Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
I tre år har jag bott granne med skolan. Under dessa år har jag sett kojor, stall och avancerade byggnadskonstruktioner uppstå och försvinna i en ständig omvandlingsprocess. Byggandet och grejandet försiggår i en naturlik plantering som tidigare tjänstgjort som anonym och oanvänd grön barriär mellan bostadskvarteren och ett verkstadsområde.
Men nu sjuder planteringen av barn och liv! Pinnsamlingar och gyttjehålor samsas med omsorgsfullt arrangerade bosättningar av stenar, grenar, snörstumpar och brädor. Ofta ser jag lågstadieeleverna strosa runt i smågrupper på jakt efter något att bygga med. Eller sitter de på huk och kollar på något intressant fynd som behöver diskuteras med kompisarna. Att en naturlik plantering blivit en skolgård kommer sig av att skolverksamheten bedrivs i tillfälliga paviljonger i väntan på en ny skola som byggs strax intill.
Skolledningen på denna skola är övertygad om att barn utvecklas bäst genom att pröva sina förmågor. En oordnad miljö som ger möjlighet till kreativ lek är därför viktigare än en tillrättalagd. Visst inser skolledningen att pinnar, snören och spik kan vara potentiella risker, men skolledningen anser att riskbedömningen man gjort är tillräcklig och genomtänkt utifrån barnperspektiv. Inget gnissel uppstår i samarbetet med kommunens skötselpersonal. Gnissla tänder kan däremot vissa besiktningsmän för leksäkerhet säkert göra, liksom vissa föräldrar gör som tröttnat på att hämta leriga barn som måste släppas in i familjebilen. Enligt skolledningen har barnen själva det fint med både lera, hammare och spik.
I dagarna har ”Skolgården – förvaltning och utveckling av förskole- och skolgårdar”, publicerats av SKL (Sveriges kommuner och landsting). Skriften tar avstamp i det ovan beskrivna problemkomplexet, där ställningstaganden på olika förvaltningar och på olika nivåer i slutänden resulterar i vilket lekvärde det enskilda barnet får tillgång till på skolan eller förskolan. Skol- och förskolegårdar får en allt viktigare roll när barns egentid utomhus av olika anledningar minskar. Att bli medveten om vad ett barnperspektiv kan innebära i förvaltning och utveckling av gårdarna är därför viktigt för framtiden.
SKLs skrift har landets fastighetsorganisationer som huvudmålgrupp. I skriften ges flera goda exempel från kommuner som framgångsrikt utvecklat sitt arbete med förvaltning och utveckling av förskole- och skolgårdar. Samverkan och samsyn mellan kommunens förvaltningar framstår som en viktig framgångsfaktor, en annan att ta fram styrdokument genomsyrade av barnperspektiv att använda både vid upprustningsinsatser och nyanläggning av gårdar. Att ta sig tid att fråga barnen själva hur de använder och upplever sin lekmiljö är avgörande, liksom att involvera pedagogerna på förskolan eller skolan.
När barnen på skolan jag bor granne med fick frågan vad de saknade svarade de ”sandlåda”. Den insiktsfulla och samtidigt ekonomiskt sinnade skolledningen beställde då ett lass sand som tippades i kanten av planteringen. Sandhögen fungerar under den tid skolan bedrivs i paviljonger. Att den genom lek sprids ut i gräsmatta och i plantering är definitivt inget problem i den lundensiska styva leran.
På Boverkets och Moviums konferens ”Gör plats för barn och unga” den 3-4 juni presenterar jag skriften i egenskap av författare, tillsammans med Petter Åkerblom.
Lena Jungmark
Skriften kan beställas från SKLs webshop. http://webbutik.skl.se/sv/artiklar/skolgarden-forvaltning-och-utveckling-av-forskole-och-skolgardar.html
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Taklandskap kräver bättre samverkan för att fungera
På Walt Disney Concert Hall i Los Angeles finns en takpromenad. Via en trappa från trottoaren når man en prunkande trädgård, komplett med fontänen A Rose for Lilly – en anspelning på Disneys änka som bekostade merparten av bygget. I trädgården kan musikbesökare mingla med varandra, men även andra flanörer som tagit sig upp till tredje våningens tak för att få en paus från stadens brus. Trädgården är nämligen en så kallad ”community garden” – öppen för alla.
Att värdera parker
Vi närmar oss hänryckningens tid – när naturen och floran är som allra vackrast, allra skirast. Men redan nu har människor börjat vallfärda till våra offentliga utemiljöer för att njuta av de allra tidigaste efterlängtade växtupplevelserna – allt från magnoliorna i Alnarpsparken, kärl fulla med blomster av Annika Anderberg Boman i Helsingborg eller 50 000 vilda vårlökar i design av Ulf Nordfjell på Waldemarsudde, Millesgården och Rosendal.
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra och hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Här finns träd från hela världen, påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Gryning över staden och barnen
Det är en skam för svensk stadsplanering när man fortfarande tar fram förslag på utemiljöer för barn som inte är rymliga nog för det deras utveckling kräver, anser Petter Åkerblom som välkomnar Boverkets Allmänna råd som började gälla den 1 mars.
Fyra nya teman i fokus för Moviums arbete
På Movium fortsätter vi att under 2015 arbeta med stadens utemiljö som resurs för hållbar stadsutveckling. Vi arbetar för en stadsutveckling med fokus på människors livsmiljö och hållbarhet.
Reklam ett hot mot stadsliv?
I konstnären Tania Ruiz Guitierrezs videokonstverk Annorstädes passerar platser från olika håll i världen långsamt förbi på väggarna i Citytunnelns station Malmö C, men ingenstans syns någon reklam.
