
Foto: Tim Schnoor

Foto: Tim Schnoor

Foto: Tim Schnoor

Foto: Tim Schnoor

Foto: Tim Schnoor
Nya planeringsmodeller behövs för att utveckla regional grönstruktur
Sverige har genom sina internationella mål om biologisk mångfald åtagit sig att minska förlusten av biologisk mångfald till 2020, bland annat genom att hejda förlusten av biologiskt värdefull mark. Konkurrensen om mark i tätbebyggda områden har dock sällan varit så hård som nu, särskilt i Sveriges storstadsregioner. Behovet av mark till bostäder och infrastruktur står ofta i direkt konflikt med behovet av andra värden, som naturvärden och ekosystemtjänster. Runt om i landet finns goda ansatser, väl genomförda analyser och spännande projekt, där urban bebyggelseutveckling samsas med utveckling av naturvärden. De goda exemplen, som exempelvis projektet BiodiverCity, där metoder för biologisk mångfald i urban miljö utforskas, får dock i de allra flesta fall i alldeles för liten effekt i förhållande till de värden som tas i anspråk.
Naturen som finns kvar runt vissa av våra städer idag finns där på grund av att det har varit svårt att använda marken för att bygga på. Det innebär att naturen fått utvecklas under lång tid och kan därför hysa många ovanliga arter och skänker ofta stor glädje för dem som bor i dess direkta närhet. Dessa områden står idag ofta inför hotet om exploatering när bostäder ska byggas.
Behovet av bostäder i storstäderna är stort, men betyder för den skull inte det att den natur som ska tas i anspråk förlorar sitt värde. Tvärtom kan man hävda att värdet ökar när dessa naturområden ska tåla slitaget av långt fler människors vistelse där än tidigare, ska rena mer avgaser och infiltrera och rena en allt större mängd dagvatten. Både det ekonomiska värdet och värdet av de ekosystemtjänster som naturområdena levererar ökar. Det inser allt fler och därför arbetas det också allt intensivare med att analysera naturens funktioner för att om möjligt bevara eller ersätta natur som går förlorad.
Det är dock svårt, för att inte säga omöjligt, att fullt ut ersätta komplexa samband med förenklingar och konstgjord natur. Naturen på en plats ersätts ofta med relativt förenklad natur som trädrader, mindre planteringar och några stekelholkar och mulmholkar för olika insekter. Men blomrika planteringar kompenserar inte en tusenårig betesmark fullt ut. Holkar för insekter ersätter ett substrat som vissa trädlevande arter har, men de motsvarar inte hela den levnadsmiljö som ett uråldrigt träd erbjuder. Holkarna är en förenkling av vad trädet erbjuder och ersätter det vi tror att vissa arter behöver för att finnas i landskapet, och det vi kan identifiera som ett behov idag.
Enstaka funktioner eller ekosystemtjänster kan bevaras på ett bra sätt genom denna typ av insatser. Men för att nå full funktionalitet, och för att få ut höga biologiska värden, krävs att det byggs områden med mer vild – eller mindre tämjd – natur än vad som tillåts i dagens urbana miljöer. Det behöver inte nödvändigtvis ske precis där natur tas i anspråk utan kan, i många fall, med fördel (i likhet med bostäder och bostadsbehov) planeras i en större skala. Regional grönstruktur är idag oftast utsatt för exploateringstryck snarare än nyskapandetryck. Om framtidens städer vill dra nytta av de tjänster som kan fås av stora sammanhängande ekosystem måste det planeras för ny natur i direkt närhet till städerna, och allra helst, i eller genom, städerna, annars kommer våra städers resiliens (robusthet) att minska betänkligt.
För detta krävs dock nya grepp i planeringen. Ekonomiska modeller som tillåter att ett identifierat behov av ny natur går före ett enskilt ekonomiskt intresse behöver utvecklas. Det kan ske på följande sätt:
