Metrostationsbygge blottlägger kulturhistoria
Tanken på att gräva upp och flytta 1 100 kistor och 100 urnor för att bygga en metrostation på en 200 år gammal begravningsplats kan vara både motbjudande och makaber på samma gång, men det är just vad som har skett på Assistens Kirkegård i Köpenhamn. Ett ingrepp som givetvis har varit omstritt.
De flesta kistorna har öppnats och innehållet dokumenterats av arkeologer innan de åter begravts på en annan del begravningsplatsen. Endast de färskaste kistorna – de som är från 1970-talet har fått förbli oöppnade eftersom det enligt arkeologerna ”inte kändes passande” att öppna dem. Flytten har skett med grävrättsinnehavarnas tillstånd och endast en grav finns kvar finns kvar orörd på det som nu är en byggarbetsplats.
Många fynd
Från att ha haft en skeptisk hållning till gravflytten är jag nu plötsligt istället fascinerad över de fynd och resultat som kommit fram genom utgrävningarna. Oavsett hur stötande och osmakligt man än må tycka att det är med detta metrostationsbygge så finns det några aspekter som är svåra att bortse från: För det första är resultatet av utgrävningen mycket intressant, många fynd har gjorts vid öppnandet av gravarna och nya lärdommar kring hur begravningstraditioner har förändrast under de senaste 200 åren har erhållits. För det andra säger det något om hur vår tids och kulturs syn på död, begravningar, gravfrid och begravningsplatser – hur vi är styrda av rådande tankemönster och har svårt för att tänka annat än att det skulle störa gravfriden och förstöra kulturhistoria att bygga en metrostation på en del av en drygt 200 år gammal begravningsplats. Vad är det egentligen med detta att gräva upp och öppna en grav som förfasar oss så?
Blottlagd kulturhistoria
Förvisso har en 65 00 kvadratmeter stor del av Assistens Kirkegårds totala 200 000 kvm försvunnit och ett stycke kulturhistorian gått förlorad med den. Åtminstone den del som synts ovan jord. Å andra sidan har mängder av kunskap och ”dold” kulturhistoria grävts fram.
Denna balans, eller kanske triangeldrama, mellan stadsutveckling, kulturhistoria och gravfrid är något som vi sannolikt får se mer av i framtiden. Då kan det vara bra att ha funderat över vad som är rimligt och orimligt och varför det är så.
Københavns Museum kommer att ge ut en skrift om projektet på Assistens Kirkegård.
Helene Båtshake
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Taklandskap kräver bättre samverkan för att fungera
På Walt Disney Concert Hall i Los Angeles finns en takpromenad. Via en trappa från trottoaren når man en prunkande trädgård, komplett med fontänen A Rose for Lilly – en anspelning på Disneys änka som bekostade merparten av bygget. I trädgården kan musikbesökare mingla med varandra, men även andra flanörer som tagit sig upp till tredje våningens tak för att få en paus från stadens brus. Trädgården är nämligen en så kallad ”community garden” – öppen för alla.
Att värdera parker
Vi närmar oss hänryckningens tid – när naturen och floran är som allra vackrast, allra skirast. Men redan nu har människor börjat vallfärda till våra offentliga utemiljöer för att njuta av de allra tidigaste efterlängtade växtupplevelserna – allt från magnoliorna i Alnarpsparken, kärl fulla med blomster av Annika Anderberg Boman i Helsingborg eller 50 000 vilda vårlökar i design av Ulf Nordfjell på Waldemarsudde, Millesgården och Rosendal.
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra och hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Här finns träd från hela världen, påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Lägg till ny kommentar