Metrostationsbygge blottlägger kulturhistoria
Tanken på att gräva upp och flytta 1 100 kistor och 100 urnor för att bygga en metrostation på en 200 år gammal begravningsplats kan vara både motbjudande och makaber på samma gång, men det är just vad som har skett på Assistens Kirkegård i Köpenhamn. Ett ingrepp som givetvis har varit omstritt.
De flesta kistorna har öppnats och innehållet dokumenterats av arkeologer innan de åter begravts på en annan del begravningsplatsen. Endast de färskaste kistorna – de som är från 1970-talet har fått förbli oöppnade eftersom det enligt arkeologerna ”inte kändes passande” att öppna dem. Flytten har skett med grävrättsinnehavarnas tillstånd och endast en grav finns kvar finns kvar orörd på det som nu är en byggarbetsplats.
Många fynd
Från att ha haft en skeptisk hållning till gravflytten är jag nu plötsligt istället fascinerad över de fynd och resultat som kommit fram genom utgrävningarna. Oavsett hur stötande och osmakligt man än må tycka att det är med detta metrostationsbygge så finns det några aspekter som är svåra att bortse från: För det första är resultatet av utgrävningen mycket intressant, många fynd har gjorts vid öppnandet av gravarna och nya lärdommar kring hur begravningstraditioner har förändrast under de senaste 200 åren har erhållits. För det andra säger det något om hur vår tids och kulturs syn på död, begravningar, gravfrid och begravningsplatser – hur vi är styrda av rådande tankemönster och har svårt för att tänka annat än att det skulle störa gravfriden och förstöra kulturhistoria att bygga en metrostation på en del av en drygt 200 år gammal begravningsplats. Vad är det egentligen med detta att gräva upp och öppna en grav som förfasar oss så?
Blottlagd kulturhistoria
Förvisso har en 65 00 kvadratmeter stor del av Assistens Kirkegårds totala 200 000 kvm försvunnit och ett stycke kulturhistorian gått förlorad med den. Åtminstone den del som synts ovan jord. Å andra sidan har mängder av kunskap och ”dold” kulturhistoria grävts fram.
Denna balans, eller kanske triangeldrama, mellan stadsutveckling, kulturhistoria och gravfrid är något som vi sannolikt får se mer av i framtiden. Då kan det vara bra att ha funderat över vad som är rimligt och orimligt och varför det är så.
Københavns Museum kommer att ge ut en skrift om projektet på Assistens Kirkegård.
Helene Båtshake
Kvinnorna tar täten
Idag är kvinnorna i majoritet bland parkföreträdarna. På Nordisk Parkkongress i Malmö gjorde den amerikanska parkchefen Gia Biagi störst intryck på Göran Nilsson.
Bostadsbrist, feminism och rasism flätas samman i Almedalen
I Almedalen pratas det i år om bostadsbrist, feminism och rasism. Karin Andersson menar att dessa frågor hänger ihop och kräver ett integrerat arbete. Det är hög tid att ta ojämlikhet och ojämställdhet på allvar. >>
Stadsskog i stället för stadsträd?
Göran Nilsson har besökt konferensen Urban Tree Diversity. Här listar han de mest framträdande trenderna inom stadsträd. >>
Prata med människor, inte om dem
Karin Andersson har varit på konferens om miljonprogram i förvandling. Hon inser ännu en gång hur homogen planerarkåren är, och blir än mer övertygad om vikten av dialog för ett rättvist stadsbyggande. >>
Är skolgården ett offentligt rum?
Sverige har arbetat med gröna skolgårdar i decennier, men ännu finns inga kartor som lyfter fram barns miljöer i staden. Är skolgården ointressant som stadsrum, undrar Titti Olsson. >>
RUINER MINNER OM FRAMTIDEN
Beige likartad arkitektur men inga träd. Karin Andersson reser till Wien och finner i den homogena stadsbilden en portal till framtiden. >>
Skolgårdens återkomst
Är skolgårdens renässans nära förestående? Petter Åkerblom har fått nytt hopp tack vare Boverkets och Moviums arbete med en vägledning för barns och ungas utemiljö. >>
Skyskrapor morgondagens dinosaurier
Titti Olsson firar Jobba-hemma-dagen och funderar på vad det betyder för städer att fler har arbeten som inte binder oss till en specifik plats. Vad ska hända med kontorsbyggnaderna när färre människor behöver dem för att arbeta? >>
DEN DEMOKRATISKA PLATSEN ÄR NÖDVÄNDIG
Det offentliga rummet är en plats för demokrati. Våra gemensamma platser i städer är till för alla. De är allas. På lika villkor. I lördags utmanades denna grundläggande princip av nazister i Malmö. >>
BROKIGHETEN VÄLKOMNAR
Varför känns New Yorks storskalighet varierad men Malmös så enformig? Karin Andersson längtar efter brokiga städer och välkomnar en förtätning. >>
HONG KONGS RULLTRAPPOR VÄNDER UT OCH IN PÅ BEGREPPEN
Stadens många rulltrappor är som en signatur för Hong Kong. De är så framgångsrika att stadsdelar opponerar sig mot dem i rädsla för gentrifiering. Caroline Dahl åker rulltrappa och tänker på hur tillgängligheten förändrar stadslivet. >>
Lägg till ny kommentar