
Abney Park Cemetary i London övergavs och lämnades åt naturen på 70-talet vilket skapade en helt unik miljö. Idag sköts den av en ideell organisation och är samtidigt spelplats för en mängd olika mänskliga aktiviteter. Foto: Karin Andersson
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra, hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Träden kommer från hela världen. Påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Under första hälften av 1800-talet växte London från 1 miljon invånare till 2,3 miljoner. Stadens överbelastade kyrkogårdar ledde till förgiftat dricksvatten och epidemier. 1832 bestämde parlamentet att nya kyrkogårdar skulle anläggas utanför staden. Abney Park Cemetary låg då i ett landskap av åkrar, ängar och skogar. Idag är bebyggelsen runt parken tät och dess läge närmast centralt. Parken är vad urbanekologen Ingo Kowarik kallar old urban nature, mark som aldrig varit bebyggd.
Inspirerade av den nya världens kyrkogårdar kombinerades begravningsplats med ett arboretum med cirka 2500 exotiska träd och buskar planterade i alfabetisk ordning. I slutet av 70-talet övergavs parken av Abney Park Cemetary Company och lämnades i händerna på naturen. Idag tas den om hand av en ideell organisation. Den är skyddad som ett Local Nature Reserve och anses vara en av de viktiga platserna i London för biodiversitet med sina många gamla träd och vilda flora som tillåts växa ohämmat. De ätliga svampar som växer här, ombeds man dock låta bli att äta, de är troligtvis fulla av arsenik från de balsamerade viktorianska kropparna.
Begravningsplatsen var den första i Europa som inte erkände tillhörighet till ett specifikt religiöst samfund, liksom Stoke Newington traditionellt är en politiskt och religiöst blandad stadsdel. Jag går genom den överbelamrade kyrkogården och tänker att den påminner om stadsdelen som omger den. Lite sliten, lite vild, dynamisk och kulturellt blandad. En tillåtande plats. I parken samexisterar platser för barnfamiljer, unga kärlekspar, ensamma flanörer, ekologer, biologer och homosexuella cruisers. Matthey Gandy, geograf vid University College London, menar att många platser i städer som har ett rikt naturliv också är centrala platser för undangömt sex. Hans huvudexempel är den frodiga Abney Park.
Förra året ordnade den lokala konstnären Louis Buckley A Weekend Of Sexual Nature, en serie dialogbaserade vandringar, i parken för att skapa ett rum för parkens olika användare att mötas, med fokus på parken som en plats för vild natur och sex. Han vill få människor att ifrågasätta varför vissa aktiviteter anses vara okej medan andra inte anses vara det. Varför ska fruktbarheten hos naturen hyllas, medan det rynkas på näsan åt mänskliga sexuella aktiviteter, frågar han retoriskt.
Syftet med vandringarna är att synliggöra de olika aktiviteter som pågår i parken, även de som samhället inte alltid erkänner. Jag tänker att det är viktigt, själva synliggörandet. Inte bara i Abney Park utan överallt i våra städer. Det finns så många aktiviteter som sker och så många aktörer som är med och skapar den social väv som håller ihop städer, som inte aktivt tar plats i det offentliga eller ryms inom normen, och därför inte är en del av den gängse bilden av stadslivet. För att se detta krävs aktivt letande. Eller aktivt synliggörande – liksom Louis Buckleys vandringar.
Karin Andersson
Tryggare kan ingen vara...
Blir vi tryggare av fler kameror och färre buskar i våra städer? Eller handlar känslan av otrygghet om något annat?
Landsbygden – en del av det offentliga rummet
Landsbygden håller på att förvandlas till en del av det urbana konsumtionslandskapet. Rekreation och en nischad bostadsmarknad är nya inslag i det landskap som förr stod för produktion av föda och fibrer.
Mellanrummen skapar stadsliv i Toronto
Vad är det som säger att ett stadsliv kräver gator och restauranger i markplan? Och vad är det som säger att en park alltid ska vara grön?
Livet i staden är kärnan i stadspolitiken
Omkring 85 procent av Sveriges befolkning bor i städer eller tätorter. Det betyder att cirka 7,5 miljoner svenskar lever sina liv i en urban miljö. Movium har skrivit till miljöminister Andreas Carlgren för att aktualisera behovet av en kraftfull politik för städernas offentliga miljöer.
Leken gynnar stadslivet
Barn utvecklas genom lek. Om barn känner sig trygga, kan röra sig fritt och leka i staden kan de också lära sig något om det urbana livet.
Platser uppstår när människor använder dem
Vårt sätt att använda platser är inte förutsägbart och allt går inte att planera. Tvärtom - det är i mellanrummen det nya kan uppstå!
Pengar växer på träd!
Folk som bor i Lomma trivs. Närhet till naturen betyder mer än man tror för valet av bostad.
Trygga miljöer förutsätter samarbete med invånarna
Expertplanering är ingen garanti för ett tryggt samhälle. När invånarna är med i planeringen ökar däremot tryggheten.
Stadspolitik förutsätter samverkan
Förnyelse av städer och tätorter kräver en målinriktad stadspolitik, där stadsbyggnad, kommunalteknik och parkverksamhet ingår som lika delar. Ett gott exempel finns att hämta i Köpenhamn.
Staden är scen för upplevelser!
Det finns många sätt att använda staden. Som förvaltare av det offentliga rummet gäller det att vara öppen för nya uttryck.