
Foto: Tim Schnoor

Foto: Tim Schnoor

Foto: Tim Schnoor

Foto: Tim Schnoor

Foto: Tim Schnoor
Nya planeringsmodeller behövs för att utveckla regional grönstruktur
Sverige har genom sina internationella mål om biologisk mångfald åtagit sig att minska förlusten av biologisk mångfald till 2020, bland annat genom att hejda förlusten av biologiskt värdefull mark. Konkurrensen om mark i tätbebyggda områden har dock sällan varit så hård som nu, särskilt i Sveriges storstadsregioner. Behovet av mark till bostäder och infrastruktur står ofta i direkt konflikt med behovet av andra värden, som naturvärden och ekosystemtjänster. Runt om i landet finns goda ansatser, väl genomförda analyser och spännande projekt, där urban bebyggelseutveckling samsas med utveckling av naturvärden. De goda exemplen, som exempelvis projektet BiodiverCity, där metoder för biologisk mångfald i urban miljö utforskas, får dock i de allra flesta fall i alldeles för liten effekt i förhållande till de värden som tas i anspråk.
Naturen som finns kvar runt vissa av våra städer idag finns där på grund av att det har varit svårt att använda marken för att bygga på. Det innebär att naturen fått utvecklas under lång tid och kan därför hysa många ovanliga arter och skänker ofta stor glädje för dem som bor i dess direkta närhet. Dessa områden står idag ofta inför hotet om exploatering när bostäder ska byggas.
Behovet av bostäder i storstäderna är stort, men betyder för den skull inte det att den natur som ska tas i anspråk förlorar sitt värde. Tvärtom kan man hävda att värdet ökar när dessa naturområden ska tåla slitaget av långt fler människors vistelse där än tidigare, ska rena mer avgaser och infiltrera och rena en allt större mängd dagvatten. Både det ekonomiska värdet och värdet av de ekosystemtjänster som naturområdena levererar ökar. Det inser allt fler och därför arbetas det också allt intensivare med att analysera naturens funktioner för att om möjligt bevara eller ersätta natur som går förlorad.
Det är dock svårt, för att inte säga omöjligt, att fullt ut ersätta komplexa samband med förenklingar och konstgjord natur. Naturen på en plats ersätts ofta med relativt förenklad natur som trädrader, mindre planteringar och några stekelholkar och mulmholkar för olika insekter. Men blomrika planteringar kompenserar inte en tusenårig betesmark fullt ut. Holkar för insekter ersätter ett substrat som vissa trädlevande arter har, men de motsvarar inte hela den levnadsmiljö som ett uråldrigt träd erbjuder. Holkarna är en förenkling av vad trädet erbjuder och ersätter det vi tror att vissa arter behöver för att finnas i landskapet, och det vi kan identifiera som ett behov idag.
Enstaka funktioner eller ekosystemtjänster kan bevaras på ett bra sätt genom denna typ av insatser. Men för att nå full funktionalitet, och för att få ut höga biologiska värden, krävs att det byggs områden med mer vild – eller mindre tämjd – natur än vad som tillåts i dagens urbana miljöer. Det behöver inte nödvändigtvis ske precis där natur tas i anspråk utan kan, i många fall, med fördel (i likhet med bostäder och bostadsbehov) planeras i en större skala. Regional grönstruktur är idag oftast utsatt för exploateringstryck snarare än nyskapandetryck. Om framtidens städer vill dra nytta av de tjänster som kan fås av stora sammanhängande ekosystem måste det planeras för ny natur i direkt närhet till städerna, och allra helst, i eller genom, städerna, annars kommer våra städers resiliens (robusthet) att minska betänkligt.
För detta krävs dock nya grepp i planeringen. Ekonomiska modeller som tillåter att ett identifierat behov av ny natur går före ett enskilt ekonomiskt intresse behöver utvecklas. Det kan ske på följande sätt:
- De delar av ett exploateringsområde som fungerar bäst som natur eller tillhandhåller flest ekosystemtjänster exploateras mindre hårt och andra delar hårdare. Områden som exploateras hårdare kan sen ersätta de markägare som så att säga drabbas av att inte kunna exploatera så hårt på sin mark.
