
LA State Historic Park i Los Angeles. Foto: Caroline Dahl.
OMSTÄLLNING OCH OMVANDLING
I Agenda 2030 för hållbar utveckling så konstateras det att utmaningarna som världen möter kring hälsa, segregation, klimat, miljö med mera är så komplexa att enskilda aktörer inte kan lösa dem. Det krävs nya former av samarbeten präglade av kreativitet, experiment och tolerans.
En viktig aktör inom hållbarhetsarbetet är forskningen och inom urbanforskning finns en relativt ny diskurs som följer och forskar på systemiska förändringsprocesser och stadsbyggnadsexperiment för att hitta vägar och evidens för hållbara och progressiva alternativ till rådande stadsbyggnadsnormer, och att utvärdera dessa. På engelska kallas denna inriktning för Urban Transition, fritt översatt till urban omställning. Denna inriktning har stort släktskap med en annan framväxande diskurs, Urban Transformation, som vi på svenska kan kalla för stadsomvandling. I många sammanhang så pratar man också om dessa som en och samma sak, och visst finns det många överlapp och gemensamma beröringspunkter, men det kan nog finnas skäl att hålla isär dem eftersom de möjligen verkar på olika nivåer och genom olika verktyg. Bäst är de kanske när man kombinerar dem och låter dem samverka för större verkan.
Urban omställning och omvandling kräver förändrade strukturer och en transdisciplinär styrning som innebär att samarbeten inom stadsförvaltning behöver involvera privata såväl som offentliga aktörer, forskningsinstitutioner och civilsamhället. Strukturer som stöttar ett sådant arbete kan tillskapas i olika skalor och med olika tidsdjup, men behöver återspegla nya former av samproduktion av till exempel kunskap och styrning. Identifiering och avgränsning av projektets eller platsens samhällsutmaningar och tillkommande lösningar bör hanteras i dessa samverkansprocesser och samarbetena initieras i tidigt skede. Att förändra strukturer och att skapa nya samverkansprocesser bär dock på sina egna utmaningar, vilka också diskuteras inom diskurser av urban omställning och omvandling. Demokratiska dilemman som kan uppstå vid formerandet av nya strukturer för samskapande kan exempelvis handla om hur rättigheter, legitimitet och makt fördelas samt hur ansvar tas och fördelas. Så idag talar vi faktiskt mer och mer om rättvisa omställningar.
Diskurserna syftar till att uppnå genomgripande samhällsförändring, vilket inte bedöms kunna uppnås av nyckelaktörer enbart, utan det krävs också förändring både i sociala strukturer och människors vardagsliv. För att åstadkomma det behövs ”lärande” tillvägagångssätt som är kontinuerligt reflekterande men också kontextkänsliga så att nya praxisgemenskaper kan uppstå på olika platser och där kapaciteter för omställning kan byggas för att möjliggöra hållbar förändring från grunden. Men att involvera sig i sådana nya aktörskonstellationer framkallar som sagt nya roller. Dessa kan komma att kräva andra kapaciteter än de som man kanske tycker att man redan behärskar. Det kan också innebära ett ökat risktagande i fråga om vilken roll man förväntas spela och med detta också ett behov av att skapa ett samarbetsklimat präglat av förtroende och gemensamt lärande. Begrepp och terminologier, prioriteringar, verktyg eller mål kan variera beroende på professionella sammanhang och utbildningsbakgrund. För att klara utmaningar i dessa tvär- och transvetenskapliga sammanhang krävs tid till dialog, stöd för att överbrygga olika tillvägagångssätt och faciliterande för att möjliggöra ett gemensamt ägande av själva uppgiften, projektet, utmaningarna, lösningarna etcetera.
