movium.slu.se

Abney Park Cemetary i London övergavs och lämnades åt naturen på 70-talet vilket skapade en helt unik miljö. Idag sköts den av en ideell organisation och är samtidigt spelplats för en mängd olika mänskliga aktiviteter. Foto: Karin Andersson

Krönika

Old urban nature på gotisk kyrkogård

Publicerad 31 mars 2015

Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra, hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Träden kommer från hela världen. Påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.

Under första hälften av 1800-talet växte London från 1 miljon invånare till 2,3 miljoner. Stadens överbelastade kyrkogårdar ledde till förgiftat dricksvatten och epidemier. 1832 bestämde parlamentet att nya kyrkogårdar skulle anläggas utanför staden. Abney Park Cemetary låg då i ett landskap av åkrar, ängar och skogar. Idag är bebyggelsen runt parken tät och dess läge närmast centralt. Parken är vad urbanekologen Ingo Kowarik kallar old urban nature, mark som aldrig varit bebyggd.

Inspirerade av den nya världens kyrkogårdar kombinerades begravningsplats med ett arboretum med cirka 2500 exotiska träd och buskar planterade i alfabetisk ordning. I slutet av 70-talet övergavs parken av Abney Park Cemetary Company och lämnades i händerna på naturen. Idag tas den om hand av en ideell organisation. Den är skyddad som ett Local Nature Reserve och anses vara en av de viktiga platserna i London för biodiversitet med sina många gamla träd och vilda flora som tillåts växa ohämmat. De ätliga svampar som växer här, ombeds man dock låta bli att äta, de är troligtvis fulla av arsenik från de balsamerade viktorianska kropparna.

 

Begravningsplatsen var den första i Europa som inte erkände tillhörighet till ett specifikt religiöst samfund, liksom Stoke Newington traditionellt är en politiskt och religiöst blandad stadsdel. Jag går genom den överbelamrade kyrkogården och tänker att den påminner om stadsdelen som omger den. Lite sliten, lite vild, dynamisk och kulturellt blandad. En tillåtande plats. I parken samexisterar platser för barnfamiljer, unga kärlekspar, ensamma flanörer, ekologer, biologer och homosexuella cruisers. Matthey Gandy, geograf vid University College London, menar att många platser i städer som har ett rikt naturliv också är centrala platser för undangömt sex. Hans huvudexempel är den frodiga Abney Park.

Förra året ordnade den lokala konstnären Louis Buckley A Weekend Of Sexual Nature, en serie dialogbaserade vandringar, i parken för att skapa ett rum för parkens olika användare att mötas, med fokus på parken som en plats för vild natur och sex. Han vill få människor att ifrågasätta varför vissa aktiviteter anses vara okej medan andra inte anses vara det. Varför ska fruktbarheten hos naturen hyllas, medan det rynkas på näsan åt mänskliga sexuella aktiviteter, frågar han retoriskt.

 

Syftet med vandringarna är att synliggöra de olika aktiviteter som pågår i parken, även de som samhället inte alltid erkänner. Jag tänker att det är viktigt, själva synliggörandet. Inte bara i Abney Park utan överallt i våra städer. Det finns så många aktiviteter som sker och så många aktörer som är med och skapar den social väv som håller ihop städer, som inte aktivt tar plats i det offentliga eller ryms inom normen, och därför inte är en del av den gängse bilden av stadslivet. För att se detta krävs aktivt letande. Eller aktivt synliggörande – liksom Louis Buckleys vandringar. 

 

Karin Andersson

Lägg till ny kommentar

Filtered HTML

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <blockquote> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd> <img>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Filtered comments

  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.

plain_text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.

Sidor