
Abney Park Cemetary i London övergavs och lämnades åt naturen på 70-talet vilket skapade en helt unik miljö. Idag sköts den av en ideell organisation och är samtidigt spelplats för en mängd olika mänskliga aktiviteter. Foto: Karin Andersson
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra, hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Träden kommer från hela världen. Påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Under första hälften av 1800-talet växte London från 1 miljon invånare till 2,3 miljoner. Stadens överbelastade kyrkogårdar ledde till förgiftat dricksvatten och epidemier. 1832 bestämde parlamentet att nya kyrkogårdar skulle anläggas utanför staden. Abney Park Cemetary låg då i ett landskap av åkrar, ängar och skogar. Idag är bebyggelsen runt parken tät och dess läge närmast centralt. Parken är vad urbanekologen Ingo Kowarik kallar old urban nature, mark som aldrig varit bebyggd.
Inspirerade av den nya världens kyrkogårdar kombinerades begravningsplats med ett arboretum med cirka 2500 exotiska träd och buskar planterade i alfabetisk ordning. I slutet av 70-talet övergavs parken av Abney Park Cemetary Company och lämnades i händerna på naturen. Idag tas den om hand av en ideell organisation. Den är skyddad som ett Local Nature Reserve och anses vara en av de viktiga platserna i London för biodiversitet med sina många gamla träd och vilda flora som tillåts växa ohämmat. De ätliga svampar som växer här, ombeds man dock låta bli att äta, de är troligtvis fulla av arsenik från de balsamerade viktorianska kropparna.
Begravningsplatsen var den första i Europa som inte erkände tillhörighet till ett specifikt religiöst samfund, liksom Stoke Newington traditionellt är en politiskt och religiöst blandad stadsdel. Jag går genom den överbelamrade kyrkogården och tänker att den påminner om stadsdelen som omger den. Lite sliten, lite vild, dynamisk och kulturellt blandad. En tillåtande plats. I parken samexisterar platser för barnfamiljer, unga kärlekspar, ensamma flanörer, ekologer, biologer och homosexuella cruisers. Matthey Gandy, geograf vid University College London, menar att många platser i städer som har ett rikt naturliv också är centrala platser för undangömt sex. Hans huvudexempel är den frodiga Abney Park.
Förra året ordnade den lokala konstnären Louis Buckley A Weekend Of Sexual Nature, en serie dialogbaserade vandringar, i parken för att skapa ett rum för parkens olika användare att mötas, med fokus på parken som en plats för vild natur och sex. Han vill få människor att ifrågasätta varför vissa aktiviteter anses vara okej medan andra inte anses vara det. Varför ska fruktbarheten hos naturen hyllas, medan det rynkas på näsan åt mänskliga sexuella aktiviteter, frågar han retoriskt.
Syftet med vandringarna är att synliggöra de olika aktiviteter som pågår i parken, även de som samhället inte alltid erkänner. Jag tänker att det är viktigt, själva synliggörandet. Inte bara i Abney Park utan överallt i våra städer. Det finns så många aktiviteter som sker och så många aktörer som är med och skapar den social väv som håller ihop städer, som inte aktivt tar plats i det offentliga eller ryms inom normen, och därför inte är en del av den gängse bilden av stadslivet. För att se detta krävs aktivt letande. Eller aktivt synliggörande – liksom Louis Buckleys vandringar.
Karin Andersson
Lek föder gott ledarskap
Det är skillnad på fri lek och organiserad lek. I den fria leken skapar barn sina egna regler och lär sig konsten att kompromissa. Där läggs grunden för ett gott ledarskap. Men ger vi barn plats och tid att utveckla denna förmåga?
Utan trädgårdsmästaren ingen trädgård
Ulf Nordfjell gör det igen: skapar trädgård på Chelsea Flower Show 2009. Men utan trädgårdsmästaren hade han inte kommit långt. Det är på tiden att vi höjer yrkeskårens status.
Från pråliga monument
till aska i fjällbäcken
Hela kyrkogårdssektorn måste bli bättre på att möta önskemål och krav från kunderna. När individen står i fokus blir behoven fler och mer differentierade än någonsin tidigare.
FÖR VEM skapas lekplatserna?
Avslöjar inte fokuseringen på särskilda platser för barn en syn på barnet som en ofärdig människa? Budskapet blir: Utvecklas först och bli sedan en riktig människa med tillgång till staden!
Vital 28-åring söker kontakt med likasinnad
Det har länge talats om behovet av att samarbeta. Redan när jag började på Movium för sju år sedan talades det om vikten av en grön ombudsman som står upp för våra frågeställningar, eller ett gemensamt kansli som kan samordna de organisationer som arbetar med utemiljön. Vår bransch är för liten för att vi ska hålla på och dra åt olika håll, brukar också sägas.
Stadsparken - ett open space
Open space, eller space left over, myntades som uttryck planeringssammanhang i 1970-talets England. Open space är en plats som blivit över, som man inte vet vad man ska göra med och där därför vad som helst kan hända.
Open space är också en metod för brukarmedverkan. När Lunds kommun nyligen använde den för att få veta vad invånarna önskar av sin stadspark i framtiden stod aktiivteterna i fokus.
Våga prata med barnen!
Barn har rätt att göra sin röst hörd i samhällsplaneringen. Det vet vi. Vi vet också att det bara behövs en genuin lust att lyssna på barnen för att ta del av deras åsikter. Ändå är det så svårt. Varför?
Medborgarinflytande och grön stadsplanering
Staden ser inte bara skitig ut på grund av skräp på gatan. Om man, istället för att lägga pengarna på att försöka uppfostra invånarna till att slänga skräp i papperskorgar, förskönar staden med grönområden och andra utsmyckningar så fastnar inte skräpet lika lätt i blickfånget.
Mina träd och andras
Villaträdgårdar, och även många bostadsgårdar till flerfamiljshus, är stängda för utomstående. Träd, som reser sig högt över tak och murar, talar dock inte enbart till den med nyckel: det finns förhållanden som sträcker sig förbi lagfarter och portkoder.
REGN är största utmaningen
Den största utmaningen för planerarna framöver blir att hantera den ökade mängden nederbörd. Vi kan knappast föreställa oss den mängd vatten som under kort tid kan falla på varenda kvadratmeter av hårdgjorda ytor på gator, torg och tak.
Dags att SKROTA SKOLGÅRDEN?
I Sverige är det numer tillåtet att bygga skolor utan skolgård. Arbetsmiljöverket menar att det inte finns forskning som visar att skolgården behövs. Nu baxnar omvärlden inför våra skolgårdslösa skolor medan vi själva stoppar huvudet i sanden.
Lägg till ny kommentar