
Foto: Anders Rasmusson
Nätverksmöten som behövs i en föränderlig tid
Sedan många år tillbaka möts medlemmarna i nätverket Barn, unga och byggd miljö, BUB, för utbyte mellan planerare och forskare om barns och ungas utemiljö. Mötena är intressanta tidsspeglar som visar samhällets förändringar, skriver Maria Nordström, miljöpsykolog och forskare vid SLU som ledde nätverket 2004–2010 tillsammans med Pia Björklid.
Nätverket Barn, unga och byggd miljö, som idag leds av Fredrika Mårtensson och Maria Kylin vid SLU, har vuxit de senaste åren liksom antalet deltagare på nätverksmötena. Av nätverkets nästan 300 medlemmar deltog 65 på mötet i år på Alnarp. Den dramatiska situationen för barns och ungas utemiljöer – med allt mindre utrymme i dagens städer – engagerar alltfler.
BUB-nätverket är ett nationellt forum för kunskapsutbyte och diskussion mellan forskare och planerare. Här träffas arkitekter, fysiska planerare och samhällsplanerare, statliga tjänstemän, forskare, lärare, socionomer, studenter, journalister och andra med uppgiften – tilldelad eller självpåtagen – att arbeta för bättre villkoren för barn inom samhällsplaneringen och i synnerhet inom stadsplaneringen.
Nätverksmötena är intressanta tidsspeglar. Mötet i år inleddes med en presentation av Ulrika Åkerlund om hur Boverket går vidare efter beslutet om ett allmänt råd för planering av barns utemiljö (BFS 2015:1-FRI 1, www.boverket.se) och publiceringen tillsammans med Movium av vägledningen Gör plats för barn och unga (www.boverket.se). För två år sedan ägnades en stor del av BUB-mötet just åt att diskutera de förslag som Boverket då övervägde inför de publiceringar som nu alltså genomförts.
Också när det gäller utvecklingen av arbetet i kommunerna med barnkonsekvensanalyser, BKA, visar BUB:s tidsspegel spännande och föränderliga bilder. Dåvarande Vägverket, numera Trafikverket gick i täten för, vidareutvecklade och genomförde Barnombudsmannens modell av BKA, något som presenterades på flera BUB-möten. Dessa presentationer inspirerade i sin tur enskilda stadsplanerare att på BUB redan 2004 föra fram och diskutera olika intressanta sätt att utforma och arbeta med BKA. Sedan dess har Göteborg formulerat en BKA-strategi som nu tillämpas i hela kommunen och som involverar många planerare.
En variant av BKA, ”Integrerad barnkonsekvensanalyser”, presenterades i år på BUB av Lisa Klingwall, stadsplanerare i Stockholm. Stockholm har tagit längre tid på sig att utveckla BKA och gör det på ett mera försiktigt sätt än Göteborg, steg för steg. Nu prövar man sig fram i pågående stora planeringsprojekt i Alvik, Östberga och Skärholmen.
Landets tredje största kommun, Malmö, känd för att satsa barnvänligt bland annat genom att bygga stora och många lekplatser över hela staden, har inte anammat BKA som planeringsinstrument utan har, som en av de första kommunerna, nyligen fastställt klara riktlinjer för kommunens planering av utemiljöer för barn, inspirerad av Boverkets nya allmänna råd och av Boverkets vägledning. Utvecklingen av BKA visar att olika kommuner väljer olika vägar för en barnvänligare stadsplanering.
Att enskilda planeringsinsatser behöver utvärderas visade Susanne Bergdahl, blivande landskapsingenjör på Alnarp, genom att berätta om sin aktuella studie av takgårdar som utemiljö för skolbarn i Stockholm och förskolebarn i Malmö. Susanne Bergdahl har studerat två takgårdar och intervjuat pedagogerna om kvaliteterna för barnen på dessa gårdar. Takgården som utemiljö framstår, enligt hennes studie, som en dålig lösning på frågan om utemiljö för barn av flera olika skäl. Problemet att skapa plats för barn att röra sig fritt på kvarstår. Takgårdar påminner alltför mycket i sina begränsningar om de så kallade utsläppsgårdarna som nu ordnas i snabb takt.
Trygghet och risk är ett alltmer framträdande tema i diskussionen om barns utemiljöer. Riskdiskussioner pågår överallt och inte minst bland föräldrar och på barninstitutionerna. En BUB-deltagare från en förskola, belägen på en mindre ort i en relativt lantlig miljö, berättade att tankarna på riskerna som barnen utsätts för utomhus har skrämt föräldrar och personal på hennes förskola så att man alltid stannar inne med barnen. Ett välgenomtänkt spännande initiativ att bromsa oron kring risker utomhus för barn har tagits fram i Karlstad av Emma Crawley och Björn Wrange. Metoden är tänkt att användas i samtal vid planering av utemiljöer för barn för att bättre förstå att barn själva måste få anta utmaningar för att utvecklas, för att komma vidare i livet.
Från en pågående undersökning visade Märit Jansson och Mark Wales från SLU konkret hur barns intressen och behov kommer i konflikt med föreställningar om ”hållbar utveckling” när dessa ensidigt innebär expansion och förtätning. De visade i detalj betydelsen av den näraliggande fysiska miljön för barnens välbefinnande och hälsa i Hjärup utanför Malmö men påpekade samtidigt, utifrån granskningen av utbyggnadsplanerna för Hjärup, hur denna hotas. Frågan som de ställer är om inte ”hållbar utveckling” också måste inkludera barnen. Konflikten behöver artikuleras och lösningar av konflikten som inkluderar barnen måste formuleras.
Livligheten i diskussionerna på detta liksom tidigare möten visar hur planerare och forskare berikar varandra genom utbytet av erfarenheter. BUB-nätverket behövs och gör skillnad!
MARIA NORDSTRÖM
miljöpsykolog och forskare vid SLU
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.