:

– Att där bor människor.

På scen tar Fatime Nedzipovska mikrofonen.

– Prata med oss, så får du veta! säger hon.

Några i publiken applåderar menande. De håller med Fatime Nedzipovska. Stämningen blir lite tryckt.

Homogen kår

Stadsplanerarkåren må vara homogen. Men våra samarbetspartners måste inte vara det.

Efter denna konferens är jag än mer övertygad om att planerare måste arbeta tillsammans med alla de människor vi bygger stad för. Vi måste prata med och en gång för alla sluta prata om. Sluta berätta hur människor som bor på en viss plats mår – låt dem själva berätta. Sluta tala om för människor vad de behöver – låt dem själva ta reda på det.

Prata med människor om du vill förstå vad de vill.

Fortsätt prata

Efter att ett förslag till ny strukturplan för Husby ratades av de boende stod arkitekterna bakom det delvis frustrerade och uppgivna. I en artikel i Arkitekten i juni/juli 2013 berättar arkitekterna om brister i dialogprocessen, speciellt i förankringen och förklaringen av det slutgiltiga förslaget.

De hade länge stöd för sin idé från de boende. Men det höll inte ända till slutet. Dialogen höll inte ända fram. Förslaget skrotades.

Medborgares medverkan är den enda vägen mot ett rättvist stadsbyggande. De människor som vi stadsplanerare arbetar för. Jag säger det igen:

Prata med - inte om. Och sluta aldrig prata.