- Kommunen skulle kunna planera, genomföra markarbeten och plantering av ny natur och därefter fördela kostnaden för tillskottet av ny natur på alla som därefter exploaterar i det tilltänkta området.
- Markpriset bör justeras efter den natur som finns på en plats. Ett tillägg, som motsvarar de investeringar som behövs för att ersätta den natur som tas i anspråk, skulle kunna vara ett sätt att bekosta nyskapande av natur.
- Skötsel av natur måste få högre status och tillskott av medel. Annars kommer den allra enklaste skötseln utföras. Det begränsar de värden en plats kan ha. En omsorgsfull förvaltning bör kunna bekostas genom exempelvis avgifter i likhet med en VA-taxa, eller genom tomträttsavgiften.
Bostäder behövs, natur behövs. Det är dock inte säkert vi klarar båda utan att vi för en förutsättningslös diskussion om vägen dit.
TIM SCHNOOR
ekolog Ekologigruppen
ledamot Tankesmedjan Moviums ledningsråd
DEN DEMOKRATISKA PLATSEN ÄR NÖDVÄNDIG
Det offentliga rummet är en plats för demokrati. Våra gemensamma platser i städer är till för alla. De är allas. På lika villkor. I lördags utmanades denna grundläggande princip av nazister i Malmö. >>
BROKIGHETEN VÄLKOMNAR
Varför känns New Yorks storskalighet varierad men Malmös så enformig? Karin Andersson längtar efter brokiga städer och välkomnar en förtätning. >>
HONG KONGS RULLTRAPPOR VÄNDER UT OCH IN PÅ BEGREPPEN
Stadens många rulltrappor är som en signatur för Hong Kong. De är så framgångsrika att stadsdelar opponerar sig mot dem i rädsla för gentrifiering. Caroline Dahl åker rulltrappa och tänker på hur tillgängligheten förändrar stadslivet. >>
PROCESSEN ÄR ALLT
Få ifrågasätter medborgarnas viktiga roll i processer som utvecklar staden. Titti Olsson har läst bostadsminister Stefan Attefalls (KD) förslag som ska förenkla byggandet. Men hon ser inte människor i förslagen. >>
Metrostationsbygge blottlägger kulturhistoria
Delar av Assistens Kirkegårds i Köpenhamn har förvandlats till metrostation. Men vad är det med detta att gräva upp och öppna en grav som förfasar oss så, frågar sig Helene Båtshake, som först var skeptisk men nu är fascinerad.
Mer liv om staden behandlas som ett landskap
Moviums partnerskapsträff om ekosystemtjänster fick Caroline Dahl att fundera över relationen mellan stad och landskap. Blir staden mer dynamisk, föränderlig och därför mer levande om landskapet blir en del av staden? >>
Regeringen ovillig lagstifta om skolgårdar
Petter Åkerblom har träffat statssekreterare Bertil Östberg, Utbildningsdepartementet, för att höra regeringens inställning till att lagstifta om skolgårdar. Skolgårdslösa skolor är en skam för Sverige, skriver Petter Åkerblom. >>
Mångfald på begravningsplatsen viktig för social hållbarhet
Om man betraktar begravningsplatsen som ett urbant offentliga rum bland alla andra bör den ge uttryck för en strävan efter hållbar stadsutveckling, skriver Titti Olsson. Det är inte ekologisk hållbarhet hon tänker på, utan social. >>
Social ojämlikhet skapar problem
Enrique Peñalosa, tidigare borgmästare i Bogotá, menar att de flesta problem i städer har sin bakgrund i social ojämlikhet. Karin Andersson träffade honom och insåg att de problem som ojämlikhet ger upphov till finns även i Sverige. >>
Var är kvinnan i kulturarvet?
Inom samhällsvetenskapen är ett av de stora problemen att vetenskapsteori och forskning är skriven av män om män. Helene Båtshake vandrar på kyrkogårdar och ser att det kulturarvet lider av samma symptom. >>
Hittar ni inte kvinnor är det för att ni inte ansträngt er
Hur kommer det sig att landskapsarkitektbranschen som består av en stor majoritet kvinnor så ofta representeras av män? Karin Andersson besökte årets Oysterseminarium, som bokat en majoritet manliga talare. >>
Alnarpsmodellen för trädvärdering vinner gehör
Hur ska man bäst värdera urbana träd? Göran Nilsson och Movium har varit på turné och presenterat Alnarpsmodellen, en modell med ambition att svara på frågan och fungera på nationell nivå för ekonomisk värdering av träd. >>