Enligt psykologen Claes Janssen är vårt jordeliv en kontinuerlig vandring mellan fyra stadier (förändringens fyra rum): nöjdhet, censur, förvirring och inspiration. Inte minst i dessa dagar visar coronavirusets härjningar hur lätt vi kan hamna i censur och förvirring. Hur lätt vi kan dras ned i en negativ spiral av destruktiva känslor som rädsla, ilska, tvivel och osäkerhet. Vi letar efter syndabockar, någon som vi kan skylla på, någon som vi kan ställa till svars. Spekulationerna och konspirationsteorierna blir många men hjälper föga.

Att få tillfälle att skriva en krönika, nu som pensionär, för att manifestera Moviums 40 åriga levnadsbana är stort och temat som jag blivit tillfrågad att reflektera över är ännu större – Movium i världen! Jag tänker att det är en omöjlig uppgift – men inspirerande. Att reflektera över sakernas tillstånd, att försöka förstå något om livet – om vår tillvaro, här och nu – har alltid fascinerat mig.

Det som i grunden gör stadens gröna rum och Moviums arbete så angeläget är att det faktiskt handlar om naturen – om livet på jorden, vår livsmiljö.

Vi har under de senaste decennierna genom en mängd forskningsresultat klarlagt att närhet till grönska bidrar till hälsa och välbefinnande. Ja, vi är beroende av naturen och dess grönska för att leva. Grönskan som har sitt ursprung i fotosyntesen. Fotosyntesen som i sin tur är beroende av sol, vatten och näring.

Vi vet allt detta, men tar vi det till oss, tar vi det på allvar? Det är många gånger under årens lopp som jag frågat mig hur det kommer sig att vi med all den kunskap vi har om naturen och det gröna fortsätter att ignorera dess fundamentala betydelse. Människans hybris är i den bemärkelsen skrämmande. Vi agerar som om vi står över naturen.

De klimatologiska, de ekonomiska, de kulturella skillnaderna mellan olika delar av världen är stora. I många länder är de mest grundläggande behoven som mat och bostad inte tillgodosedda. Kontrasterna inom ett land, mellan olika städer, mellan rika och fattiga stadsdelar, är enorma. I områden där människor lever i fattigdom saknas grönska. Jorden är utarmad och det finns inte rent vatten. Att andas ren luft är inte längre självklart.

I WWF rapport från 2018 konstateras att människan är på god väg att "såga av den gren vi sitter på". Studier visar att var och en av oss behöver motsvarande biomassan av 30 stora träd för att kunna tillgodose vårt årliga syrebehov.

Senaste års forskning inom gentekniken har drastiskt ökat vår kunskap och förståelse för hur naturen är uppbyggd. Med hjälp av genteknik har vi idag ofantliga möjligheter att lära mer om oss själva och den natur som vi själva är en del av. Kunskaper som använda med vishet och förnuft kan vara till stor nytta, men som i fel händer hotar oss alla.

Vi behöver ta vara på, bruka och utveckla system, processer och resurser som inte tär utan bygger upp, så som sol, vind, vatten och fotosyntes. Vi måste sluta att använda resurser som inte är förnybara. Det är vår chans att rädda vår livsmiljö – att hela den gren som vi sitter på.

I Sverige är vi lyckligt lottade. De flesta människor har mat för dagen och en bostad. De flesta har mindre än 500 meter till grönska. Men inte ens i ett rikt land som Sverige har vi råd att låta bli att ta vara på, bruka och utveckla system som bevarar, förnyar, skapar och producerar mer grönska – fler ekosystemtjänster.

Vi lever på en liten planet som vi alla delar. I Sverige, som i alla andra delar av världen, kan vi välja en väg som är mer hållbar, en väg där vi arbetar med naturen, inte emot den. Där naturen är vår vän, inte fiende. Vi behöver inte bara fred mellan länder vi behöver ”Fred med jorden” (Elin Wägner 1941).

Världen känns mer splittrad än någonsin men det spelar ingen roll var vi befinner oss. Våra grundläggande behov är och förblir de samma. Vi behöver ren luft, vi behöver rent vatten och vi behöver en ren, levande jord för att överleva.

Att på alla tänkbara sätt verka för att bevara, skapa och utveckla mer grönska i våra städer, oavsett var vi befinner oss, är ett sätt att bidra inte bara till människans välbefinnande utan också till hennes överlevnad.

Därför ska närheten och tillgången till natur till grönska vara en grundläggande mänsklig rättighet för alla.

Moviums mission kvarstår – länge leve Movium!

Sten Göransson, landskapsarkitekt och verksamhetsledare vid Movium åren 1994-2004.