Mer liv om staden behandlas som ett landskap
Vad sker när staden blir en del av landskapet? Eller, är det landskapet som blir en del av staden? Är det en överdrivet teoretisk fråga att försöka bringa reda i relationen mellan stad och landskap? I slutet av november hade Movium en partnerskapsträff om ekosystemtjänster som fick mig att tänka till om relationen mellan stad och landskap. En tanke som börjar ta form hos mig är att om landskapet blir en del av staden så blir staden mer dynamisk. En annan tanke är att om staden blir en del av landskapet så får staden relationer. En parallell fråga blir så klart vad landskapet ”får”, men det tänkte jag bortse från just nu.
Min tanke om att ett landskapsperspektiv (se nedan) bidrar till att göra staden mer dynamisk kommer från föreställningen om att ett landskap befinner sig i ständig förändring. Tiden är helt enkelt en inneboende parameter i landskapsbegreppet. Att landskapet präglas av årstidernas skiftningar är kanske det tydligaste exemplet på detta, även om det också finns andra tidsperspektiv att knyta an till, såsom succession och kontinuitet. Med årstiderna skapas olika förutsättningar, inte bara för hur vi upplever landskapet, utan också för hur vi interagerar med det och vilken skötsel det kräver vid olika tidpunkter.
Se det byggda
En spekulation är att om vi såg staden som ett landskap så skulle det troligen innebära att vi skulle uppmärksamma de redan byggda miljöerna i staden i mycket större utsträckning än vad som görs idag. Stadsbyggandet skulle inte enbart rikta in sig på att göra NYTT utan i lika stor utsträckning på att göra OM. Vi skulle förädla och förfina, justera och anpassa allt eftersom vi som brukare och förvaltare såg ständiga och föränderliga behov. Ett sådant fortlöpande engagemang skulle inte kräva så storslagna visioner eller omfattande planarbete utan skulle faktiskt vara ett ganska lågmält vardagsarbete. Ganska långt ifrån det gängse planarbetet med stora utbyggnadsområden eller storskaliga stadsomvandlingsprojekt.
Om vi hade ett mer utvecklat landskapsperspektiv på staden så skulle det kanske också resultera i att människor skulle vara mer sysselsatta med att förvalta och utveckla stadens landskap i ett dynamiskt samspel med årstider och andra tidsperspektiv. Inget kan lämnas vind för våg utan omtanke. Eller, det är klart att det kan, men insikten om att det skulle bli så mycket jobbigare, dyrare och svårare att ta sig an det i ett senare skede skulle vara tydligare och leda till att man inte skulle tycka det är värt försummelsen i stunden. Ett dynamiskt stadslandskap innebär alltså att det måste finns ett närvarande perspektiv av förvaltning, av här och nu.
Beroendet uppmärksammas
Landskapsperspektivet bidrar, enligt mitt sätt att se det, till att göra staden mer dynamisk och skapar hos mig bilder av en stad som är föränderlig och levande. För att detta ska kunna hända krävs att det finns någon som levandegör våra stadsmiljöer och också stöttar stegvisa förändringar av våra annars väldigt "långsamma" miljöer. Detta levandegörande kan säkert komma i många olika former, men tankemodellen kring ekosystemtjänster, med exempelvis reglerande och producerande tjänster, menar jag faktiskt ligger ganska nära till hands. Ekosystemperspektivet innebär också att det beroendeförhållande som finns mellan staden och dess omland uppmärksammas och görs begripligt. På så sätt skapas relationer mellan staden och det landskap som den befinner sig i. Dessa relationer är på inget sätt nya, men vetskapen om dem har under modernismen suddats ut av en övertro på autonoma tekniska system.
Med hotet om framtida klimatförändringar hängande över oss erbjuder de reglerande ekosystemtjänsterna inte enbart en tilltalande miljömässig tankemodell utan även ett faktiskt ekonomiskt värde. Min förhoppning, utöver dessa två uppenbara, är att tankemodellen om att staden är en integrerad del av landskapet också ska leda till att vi ser på formandet av våra stadsmiljöer på ett nytt sätt.
Landskapsperspektivet:
Många ansluter sig idag till metaforen om landskapsarkitektur som ett verb. Allt och alla är med och skapar landskapet, och landskapet är beroende av samspelet mellan alla faktorer: den okontrollerade naturen, ett får som betar gräset, ett barn som bygger en koja eller en debattör i landskapsfrågor. Perspektivet betonar landskapet som en process snarare än en produkt. Landskapet skapas och omskapas hela tiden och det pågår en ständig transformation även av den byggda miljön. Med detta förhållningssätt blir landskapet aldrig färdigt. Landskapsperspektivet är centralt för den europeiska landskapskonventionen.
Caroline Dahl
Koordinator Stadsutveckling
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Taklandskap kräver bättre samverkan för att fungera
På Walt Disney Concert Hall i Los Angeles finns en takpromenad. Via en trappa från trottoaren når man en prunkande trädgård, komplett med fontänen A Rose for Lilly – en anspelning på Disneys änka som bekostade merparten av bygget. I trädgården kan musikbesökare mingla med varandra, men även andra flanörer som tagit sig upp till tredje våningens tak för att få en paus från stadens brus. Trädgården är nämligen en så kallad ”community garden” – öppen för alla.
Att värdera parker
Vi närmar oss hänryckningens tid – när naturen och floran är som allra vackrast, allra skirast. Men redan nu har människor börjat vallfärda till våra offentliga utemiljöer för att njuta av de allra tidigaste efterlängtade växtupplevelserna – allt från magnoliorna i Alnarpsparken, kärl fulla med blomster av Annika Anderberg Boman i Helsingborg eller 50 000 vilda vårlökar i design av Ulf Nordfjell på Waldemarsudde, Millesgården och Rosendal.
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra och hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Här finns träd från hela världen, påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Gryning över staden och barnen
Det är en skam för svensk stadsplanering när man fortfarande tar fram förslag på utemiljöer för barn som inte är rymliga nog för det deras utveckling kräver, anser Petter Åkerblom som välkomnar Boverkets Allmänna råd som började gälla den 1 mars.
Fyra nya teman i fokus för Moviums arbete
På Movium fortsätter vi att under 2015 arbeta med stadens utemiljö som resurs för hållbar stadsutveckling. Vi arbetar för en stadsutveckling med fokus på människors livsmiljö och hållbarhet.
Reklam ett hot mot stadsliv?
I konstnären Tania Ruiz Guitierrezs videokonstverk Annorstädes passerar platser från olika håll i världen långsamt förbi på väggarna i Citytunnelns station Malmö C, men ingenstans syns någon reklam.
