Foto: Anders Rasmusson
Planera för hållbar utemiljö för människors bästa
Landskapsarkitekt Thorbjörn Andersson brukar säga att trädens stora problem är att de dör så långsamt att vi knappt märker det. Att majoriteten av stadsträden sakta står och tynar bort. Medellivslängden för ett träd på Manhattan brukade vara tio år, det vill säga att i samma ögonblick som det planterades började det sakta att dö.
De senaste åren har det pratats mycket om ekosystemtjänster som lösning för hållbara städer. Visionerna är många och ambitiösa. Det är dock viktigt att komma ihåg att de goda intentionerna från visionsstadiet och den övergripande planeringen på ett medvetet sätt måste föras vidare till kommande faser för att inte riskera att vattnas ur på vägen. När vi som ska skapa hållbara städer gestaltar och projekterar måste vi säkerställa att vi skapar platser och ekosystem som långsiktigt kommer att må bra. I förvaltningsarbetet måste vi kontinuerligt utveckla och omforma platserna och hur vi handskas med dem, för att de ska ge oss de värden, kvalitéer och ekosystemtjänster som vi hoppas på.
Tankesmedjan Movium gav ut en ny bok för några månader sen, Urbana ekosystemtjänster – arbeta med naturen för goda livsmiljöer. Boken landar i nio övergripande råd som sammanfattar hur ekosystemarbetet kan bli bättre så att våra försök att skapa goda livsmiljöer lyckas:
1. Plats och funktion först!
Utgå från platsen och dess tänkta funktioner, inte från de enskilda ekosystemtjänsterna. De fyra S:en kan användas för att prioritera funktioner och förhållningssätt till ekosystemtjänsterna, utifrån begreppen stärka, skapa, skydda, skippa.
2. Ur vårt perspektiv
Arbetet med ekosystemtjänster handlar om hur vi människor vill att ekosystemen på en viss plats ska motsvara våra behov. Det kanske låter onödigt centrerat kring människan, men det är faktiskt tanken!
3. Känn platsen …
Utgå från platsens egenskaper och vad vi vill att platsen ska bli. Inventera platsens ekosystemtjänster och ta hänsyn till dem i analyser och målformuleringar.
4. … och se sammanhang
Utgå från platsen men ta hänsyn till platsens sammanhang i kvarteret, stadsdelen, staden, regionen. Tänk på att olika ekosystemtjänster har olika räckvidd.
5. Zooma in och ut
Att arbeta med ekosystemtjänster innebär att hela tiden växla perspektiv mellan detaljnivå och helhet.
6. Det förändras med tiden
Fundera över platsen idag och dess framtida potential. Hur påverkas platsen, och värdet på de funktioner som platsen ger, när sammanhanget förändras? Följ upp. Reflektera. Utvärdera.
7. Det hänger ihop
Bejaka helhet, system, mångfunktionalitet. Ta hänsyn till komplexitet och hur olika processer förhåller sig till varandra. Varje förändring påverkar också andra delar av systemet.
8. Gränslöst
Inkludera och involvera. Lär av brukarna och förankra det som ska leda till målet. Samarbeta med andra förvaltningar, fastighetsägare och intressenter. Ekosystemen arbetar över gränserna – det måste vi också göra.
9. Lär av varandra
Se hur andra gör och fundera över hur dessa exempel skulle kunna fungera i andra miljöer och sammanhang. Allt passar inte att överföra från en plats till en annan, men det kan ändå ge ledtrådar och inspiration för det egna agerandet.
En av tankarna med den här boken var just att ge möjlighet till att lära av varandra. Utöver bakgrund och generella reflexioner lyfter Movium konkreta exempel från hela världen för att visa på hur man kan arbeta med utemiljön.
Alla gör vi rätt som förväntar oss storverk av utemiljön. Här väntar massor med härliga upplevelser och minnen. Här stärks hälsa och välmående. Här säkras våra samhällen mot extremväder och här finns flexibiliteten att hantera andra förändringar, som kanske ännu inte ens kan anas. Här grundläggs barnens framtida hälsa.
Men bara om vi människor tar hand om vår utemiljö. Vi måste ta hand om varandra!
Läs mer om boken i Moviums nätbokhandel.
ANDERS RASMUSSON
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.