movium.slu.se

Foto: Nina Vogel

movium.slu.se

Foto: Nina Vogel

movium.slu.se

Foto: Nina Vogel

movium.slu.se

Foto: Nina Vogel

Krönika

Pixla piren

Publicerad 28 juni 2016

“A hype goes to town” – just nu pratas det mycket om “urban commons” eller fritt översatt till svenska, urbana allmänningar, och fenomenet diskuteras inom både akademi och praktik. Tillfälliga aktiviteter, medskapande och nya aktörskonstellationer tar plats i stadsutvecklingsprocesser genom stadsodlingar, platsspecifika transformationer, urban pionjärverksamhet etc. Intresset för att engagera sig i frågor kring alternativ resursanvändning och förvaltning, nya ekonomier, ojämlikhet i dagens samhällen och städer understödjer detta intresse för urbana allmänningar. Som svar på sociala kriser och åtstramningsåtgärder får återtagandet av urbana resurser och värden uppmärksamhet. Men även bildandet av ett nytt socialt kapital, med värderingar och en praxis som inte är betjänt av traditionell planering, kan vara underliggande drivkrafter för nya utvecklingsmöjligheter.

 

Pixla piren är ett tillfälligt urbant experiment i ett nedlagt hamnområde, en före detta färjepir i Helsingborg. Detta nya förhållningssätt till en gemensam utveckling och förvaltning av det offentliga rummet är ett försök att i högre grad inkludera medborgarna i en lokal, demokratisk stadsutveckling. Pixel-idén innebär i all sin enkelhet att man fördelar och avgränsar utrymmet i rutor, pixlar, om 10 x 10 meter. Dessa utrymmen kan disponeras, användas och utvecklas av någon lokal aktör (så kallad pixlare). Redan genomförda aktiviteter på plats spänner över stadsodlingar och gröna experiment samt sportaktiviteter och gatukonst.

 

Det övergripande målet är att utveckla det vattennära hamnområdet till en meningsfull plats för lokalbefolkningen, vilka skapar områdets nya identitet. Detta temporära medskapande är ett nytt förhållningssätt inom ramen för Helsingborgs långsiktiga och ambitiösa utveckling av stadsförnyelseprojekt H +, som så småningom ska resultera i bostäder och kommersiella funktioner om sådär åtta till tio år. Det är alltså under en ganska lång tidsperiod som tillfälliga användningar kan uppstå, växa, förändras eller minska och försvinna.

 

Tanken bakom Oslopiren som en urban allmänning innebär att utrymmet kan disponeras av vem som helst under vissa förutsättningar. Således upprättas vissa regler, som till exempel att man inte får bo på platsen, och dessa regler kommer i viss mån att styra olika pixlares idéer och handlingar. Detta motsattsförhållanden mellan toppstyrning och utveckling underifrån är värdeladdat och inte helt konfliktfritt. Planeringsmyndigheten går till exempel mer och mer mot en roll som facilitator medan andra intressenter i civilsamhället blir de verkliga drivkrafterna i utformningen och utvecklingen av detta nya stadsrum.

 

På sitt sätt utmanar detta Helsingborgs invånare och planerare att samarbeta kring nya former av ianspråktagande av det offentliga rummet, att vara öppna för temporära användare och funktioner, att välkomna det oförutsedda och att reda ut eventuella konflikter och dra lärdom av den särskilda dynamik som skapas vid en utveckling som är mer öppen än gängse utvecklingsprocesser. Särskilt frågor om reglering, makt, värdeskapande, självförvaltning, respekt för mångfalden av behov, etc. kan bli föremål för diskussion och är viktiga processer att engagera sig i vid gemensam utveckling.

 

Det finns ett kontinuerligt behov av att fördjupa förståelsen för vad som sker i faktiska omvandlingsprocesser för att kunna bistå med kunskap till både professionella aktörer och lekmän. Något som tycks vara väsentligt är att lära sig om t.ex. nya former för att involvera de boende, nya värderingar och mervärden som kan uppstå, hur mångfunktionell användning av stadsrummet kan fungera, samt att reflektera över och kommunicera kring vad som skapar kvalitet i det offentliga rummet och för vem. Det återstår att se hur detta urbana experiment utvecklas och det ska bli mycket intressant att följa dess utveckling, att möta framväxande ägandeskap och värderingar samt att lära av konflikter och samarbeten.

 

 

Nina Vogel har i sin roll som forskare inte bara studerat och dokumenterat vår process på avstånd utan också varit en aktiv part som ömsom kritiserat och stimulerat idéarbetet. På så sätt har vi från stadens sida fått en utmanande sparringpartner som höjt och vässat vår process och produkt.

Alfred Nerhagen, Landskapsarkitekt och projektledare för Pixla piren; Stadsbyggnadsförvaltningen, Helsingborgs stad.

NINA VOGEL
 
Nina Vogel, postdoktor vid SLU:s forskningsplattform FUSE (future urban sustainable environments), undersöker gränssnittet mellan formella and informella planeringspraktiker samt vilken inverkan urbana allmänningar och andra former av medskapande har på stadsomvandlingsprocesser och platsskapande.
 

Lägg till ny kommentar

Filtered HTML

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <blockquote> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd> <img>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Filtered comments

  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.

plain_text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.

Sidor