
Abney Park Cemetary i London övergavs och lämnades åt naturen på 70-talet vilket skapade en helt unik miljö. Idag sköts den av en ideell organisation och är samtidigt spelplats för en mängd olika mänskliga aktiviteter. Foto: Karin Andersson
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra, hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Träden kommer från hela världen. Påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Under första hälften av 1800-talet växte London från 1 miljon invånare till 2,3 miljoner. Stadens överbelastade kyrkogårdar ledde till förgiftat dricksvatten och epidemier. 1832 bestämde parlamentet att nya kyrkogårdar skulle anläggas utanför staden. Abney Park Cemetary låg då i ett landskap av åkrar, ängar och skogar. Idag är bebyggelsen runt parken tät och dess läge närmast centralt. Parken är vad urbanekologen Ingo Kowarik kallar old urban nature, mark som aldrig varit bebyggd.
Inspirerade av den nya världens kyrkogårdar kombinerades begravningsplats med ett arboretum med cirka 2500 exotiska träd och buskar planterade i alfabetisk ordning. I slutet av 70-talet övergavs parken av Abney Park Cemetary Company och lämnades i händerna på naturen. Idag tas den om hand av en ideell organisation. Den är skyddad som ett Local Nature Reserve och anses vara en av de viktiga platserna i London för biodiversitet med sina många gamla träd och vilda flora som tillåts växa ohämmat. De ätliga svampar som växer här, ombeds man dock låta bli att äta, de är troligtvis fulla av arsenik från de balsamerade viktorianska kropparna.
Begravningsplatsen var den första i Europa som inte erkände tillhörighet till ett specifikt religiöst samfund, liksom Stoke Newington traditionellt är en politiskt och religiöst blandad stadsdel. Jag går genom den överbelamrade kyrkogården och tänker att den påminner om stadsdelen som omger den. Lite sliten, lite vild, dynamisk och kulturellt blandad. En tillåtande plats. I parken samexisterar platser för barnfamiljer, unga kärlekspar, ensamma flanörer, ekologer, biologer och homosexuella cruisers. Matthey Gandy, geograf vid University College London, menar att många platser i städer som har ett rikt naturliv också är centrala platser för undangömt sex. Hans huvudexempel är den frodiga Abney Park.
Förra året ordnade den lokala konstnären Louis Buckley A Weekend Of Sexual Nature, en serie dialogbaserade vandringar, i parken för att skapa ett rum för parkens olika användare att mötas, med fokus på parken som en plats för vild natur och sex. Han vill få människor att ifrågasätta varför vissa aktiviteter anses vara okej medan andra inte anses vara det. Varför ska fruktbarheten hos naturen hyllas, medan det rynkas på näsan åt mänskliga sexuella aktiviteter, frågar han retoriskt.
Syftet med vandringarna är att synliggöra de olika aktiviteter som pågår i parken, även de som samhället inte alltid erkänner. Jag tänker att det är viktigt, själva synliggörandet. Inte bara i Abney Park utan överallt i våra städer. Det finns så många aktiviteter som sker och så många aktörer som är med och skapar den social väv som håller ihop städer, som inte aktivt tar plats i det offentliga eller ryms inom normen, och därför inte är en del av den gängse bilden av stadslivet. För att se detta krävs aktivt letande. Eller aktivt synliggörande – liksom Louis Buckleys vandringar.
Karin Andersson
URBAN GRÖNSKA avgörande för framtiden
Grön urbanism står för helhetssyn, ett samspel mellan bebyggelse och vegetation, och där helheten är större än summan av delarna. Hur vi planerar för att möta klimatförändringarna är ett exempel på en aktuell fråga där detta helhetstänkande bör spela stor roll framöver.
REKLAM ger ingen kunskap!
Universiteten satsar på glassiga reklamkampanjer för att göra sig kända. Man förlitar sig på att människor ska bli nyfikna och söka kunskap på egen hand.
Aldrig förr har behovet av samarbete mellan forskning och praktik varit större än nu när det exempelvis gäller utvecklingen av hållbara städer. Reklam skapar inte möten mellan forskare och praktiker.
Det är ett problem för hela samhället om inte universiteten inser det.
Staden och landsbygden behöver varandra!
Stad och land är inte två skilda ting utan delar av samma helhet. Den ena förutsätter den andras existens. Stad och land berikar och utvecklar varandra.
En gåtur i staden
Har du varit ute och gått i din egen stad på sistone? Gör det! Då upptäcker du att gatan inte så sällan signalerar att du måste vara på din vakt av en eller annan orsak. Bidrar inte det till otrygghet?
Otrivsel
leder till otrygghet
Känslan av otrygghet kan mycket väl ha att göra med att man inte trivs i sin miljö. En miljö som ingen verkar ta ansvar för signalerar att man går där på egen risk.
Mer än bara vanligt vatten
Vatten har starka arkitektoniska värden. Vatten skapar rum. Om vi utvecklar känslan för och kunskapen om vatten kan det bli ett sinnligt stadsbyggnadselement, som också gynnar miljön.
Grön stad - klimatsäker stad
Växter sänker temperaturen med flera grader. En grön stad är en klimatsäker stad. Att påverka stadslandskapet är en viktig uppgift för den gröna sektorn. Gröna områden är på lång sikt en väsentlig resurs för människors långsiktiga välbefinnande också i perspektivet av den globala uppvärmningen.
Allmänningen är allas plats
Det gamla begreppet allmänning har kanske inte spelat ut sin roll.Tvärtom. I staden behövs den. Allmänningen är en plats som ägs av alla och därför av ingen. Där kan vad som helst hända.
Utveckla dialogen med medborgarna
I Sverige är vi stolta över vår demokratiska tradition av att samråda med medborgarna i frågor som gäller den fysiska miljön. Men kan vi slå oss för bröstet när vi vet att metoden inte når alla?
Staden är full av budskap
I Hobart i Tasmanien har människor lämnat personliga mikrohistorier om sitt liv i staden. Under tio dagar visades 27 stora reklamtavlor med personliga reflektioner som andra medborgare kunde kommentera.
Problemet alltid någon annans
Vi har lärt oss att det alltid är någon annan som axlar ansvaret för den offentliga miljön och löser alla problem. Men det finns egentligen inga hinder för att engagera medborgare i frågor om stadsmiljöns kvaliteter, våra parker, torg och platser. Om förutsättningarna finns agerar människor inte i egen sak utan för allas bästa.
Lägg till ny kommentar