Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.

 

Under några år deltog jag i kunskapsutbytet mellan Malmö stad och Tangshan City i Kina. Vid studiebesöken i Tangshan var det slående hur de offentliga platserna användes på annorlunda sätt än här hemma i Sverige. Folk gick ut och flög drakar, tränade sina tama fåglar, spelade spel, dansade, tränade. Sista gången jag var där var det januari och bitande kyla. Det hindrade inte folk från att inta gator och torg för olika typer av aktiviteter. Under de tidiga studiebesöken hade delegationen från Malmö ofta just kylan som ursäktande förklaring till varför vi inte använder parker och torg på samma sätt.

Men efter besöket i januari fick vi tänka om. När jag frågade om man i Tangshan behöver be om tillstånd för att genomföra en dansaktivitet i ett gathörn (som sedan drog ett 50-tal personer och till ganska hög volym), blev svaret att självklart behöver man inte det – platsen tillhör oss alla.

Det fick mig att fundera över skillnaden i synsätt på just de offentliga platserna. Synsätt såväl från myndigheter som individer. Det kändes som om man i Tangshan kände ett ganska aktivt delägarskap i de offentliga platserna. Här hemma känns det som vi har ett mer passivt förhållningssätt till publika platser. Någon annan ansvarar för dem, någon annan sköter och underhåller dem. Dessutom har vi lagar som förhindrar oss från att t.ex. samla 50 personer för en spontandans i ett gathörn kl sju på kvällen. Naturligtvis finns det såväl positiva som negativa aspekter av dessa två synsätt på offentliga platser. Men för mig upplevdes det som en slående skillnad.

Någon sa en gång att ska vi skapa en stad som fungerar för alla så bör vi planera för 8- och 80-åringar. Då fungerar staden även för åldersgrupperna där emellan. I så fall kanske vi behöver bli bättre på att involvera just dessa åldersgrupper (8 och 80) i tankarna kring utformning och lokalisering av offentliga platser. Idag är de vanligen inte de som får sin röst hörd i olika typer av medborgardialoger. Men kanske de som egentligen skulle ge oss de mest användbara råden.

  När jag 2009 var med och arrangerade en medborgardialog i Helsingborg var det faktiskt just de riktigt unga och de äldre som var mest överens kring de publika miljöernas användningsområden samt utformning. De unga efterfrågade grönytor för lek, kompishäng, träning och andra aktiviteter. De äldre tyckte om att promenera i parker som befolkades av unga – det var upplyftande att se de unga umgås och leka. Båda grupperna tyckte även det var trevligt med fåglar och andra djur som vistas i stadens gröna områden. Åldersgrupperna mellan 25 och 55 som deltog i dialogen hade å sin sida perspektiv som i större utsträckning handlade om effektivitet, mobilitet och estetik.

FN har utsett den första måndagen i oktober varje år som World Habitat Day. Syftet med World Habitat Day är att reflektera över tillståndet i våra städer. Dagen ska även påminna om att vi alla har makt och ansvar för hur framtidens städer ska utformas. Årets tema – public spaces for all – väcker en viktig fråga gällande hur vi kan skapa publika platser för alla. Målgruppen alla är svår, det vet de som någon gång jobbat med kommunikation eller marknadsföring. Men kanske kan man nå målet genom att tänka på 8- och 80-åringar som målgrupp? Men hur skapar vi en känsla av delägarskap, som i Tangshan? Hur får vi folk att känna att de varit med och betalat för den offentliga miljön, en känsla av ansvar och engagemang?

Det behövs innovation och nytänk om vi ska skapa offentliga platser och miljöer för alla, i en tid av ökande urbanisering, förtätningsiver och kamp om utrymmena. Så låt oss höja blicken och hitta nya metoder för involvering, utformning, lokalisering; så kanske känslan av delägarskap, tillhörighet och intresse ökar. 

Maja Manner, Movium