Superkilen i Köpenhamn, en innovativ park med inslag från hela världen. Foto: Maja Manner, Movium
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Under några år deltog jag i kunskapsutbytet mellan Malmö stad och Tangshan City i Kina. Vid studiebesöken i Tangshan var det slående hur de offentliga platserna användes på annorlunda sätt än här hemma i Sverige. Folk gick ut och flög drakar, tränade sina tama fåglar, spelade spel, dansade, tränade. Sista gången jag var där var det januari och bitande kyla. Det hindrade inte folk från att inta gator och torg för olika typer av aktiviteter. Under de tidiga studiebesöken hade delegationen från Malmö ofta just kylan som ursäktande förklaring till varför vi inte använder parker och torg på samma sätt.
Men efter besöket i januari fick vi tänka om. När jag frågade om man i Tangshan behöver be om tillstånd för att genomföra en dansaktivitet i ett gathörn (som sedan drog ett 50-tal personer och till ganska hög volym), blev svaret att självklart behöver man inte det – platsen tillhör oss alla.
Det fick mig att fundera över skillnaden i synsätt på just de offentliga platserna. Synsätt såväl från myndigheter som individer. Det kändes som om man i Tangshan kände ett ganska aktivt delägarskap i de offentliga platserna. Här hemma känns det som vi har ett mer passivt förhållningssätt till publika platser. Någon annan ansvarar för dem, någon annan sköter och underhåller dem. Dessutom har vi lagar som förhindrar oss från att t.ex. samla 50 personer för en spontandans i ett gathörn kl sju på kvällen. Naturligtvis finns det såväl positiva som negativa aspekter av dessa två synsätt på offentliga platser. Men för mig upplevdes det som en slående skillnad.
Någon sa en gång att ska vi skapa en stad som fungerar för alla så bör vi planera för 8- och 80-åringar. Då fungerar staden även för åldersgrupperna där emellan. I så fall kanske vi behöver bli bättre på att involvera just dessa åldersgrupper (8 och 80) i tankarna kring utformning och lokalisering av offentliga platser. Idag är de vanligen inte de som får sin röst hörd i olika typer av medborgardialoger. Men kanske de som egentligen skulle ge oss de mest användbara råden.
När jag 2009 var med och arrangerade en medborgardialog i Helsingborg var det faktiskt just de riktigt unga och de äldre som var mest överens kring de publika miljöernas användningsområden samt utformning. De unga efterfrågade grönytor för lek, kompishäng, träning och andra aktiviteter. De äldre tyckte om att promenera i parker som befolkades av unga – det var upplyftande att se de unga umgås och leka. Båda grupperna tyckte även det var trevligt med fåglar och andra djur som vistas i stadens gröna områden. Åldersgrupperna mellan 25 och 55 som deltog i dialogen hade å sin sida perspektiv som i större utsträckning handlade om effektivitet, mobilitet och estetik.
FN har utsett den första måndagen i oktober varje år som World Habitat Day. Syftet med World Habitat Day är att reflektera över tillståndet i våra städer. Dagen ska även påminna om att vi alla har makt och ansvar för hur framtidens städer ska utformas. Årets tema – public spaces for all – väcker en viktig fråga gällande hur vi kan skapa publika platser för alla. Målgruppen alla är svår, det vet de som någon gång jobbat med kommunikation eller marknadsföring. Men kanske kan man nå målet genom att tänka på 8- och 80-åringar som målgrupp? Men hur skapar vi en känsla av delägarskap, som i Tangshan? Hur får vi folk att känna att de varit med och betalat för den offentliga miljön, en känsla av ansvar och engagemang?
Det behövs innovation och nytänk om vi ska skapa offentliga platser och miljöer för alla, i en tid av ökande urbanisering, förtätningsiver och kamp om utrymmena. Så låt oss höja blicken och hitta nya metoder för involvering, utformning, lokalisering; så kanske känslan av delägarskap, tillhörighet och intresse ökar.
Maja Manner, Movium
Det finns inga städer!
Det finns inga städer, säger professorn i landskapsarkitektur där han sitter vid seminariebordet, mitt i diskussionen om hållbar stadsutveckling. Nähä?
Hållbar stadsbyggnad börjar med social hållbarhet
Tisdagen den 8 mars samlades tre riksdagsutskott för att diskutera hållbara städer.