Lärdomar från samverkansprojektet och workshops med samhällets aktörer genomförda av Tankesmedjan Movium vid SLU och SLU:s framtidsplattform Urban Futures, visar på behovet av att kunna hantera och navigera situationer där radikalt olika idéer kring framtiden uppstår. Dessa situationer kan vara präglade av olika politiska maktordningar, marknadsmekanismer, myndighetskulturer eller prioriteringar utifrån expertkunskaper, normer och personliga värderingar. Vi ser därför ett framväxande behov av att erbjuda support och ”trygga rum” för sådana förändringssamtal i vilka man exempelvis kan skapa utrymmen för att dela idéer, tvivel, utmaningar och möjligheter, och därmed bidra till att föreställa sig alternativa framtider. För att skapa en mer hållbar och spännande stad där fler känner sig hemma så behöver många aktörer släppas in i omställnings- och omvandlingsprocesserna. Vi upplever en vilja från både praktiken och akademin att låta forskare ta plats i denna process, där forskaren kan fungera som en fritänkare och navigatör i samskapandet. På lång sikt kommer utvecklingen av olika ”arenor för lärande” att vara avgörande för att stärka allas kapacitet för att delta i omställningsarbetet. Movium och Urban Futures kommer därför under nästa år att stärka sitt samarbete för att erbjuda just ett ”tryggt och kreativt rum” för nytänkande kring urban framtid i branschens omställnings- och omvandlingsarbete.
Inför detta samarbete ser vi ett framtidslöfte i orden ”omställning” och ”omvandling” som båda innehåller prefixet OM. Vi tycker att det finns en styrka och en öppenhet i själva frågan OM? OM vi gör så här, vad blir det då? OM vi inkluderar hen i arbetet, vad kan då hända? Genom sådana öppna frågor så finns det också plats för spekulation, vision och alternativa framtidsbilder i det tuffa arbetet med att nå de globala målen i Agenda 2030. Det tror vi behövs!
Harald Klein & Caroline Dahl, Tankesmedjan Movium vid SLU
Nina Vogel, SLU Urban Futures
Planera för hållbar utemiljö för människors bästa
Ekosystemtjänster handlar om att samarbeta med naturen för människans bästa. Vi måste värna om utemiljön för att den ska kunna ge något tillbaka, skriver Anders Rasmusson.
Att trixa sig fram med löparskor
Göran Nilsson reflekterar i sin krönika över hur vi skapar löpvänligare, och därmed också mer hälsosamma och miljövänliga, städer.
Med barn på resa i händelsernas centrum
Märit Jansson var med familjen i Paris när Notre-Dame brann. Det väckte frågor kring barnvänliga städer, hur det är att resa med barn och hur barn förhåller sig till urbana katastrofer.
Samhällsplanering – så mycket mer än bostäder
Får barn plats i framtidens städer? Lena Jungmark funderar över barnens plats i stadsbyggnadsprocesser historiskt, idag och i framtiden.
Artificiell intelligens påverkar stadsrummet
Harald Klein spanar efter teknikens möjligheter att skapa attraktiva stadsrum. Arkitekternas visionsbilder med luftballonger och förljuget stadsmingel kommer inte att behövas längre.
Jubileum för barnkonventionen – och jubileer för Chiquitita!
Hur hänger Tankesmedjan Moviums regeringsuppdrag för barn och unga och FN:s barnkonvention, som från och med 1 januari 2020 blir lag i Sverige, ihop med ABBA:s låt Chiquitita?
2019 – Gott nytt landskapsår!
Fredrik Jergmo, tf verksamhetsledare på Tankesmedjan Movium, blickar framåt mot ett händelserikt år!
Bland gatukatter och stjärnarkitekter i Beirut
Caroline Dahl utgår från sin tid i Beirut och reflekterar över hur en stad kan te sig och vilken relation individer har till staden och till varandra.
Barnets rättigheter måste omfatta lek
Lena Jungmark, nationell koordinator för regerningsuppgiften barns och ungas utemiljö på Tankesmedjan Movium, reflekterar över barns rätt till lek.
Meningen med arkitektur
Vad är egentligen arkitektur, och vilken uppgift har den? Titti Olsson reflekterar över frågorna i sin krönika om meningen med arkitekturen.