Superkilen i Köpenhamn, en innovativ park med inslag från hela världen. Foto: Maja Manner, Movium
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Under några år deltog jag i kunskapsutbytet mellan Malmö stad och Tangshan City i Kina. Vid studiebesöken i Tangshan var det slående hur de offentliga platserna användes på annorlunda sätt än här hemma i Sverige. Folk gick ut och flög drakar, tränade sina tama fåglar, spelade spel, dansade, tränade. Sista gången jag var där var det januari och bitande kyla. Det hindrade inte folk från att inta gator och torg för olika typer av aktiviteter. Under de tidiga studiebesöken hade delegationen från Malmö ofta just kylan som ursäktande förklaring till varför vi inte använder parker och torg på samma sätt.
Men efter besöket i januari fick vi tänka om. När jag frågade om man i Tangshan behöver be om tillstånd för att genomföra en dansaktivitet i ett gathörn (som sedan drog ett 50-tal personer och till ganska hög volym), blev svaret att självklart behöver man inte det – platsen tillhör oss alla.
Det fick mig att fundera över skillnaden i synsätt på just de offentliga platserna. Synsätt såväl från myndigheter som individer. Det kändes som om man i Tangshan kände ett ganska aktivt delägarskap i de offentliga platserna. Här hemma känns det som vi har ett mer passivt förhållningssätt till publika platser. Någon annan ansvarar för dem, någon annan sköter och underhåller dem. Dessutom har vi lagar som förhindrar oss från att t.ex. samla 50 personer för en spontandans i ett gathörn kl sju på kvällen. Naturligtvis finns det såväl positiva som negativa aspekter av dessa två synsätt på offentliga platser. Men för mig upplevdes det som en slående skillnad.
Någon sa en gång att ska vi skapa en stad som fungerar för alla så bör vi planera för 8- och 80-åringar. Då fungerar staden även för åldersgrupperna där emellan. I så fall kanske vi behöver bli bättre på att involvera just dessa åldersgrupper (8 och 80) i tankarna kring utformning och lokalisering av offentliga platser. Idag är de vanligen inte de som får sin röst hörd i olika typer av medborgardialoger. Men kanske de som egentligen skulle ge oss de mest användbara råden.
När jag 2009 var med och arrangerade en medborgardialog i Helsingborg var det faktiskt just de riktigt unga och de äldre som var mest överens kring de publika miljöernas användningsområden samt utformning. De unga efterfrågade grönytor för lek, kompishäng, träning och andra aktiviteter. De äldre tyckte om att promenera i parker som befolkades av unga – det var upplyftande att se de unga umgås och leka. Båda grupperna tyckte även det var trevligt med fåglar och andra djur som vistas i stadens gröna områden. Åldersgrupperna mellan 25 och 55 som deltog i dialogen hade å sin sida perspektiv som i större utsträckning handlade om effektivitet, mobilitet och estetik.
FN har utsett den första måndagen i oktober varje år som World Habitat Day. Syftet med World Habitat Day är att reflektera över tillståndet i våra städer. Dagen ska även påminna om att vi alla har makt och ansvar för hur framtidens städer ska utformas. Årets tema – public spaces for all – väcker en viktig fråga gällande hur vi kan skapa publika platser för alla. Målgruppen alla är svår, det vet de som någon gång jobbat med kommunikation eller marknadsföring. Men kanske kan man nå målet genom att tänka på 8- och 80-åringar som målgrupp? Men hur skapar vi en känsla av delägarskap, som i Tangshan? Hur får vi folk att känna att de varit med och betalat för den offentliga miljön, en känsla av ansvar och engagemang?
Det behövs innovation och nytänk om vi ska skapa offentliga platser och miljöer för alla, i en tid av ökande urbanisering, förtätningsiver och kamp om utrymmena. Så låt oss höja blicken och hitta nya metoder för involvering, utformning, lokalisering; så kanske känslan av delägarskap, tillhörighet och intresse ökar.
Maja Manner, Movium
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Taklandskap kräver bättre samverkan för att fungera
På Walt Disney Concert Hall i Los Angeles finns en takpromenad. Via en trappa från trottoaren når man en prunkande trädgård, komplett med fontänen A Rose for Lilly – en anspelning på Disneys änka som bekostade merparten av bygget. I trädgården kan musikbesökare mingla med varandra, men även andra flanörer som tagit sig upp till tredje våningens tak för att få en paus från stadens brus. Trädgården är nämligen en så kallad ”community garden” – öppen för alla.
Att värdera parker
Vi närmar oss hänryckningens tid – när naturen och floran är som allra vackrast, allra skirast. Men redan nu har människor börjat vallfärda till våra offentliga utemiljöer för att njuta av de allra tidigaste efterlängtade växtupplevelserna – allt från magnoliorna i Alnarpsparken, kärl fulla med blomster av Annika Anderberg Boman i Helsingborg eller 50 000 vilda vårlökar i design av Ulf Nordfjell på Waldemarsudde, Millesgården och Rosendal.
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra och hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Här finns träd från hela världen, påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Gryning över staden och barnen
Det är en skam för svensk stadsplanering när man fortfarande tar fram förslag på utemiljöer för barn som inte är rymliga nog för det deras utveckling kräver, anser Petter Åkerblom som välkomnar Boverkets Allmänna råd som började gälla den 1 mars.
Fyra nya teman i fokus för Moviums arbete
På Movium fortsätter vi att under 2015 arbeta med stadens utemiljö som resurs för hållbar stadsutveckling. Vi arbetar för en stadsutveckling med fokus på människors livsmiljö och hållbarhet.
Reklam ett hot mot stadsliv?
I konstnären Tania Ruiz Guitierrezs videokonstverk Annorstädes passerar platser från olika håll i världen långsamt förbi på väggarna i Citytunnelns station Malmö C, men ingenstans syns någon reklam.