Det är glädjande att riksdagen diskuterar grönområden. Det vittnar om tyngden i dessa frågor idag, och vilka möjligheter vi som arbetar med dem har när det handlar om att bidra till en bättre samhällsutveckling.
Däremot förbiser man de sociala dimensionerna i diskussionen. Det är upp till oss som jobbar med dessa frågor att väga ihop ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv för att skapa täta men levande städer där folk väljer att bo och leva.
0,6 – HUR BRA ÄR DET?
Planarbetet för bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden är ambitiöst på ett sätt som man sällan ser. Med utgångspunkt i det omgivande landskapets naturvärden och kommande klimatförändringar satsar man på att göra allt rätt för framtiden. Men det verkar som man fokuserar medlen snarare än målen. Det gör modellen med grönytefaktor 0,6 godtycklig, skriver Tim Delshammar.
STADEN
hetare än någonsin
Sedan en tid tillbaka är stadsutvecklingen definitivt inne i en ny fas: stora som små städer som vill någonting upptäcker en efter en att de vänt ryggen till det som en gång varit förutsättningen för att de ligger där de ligger; ett hav, en sjö, en älv, ett berg, en dal. Den sidan har blivit en baksida. Där har stadens industrier legat och bokstavligen skymt sikten och stängt medborgarna ute. Nu är det de mest attraktiva områdena för stadsutveckling.
Idag finns inget val i planeringen: man måste respektera både medborgare och natur när städer växer.
Dags att tala om förtätning av parker
Ordet park är laddat med en stark social dimension. Eftersom stadsplanering idag handlar om att förtäta måste också parkföreträdare tala i samma termer för att argumentera för parkernas existens. Det är dags att börja tala om täthet i form av aktiviteter, täthet av folk, för att göra det tydligt vad parkerna ska vara för någonting.
Stadsdelen där det växer så det knakar
Stadsdelen Seved i Malmö signalerar dubbla budskap: Å ena sidan är den småskalig och välplanerad och borde vara attraktiv. Å andra sidan är husen nedgångna och lokalpressen rapporterar om kravaller och knark. Samtidigt sjuder stadsdelen av aktivitet: det växer så det knakar i odlingar som bara blir större och större bland husen.
Integration och landsbygdsutveckling tar fart om staden involveras!
En ökad integration och förbättrad landsbygdsutveckling behöver stadens invånare, idéer och resurser. Stimulera utvecklingsstöd och program som suddar ut gränserna mellan stad och land – skapa mötesplatser och forum där den gemensamma utvecklingen kan frodas i win–win-koncept, uppmanar Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid SLU i Alnarp.
Ödetomter är
inga tomrum
Malmö är ett exempel på en svensk stad som växer. Där finns exempel på många av de frågor som väcks i planeringen när behovet av bostäder är stort och staden ska bli tätare. Måste alla rivningstomter, eller till synes outnyttjade plättar här och där, bebyggas? Är det inte hög tid att tala om hur man kan värdera och se dessa platser som ett slags möjlighetsplatser i planeringen?
Rom – en stad som nästlar sig in
I Rom kan man gå långt utan att det någonsin blir tråkigt. Där finns mycket att hämta för en stadsplanerare som undrar vad som får en människa att vilja vandra. Rom är en stad som nästlar sig in via sinnena. Det är inte människan som rotar sig på en plats - det är platsen som rotar sig i människan.
Odling som politisk handling
Stadsodling verkar vara en trend att räkna med och lanseras som vore den någonting helt nytt. Men stadsodling fanns redan på 1890-talet i Detroit.
Rätten till ett träd
Mamma intygar att hon kan se ett träd om hon bara lutar sig fram. Hon vet att jag i det närmaste betraktar det som en mänsklig rättighet att se ett träd utanför sitt fönster, skriver Titti Olsson, som tänker på vikten av att se ett träd utanför fönstret när man blir gammal och sitter hela dagarna vid sitt bord. Då är utsikten allt.
Undermåliga skolgårdar hämmar barnens utveckling!
Idag är det tillåtet att bedriva skolverksamhet i lokaler utan utemiljö. Detta strider enligt vår mening mot både förnuft och lagstiftning. Det krävs gemensamma insatser för att främja och förbättra landets skolgårdar och förskolegårdar, menar Petter Åkerblom, Movium, Johan Faskunger, utredare åt Statens folkhälsoinstitut , och Johan Tranquist
kanslichef, NCFF – nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn.