

Plattformsdagarna är över – vad händer nu?
Plattformsdagarna i Eriksbergshallen i Göteborg är över. Trötta men fyllda av energi och stimulans åker vi hem igen. Årets rubrik var Ny politik för levande städer – hur vill du bidra? Kanske hade eventet fått en annan energi om den där politiken faktiskt också presenterats från högre ort inför årets möte – säkert var allting planerat utifrån det – men så blev det nu inte. Tystnaden är stor. Det har under året, trots idoga försök från olika håll i olika strategiska sammanhang, inte gått att få någon av de tre ansvariga ministrarna att avslöja minsta lilla detalj.
Men även utan en aning om vad den nya politiken faktiskt innehåller har människor från organisationer, företag, universitet och myndigheter, kommit till Göteborg från olika platser i hela landet för att i dagarna två samtala och utbyta idéer, tankar erfarenheter. Alla fulla av kraft, engagemang och vilja att förändra.
Vi är ju kallade hit för att berätta hur just jag vill bidra. Just jag och min organisation, myndighet, mitt universitet eller företag. Vad gör vi? Vi har, på uppmaning och av lust och fri vilja delgett varandra våra tankar om vårt gemensamma framtida urbana liv. Vi har delat 52 olika så kallade kunskapsdialoger, där olika samtal först om hur vi ska kunna förbereda oss och handskas med alla de olika utmaningar som ligger framför oss. Vi som lett dialogerna har i förväg spelat in poddar (alla finns på hållbarstad.se) som deltagarna på plats först sitter och lyssnar på innan samtalen börjar. Tankesmedjan Movium håller under de två dagarna i två olika kunskapsdialoger, en om den rådande bostadssituationen (tillsammans med ArkDes) och en om ekosystemtjänster.
Det är en bra form. Samtal pågår, salen sjuder. Varje dag pågår 26 dialoger samtidigt runt runda bord. Efter att ha hört det förinspelade inslaget börjar samtalet. Deltagarna i varje kunskapsdialog tar av sig sina hörlurar, spanar artigt in om alla andra också lyssnat färdigt vid sina bord, och sen höjs rösterna, salen sjuder av samtal. Vi samtalar ungefär en timma. Vi vrider och vänder på möjligheter och scenarier. Vi drömmer, målar upp visioner men tappar aldrig fotfästet.
Det här är ändå på riktigt. Vi skriver kort ner hur vi vill att man ska agera kring den fråga som väckts i dialogen. Vi formulerar kärnfulla hashtaggar som vi sprider i sociala medier, vi berättar för varandra i rummet om hur vi funderar – ja hur vi vill bidra till en lösning. I båda Tankesmedjan Moviums kunskapsdialoger förs livliga och engagerade samtal. Vi som leder dem, jag själv och kollegan Harald Klein, har många tankar och idéer att ta med oss hem, precis som alla andra som deltog, det är jag övertygad om.
Men nu infinner sig frågan: Hur tar Plattformen för hållbar utveckling, bestående av Boverket, Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Tillväxtverket och Trafikverket, som av regeringen fått i uppdrag att gemensamt upprätta och förvalta en plattform för frågor om hållbar stadsutveckling, hand om mitt och alla andras bidrag?
Detta är som en gigantisk medborgardialog. Och med det följer samma fråga: Hur sker återkopplingen? Hur tas våra idéer om hand? Vad händer nu – på riktigt? Vi som deltar har världens möjlighet att påverka, på riktigt hög nivå. Myndigheterna har gått ut och frågat oss, en rad kompetenta yrkespersoner, vad vi tycker och vilka förslag till lösningar vi ser.
Den här gången gjordes ingen omröstning kring den kunskapsdialog som formulerat den mest kärnfulla rubriken. Så skedde förra året, i Malmö. Då var det Tankesmedjan Moviums kunskapsdialog som handlade om var barn får plats i staden som gick segrande ur omröstningen, det vill säga det var den allra viktigaste frågan att ta med in i politiken. Den slagkraftiga formuleringen löd: Barn har sin plats i staden!
Var tog den vägen? Jag debatterade, inbjuden av Boverket, frågan i Almedalen tillsammans med Karolina Skog, miljöminister och ansvarig för stadsutvecklingsfrågor, som där talade väl om vikten av ett barnperspektiv i stadsplaneringen. Det gjorde hon även inledningsvis på Plattformsdagen i år, men hon deltog inte som utlovat, utan fanns med i ett rätt taffligt förinspelat videoinslag. Hon framhåller alltså även nu att barnperspektivet är ett viktigt verktyg för att skapa levande städer, god urban livsmiljö. Det som är en bra livsmiljö för barn är en bra livsmiljö för alla.