- De delar av ett exploateringsområde som fungerar bäst som natur eller tillhandhåller flest ekosystemtjänster exploateras mindre hårt och andra delar hårdare. Områden som exploateras hårdare kan sen ersätta de markägare som så att säga drabbas av att inte kunna exploatera så hårt på sin mark.
- Kommunen skulle kunna planera, genomföra markarbeten och plantering av ny natur och därefter fördela kostnaden för tillskottet av ny natur på alla som därefter exploaterar i det tilltänkta området.
- Markpriset bör justeras efter den natur som finns på en plats. Ett tillägg, som motsvarar de investeringar som behövs för att ersätta den natur som tas i anspråk, skulle kunna vara ett sätt att bekosta nyskapande av natur.
- Skötsel av natur måste få högre status och tillskott av medel. Annars kommer den allra enklaste skötseln utföras. Det begränsar de värden en plats kan ha. En omsorgsfull förvaltning bör kunna bekostas genom exempelvis avgifter i likhet med en VA-taxa, eller genom tomträttsavgiften.
Bostäder behövs, natur behövs. Det är dock inte säkert vi klarar båda utan att vi för en förutsättningslös diskussion om vägen dit.
TIM SCHNOOR
ekolog Ekologigruppen
ledamot Tankesmedjan Moviums ledningsråd
Viktigare än någonsin med demokratiarbete bland unga
Hösten 2014 är det viktigare än någonsin att försvara demokratin – inte minst bland våra yngsta medborgare, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Skolgården är ett offentligt rum och därför den givna arenan, anser hon.
Strategisk parkpolitik skapar tryggare miljöer i Chicago
Parkförvaltningen i Chicago har en genomarbetat strategi som heter ”Children first!” Med hjälp av bemanning och organiserade aktiviteter har 35 otrygga platser förvandlats till 35 livfulla parkrum i stadens mest utsatta områden.
Tillit utvecklas i dans- och arkitekturprojekt bland hemlösa barn
Arkitektur- och designmuseum och Lava Dansproduktion bedriver just nu ett flerårigt projekt kring begreppet ”hem” tillsammans med barn på barnhem och i flyktingläger. Det, om något, handlar om social hållbarhet, tycker Titti Olsson.
Driv runt och få nya perspektiv!
När gick du senast runt i din stad utan ett tydligt mål? Karin Andersson uppmanar till att bryta vanans makt och planlöst vandra runt för att upptäcka nya platser, människor och perspektiv. >>
Kvinnorna tar täten
Idag är kvinnorna i majoritet bland parkföreträdarna. På Nordisk Parkkongress i Malmö gjorde den amerikanska parkchefen Gia Biagi störst intryck på Göran Nilsson.
Bostadsbrist, feminism och rasism flätas samman i Almedalen
I Almedalen pratas det i år om bostadsbrist, feminism och rasism. Karin Andersson menar att dessa frågor hänger ihop och kräver ett integrerat arbete. Det är hög tid att ta ojämlikhet och ojämställdhet på allvar. >>
Stadsskog i stället för stadsträd?
Göran Nilsson har besökt konferensen Urban Tree Diversity. Här listar han de mest framträdande trenderna inom stadsträd. >>
Prata med människor, inte om dem
Karin Andersson har varit på konferens om miljonprogram i förvandling. Hon inser ännu en gång hur homogen planerarkåren är, och blir än mer övertygad om vikten av dialog för ett rättvist stadsbyggande. >>
Är skolgården ett offentligt rum?
Sverige har arbetat med gröna skolgårdar i decennier, men ännu finns inga kartor som lyfter fram barns miljöer i staden. Är skolgården ointressant som stadsrum, undrar Titti Olsson. >>
RUINER MINNER OM FRAMTIDEN
Beige likartad arkitektur men inga träd. Karin Andersson reser till Wien och finner i den homogena stadsbilden en portal till framtiden. >>
Skolgårdens återkomst
Är skolgårdens renässans nära förestående? Petter Åkerblom har fått nytt hopp tack vare Boverkets och Moviums arbete med en vägledning för barns och ungas utemiljö. >>
Skyskrapor morgondagens dinosaurier
Titti Olsson firar Jobba-hemma-dagen och funderar på vad det betyder för städer att fler har arbeten som inte binder oss till en specifik plats. Vad ska hända med kontorsbyggnaderna när färre människor behöver dem för att arbeta? >>