En torsdagskväll när mörkret fallit sätter jag mig ner på en stol i ett avlångt rum med högt i tak. I mitten av rummet står ett bord, på bordet en lampa, en dator, en ljudmixer och en uppochnedvänd kassettbandspelare. Framför och bakom bordet står stolar uppradade, och längs med kanterna i rummet är högtalare utplacerade. Ett tjugotal personer sitter utspridda på stolarna i rummet och vi introduceras till kvällens framträdande: Ars Nova/Hertzbreakerz från Malmö och ljudkonstnären Glauco Salvo från Italien. Glauco berättar att han kommer att mixa ljud inspelade i naturen live med elektroniskt skapade ljud. Ljudinspelningarna är del av hans projekt ”Field Studies” från 2020 av naturljud som han spelat in i centrala och norra delarna av Italien. Med åtta högtalare placerade synligt i rummet och fyra dolda bjuder Glauco in till vad han kallar en ”djup koncentration på ljud” och konserten kan börja.

Lamporna i taket släcks och människorna på stolarna sitter i tystnad. Den enda ljuskällan i rummet är lampan på bordet och den lilla datorskärmen. Glauco sätter in ett kassettband i spelaren och drar på ett reglage på mixerbordet. Ett fågelkvitter smyger in i rummet, från höger till vänster sprider sig ljudet. En humla flyger tvärs igenom ljudrymden och försvinner sedan bort. Ett brusande ljud av vatten tar över och i bakgrunden hörs ett metalliskt eko. I salen sitter de flesta med ögonen slutna, djupt inne i upplevelsen. Jag hör hur grannen på stolen bredvid fnissar till när humlan flyger förbi igen, den låter så nära nu. En dovt pulserande rytm träder in och vattenbruset avtar. Jag funderar på om det är bergets hjärtslag vi lyssnar till.

Glauco lyfter mödosamt den gamla och lite trasiga kassettbandspelaren för att byta kassett. Under resan till Sverige hade den gått sönder och måste därför spelas vänd uppochned. Jag tycker det adderar lite charm, känslan av imperfektion och temporära lösningar. När kassettbandet börjar spela styr Glauco ljudet via knappar och reglage på dator och mixerbord. Sorlet av syrsor fyller rummet vi sitter i och en kyrkklocka slår ett slag. Ekot av den bekanta tonen dröjer sig kvar länge och för mig i tanken till byn i norra Italien där jag spenderade somrarna som barn. När jag sluter ögonen är jag där, på kyrktorget en varm sommarkväll, syrsorna hörs ljuda från grönskan på berget och jag minns den där känslan av kvällar som aldrig tycktes ta slut.

Ljuden av syrsor ersätts med ett syntetiskt knastrande ljud, tutande bilar och klangen av industriella tåg hörs på avstånd. Längst bort i ljudrymden skäller en hund. Vi har förflyttat oss från bergets lugn till stadens liv och brus. Men besöket är kortvarigt, snart träder syrsorna åter in i ljudsfären, ackompanjerade av en basfylld trummande rytm. En melodi av dova toner vibrerar i rummet. Från två dolda lågt placerade högtalare flödar ljudet av porlande vatten in. Jag sluter återigen ögonen och förflyttas till floden i byn i norra Italien. Ljudet av vatten omfamnar oss där vi sitter på våra stolar i rummet. Vattenfall, bäckar och flod, allt vatten sköljer över oss i en stigande intensitet. Syrsor och insekter hörs surra långt borta mellan vågorna. Och under allt ligger en tung bas och fladdrar.

Precis när ljudet av vattnet början kännas överväldigande nära och intensivt silas det bort och kvar är elektroniska ljud. Bas och en svag ton klingande som en morsekod. En ny melodi och ackompanjerande trumma träder in. Jag öppnar ögonen och ser mig runt om i rummet. Vissa sitter meditativt stilla, andra har börjat nicka och svänga huvudet i takt med den upplevda rytmen.

Ett nytt kassettband placeras i spelaren och ljudet av regn tar över rummet vi sitter i. Regndropparna landar mjukt på blad och träd, och kanske på något metalliskt tak någonstans. När ljuden slutligen fasas ut hör jag hur folk runt omkring mig tar ett djupt andetag. Och en stund av total tystnad landar i rummet. Artisterna tackar för sig och vi får tillfälle att prata om upplevelsen. En besökare berättar att ljuden förde honom till bergen i Japan. En annan frågar hur basljuden kom till. Glauco berättar att det bland annat är vinden som silas genom valnötsträdets hösttorra löv. Han tillägger avslutningsvis att vissa ljud är värdelösa att försöka fånga, sådana slags ljud skriver han hellre korta ljudpoesistycken om.

Efter en timmes resande i ljudlandskapet som Glauco och Ars Nova gestaltar känns det som om jag varit på semester. Jag har varit högt upp i berget, nere vid vattnet och djupt inne i skogen. Jag har lyssnat till våren och sommaren, solen och regnet. Och jag är övertygad om att det går att skildra och återknyta till naturen i ljud.

Är du nyfiken på att själv uppleva några av de ljud som Glauco framträdde med så finns de tillgängliga att ladda ner gratis, eller köpa som kassett via hemsidan http://fieldstudies.it/