Toppbetyg till Tankesmedjan Movium! Vi har nått fram! Men någon större återkoppling om vad som i övrigt skett när det gäller barnperspektivet i stadsplaneringen sedan förra året skedde inte under Plattformsdagarna. Hur lever frågan vidare? Hur har de olika myndigheterna tagit till sig frågan som lyftes så kraftfullt på Plattformsdagarna 2016?
I år samlades svaren på de viktiga frågorna inte in som ”segrande” rubriker utan som viktiga nyckelord i ordmoln med hjälp av mentimeter. Det var ett betydligt enklare tillvägagångssätt men det kräver sannerligen en vilja, en kunskap och ett tålamod att tolka vad som ligger bakom nyckelorden. På frågan Vad är viktigast för dig i dina drömmars stad? kom svaren ”trygghet” och ”grönska”. Vad betyder det? Trygghet är inget enkelt begrepp. Grönska – hur?
Det Plattformen får med sig som de allra viktigaste nyckelorden för sitt framtida arbete var ”social hållbarhet” och ”samverkan”. Frågan löd: Vilken är den viktigaste utmaningen för Plattformen att ta tag i? ”Social hållbarhet” och ”samverkan” vet alla att vi måste säga idag, men det är betydligt svårare att genomföra i praktiken när det väl kommer till kritan. Inte mindre viktigt för det. Men hur tolkar Plattformen nyckelorden?
Så: Vad händer nu? Hur går Plattformen vidare med detta? Hur går arbetet till? Vad sker konkret? Får vi som kommer tillbaka nästa år veta vad som hänt sen sist?
TITTI OLSSON
Medborgarna skapar staden
Den internationella filmfestivalen ArchFilmLund 2016 handlade nästan mer om urbant liv än om arkitektur i sig. Vinnande film lyfter fram ett starkt medborgarengagemang i Christchurch efter jordbävningen 2011.
Global kraftsamling i Lund för barns utemiljöer
Under några intensiva dagar i mitten av september myllrade det runt människor i Lund med en gemensam uppgift i fokus: att skapa levande gröna uppväxtmiljöer för barn och ungdomar överallt i världen.
Lekplatsen är död – länge leve lekplatsen!
Märit Jansson, lektor vid SLU och aktuell med seminariet ”Plats för lek – svenska lekplatser förr och nu” och som redaktör för antologin med samma namn, skriver i sin krönika om att när hon i mitten av 2000-talet började studera anlagda lekplatser och deras användning och förvaltning, ofta mötte skepsis. Hon minns särskilt när hon i fikarummet på en kommun fick höra: ”Att aldrig någon kan forska om något viktigt!”.
BEUM höjer kompetensen om utemiljön!
Då har ännu en besiktningskurs gått av stapeln! Den 30-31 augusti arrangerade BEUM, i samarbete med Movium, Besiktningskurs Natursten, markbetong och asfalt i Malmö. I sin krönika reflekterar Göran Nilsson över BEUMs historia och betydelse.
Välkommen till hösten på Movium!
Movium kavlar upp ärmarna inför nya utmaningar under hösten. På programmet står parnterskapsträffar, internationella konferenser, resor, spaningar och nya visioner!
Pixla piren
Tillfälliga aktiviteter, medskapande och nya aktörskonstellationer tar plats i stadsutvecklingsprocesser. Det pratas just nu mycket om “urban commons” eller fritt översatt till svenska, urbana allmänningar.
Vad ska vi göra med Hjalmar?
Den nya staden växer fram i Kiruna – men på en plats där ingen velat ha en stad tidigare. Dödens dal, kallas den av belackarna.
På spaning med Moviums ledningsråd
I mitten av maj träffades Tankesmedjan Moviums ledningsråd för att spana efter trender och framtidsfrågor. Nyfiken? >>
Skapa möten istället för gränser
Är det möjligt att designa med en känslighet för sociala processer, kanske till och med skapa möjlighet för integration och givande sociala möten? Det frågar sig fyra blivande landskapsarkitekter som nyligen arrangerade Landskapsarkitekturdagen med temat Merging landscapes på SLU i Alnarp.
Det överbeskyddade barnet
Synen på vad som är lämplig och olämplig lek, eller lämpliga eller olämpliga lekplatser, är underordnad sin samtids kontext, skriver Anna Lenninger.