Vem har makt? Vad händer i ett stadshus? Vad är viktigt för att känna sig välkommen till ett hus där saker bestäms? Hur kan man som barn komma till tals med de som bestämmer och ge sina förslag till bättre stadsbyggnad? Det är frågor som diskuterats i fem femteklasser i Ängelholm i det Formasstödda forskningsprojektet ”Lek för demokrati”.

Det är inga lätta frågor. Inga givna svar finns att ge. Istället har barn i årskurs fem bearbetat frågorna klassvis tillsammans med konstnären Kalle Brolin och arkitekter från Sydväst arkitektur och landskap. Och svar på frågorna har kommit, både i diskussioner och genom lekfulla övningar. Att bygga en lång och hög mur med tomma kartonger har gett eleverna en upplevelse av skala, platsbildning, gräns mellan inne och ute och vikten av fina och välkomnande entréer. Genom modellbygge har eleverna tränat sin inlevelseförmåga genom att identifiera sig med olika djurs fysiska egenskaper och därmed sin förståelse av att alla har olika behov. I klassmöten har elevernas viktigaste förslag till förbättringar av stadsmiljön och den egna vardagen röstats fram. Efter att ha kokat ner förslagen till fyra ord har barnen gjort demonstrationsskyltar med ett ord per skylt målade i tydliga komplementfärger.

Foto: Lena Jungmark

En solig och varm fredag i slutet av september är det så dags för demonstration. ”Mera lek för barn! Mer grönt i staden! Ge oss bättre skolgård!” skallar ropen när demonstrationståget i rask marscherar genom Ängelholm till den ödetomt där det nya stadshuset ska byggas om några år. På plats framför klasserna sina förslag till kommunstyrelsens ordförande.

– Jag förstod direkt att detta projekt var jätteviktigt, säger rektor Maria Hidestål på Rebbelberga skola, där fyra av de fem klasserna går.

– Jag hade faktiskt inte ens börjat på mitt nya jobb som rektor än, men kontaktade lärarna ändå och frågade om de ville vara med. Jag tycker demokratifrågan är jätteviktig och vi funderar nu på hur vi kan använda oss av metoderna i projektet ”Lek för demokrati” även i andra årskurser. Vi har fått blodad tand.

Foto: Lena Jungmark

Grundskolans läroplan poängterar skolans uppdrag att organisera sitt arbete så att eleverna utvecklar sin förmåga att arbeta i demokratiska former (LGR s 15). Hur detta skall göras är upp till den enskilda rektorn och läraren. För tio år sedan intervjuade jag Jan Thavenius, professor i litteraturhistoria, forskare, lärare och skolutvecklare om skolans demokratiska uppdrag och fick då upp ögonen för hur viktigt det är att inte bara lära sig OM utan framför allt göra erfarenheten AV demokrati. Om eleverna inte får chans att göra sina egna erfarenheter sviker vi dem, menade Jan Thavenius.

Det är viktigt att förstå vad det betyder att komma fram till ett demokratiskt fattat beslut: att det tar tid, är omständligt och ofta jobbigt, och i vissa fall slutar med att man inte får som man vill. Men det finns också en möjlighet att nya idéer knådas fram, att kompromisser föds som visar sig vara bättre, eller att lösningar kläcks som ingen kunde kommit på själv. Att öva sin demokratiska kompetens är ännu viktigare idag än för tio år sedan. Demokratin måste erövras om och om igen. Skolan är en viktig instans i denna fostran och barn och elever bör ges den tid det tar att processa frågor på ett demokratiskt sätt. Kalle Brolin, som är den konstnär som arbetat med eleverna, uttrycker det så här i en intervju med Helsingborgs Dagblad:

– Demokrati är en smärtsam process, den går ut på att hantera konflikter. Motstridiga ståndpunkter måste göras tydliga – vi är långt ifrån överens om hur denna stad ska byggas. Alla som sett hur barn engagerar sig för en omställning till ett samhälle utan utsläpp av koldioxid kan förstå det som en konflikt mellan vårt sätt att leva nu och möjligheten att leva i en framtid om inte allt för många år, en brutal konflikt som ställer barn mot vuxna.

Vad hände då i mötet med Ängelholms mäktigaste man, kommunstyrelsens ordförande Robin Holmberg?

Foto: Lena Jungmark

På ödetomten nära tågstationen kliver eleverna upp på sina talarlådor i olika höjd. Det gör att varje elev kan möta makten i ögonhöjd. Någon frågar Robin Holmberg om han är rik. Nej, blir svaret, han känner sig inte särskilt rik. Eleverna får sedan grupp för grupp berätta om sina förslag till förbättringar. Ofta möts barnens idéer med en förklaring på varför förslaget är svårt att realisera; det verkar nästan sitta i ryggraden hos oss vuxna att försvara våra vuxenlogiska beslut. Så bränner det till: En grupp tjejer ifrågasätter varför man planerar för mer bilar när alla vet att det är bättre att cykla, vilket de själva gör.

Kommunstyrelsens ordförande kan uppenbarligen inte riktigt ta den bollen. Kalle Brolin säger, när han intervjuas om projektet av HD, att resultatet av demonstrationen kanske blir ett startskott för en dialog mellan barn och vuxna om Ängelholms framtid. Det verkligt intressanta, menar han, blir att se hur barnen reagerar på det svar vi vuxna erbjuder dem.

Foto: Lena Jungmark

Fotnot:

Efter demonstrationen har barnen fått bygga sin version av stadshuset. Invigningen den 24 september blev uppsluppen med trumpetfanfar, medaljutdelning till alla medverkande barn, applåder och tal av stadsarkitekt Pernilla Theselius och kommundirektör Kristina Magnusson. Kommundirektören bjöd på stående fot in alla barn att fortsätta vara med och planera staden. Framtiden får utvisa om dörren står öppen för dem som vill vara med och påverka. Barnens engagemang för sin stad, närmiljö och skola har hursomhelt inte undgått någon beslutsfattare i Ängelholm.

Fakta:

Lek för demokrati är ett Formasfinansierat projekt inom Gestaltad livsmiljö som fått forskningsmedel att mellan 2020 – 2023 undersöka hur lek och konstnärliga processer kan stimulera till nya metoder att göra barns röster hörda i fysisk stadsplanering. Projektgruppen har deltagare från Lunds universitet, Konstfrämjandet Skåne, Tankesmedjan Movium vid SLU, Ängelholms kommun och Form/Design Center.