Mer liv om staden behandlas som ett landskap
Vad sker när staden blir en del av landskapet? Eller, är det landskapet som blir en del av staden? Är det en överdrivet teoretisk fråga att försöka bringa reda i relationen mellan stad och landskap? I slutet av november hade Movium en partnerskapsträff om ekosystemtjänster som fick mig att tänka till om relationen mellan stad och landskap. En tanke som börjar ta form hos mig är att om landskapet blir en del av staden så blir staden mer dynamisk. En annan tanke är att om staden blir en del av landskapet så får staden relationer. En parallell fråga blir så klart vad landskapet ”får”, men det tänkte jag bortse från just nu.
Min tanke om att ett landskapsperspektiv (se nedan) bidrar till att göra staden mer dynamisk kommer från föreställningen om att ett landskap befinner sig i ständig förändring. Tiden är helt enkelt en inneboende parameter i landskapsbegreppet. Att landskapet präglas av årstidernas skiftningar är kanske det tydligaste exemplet på detta, även om det också finns andra tidsperspektiv att knyta an till, såsom succession och kontinuitet. Med årstiderna skapas olika förutsättningar, inte bara för hur vi upplever landskapet, utan också för hur vi interagerar med det och vilken skötsel det kräver vid olika tidpunkter.
Se det byggda
En spekulation är att om vi såg staden som ett landskap så skulle det troligen innebära att vi skulle uppmärksamma de redan byggda miljöerna i staden i mycket större utsträckning än vad som görs idag. Stadsbyggandet skulle inte enbart rikta in sig på att göra NYTT utan i lika stor utsträckning på att göra OM. Vi skulle förädla och förfina, justera och anpassa allt eftersom vi som brukare och förvaltare såg ständiga och föränderliga behov. Ett sådant fortlöpande engagemang skulle inte kräva så storslagna visioner eller omfattande planarbete utan skulle faktiskt vara ett ganska lågmält vardagsarbete. Ganska långt ifrån det gängse planarbetet med stora utbyggnadsområden eller storskaliga stadsomvandlingsprojekt.
Om vi hade ett mer utvecklat landskapsperspektiv på staden så skulle det kanske också resultera i att människor skulle vara mer sysselsatta med att förvalta och utveckla stadens landskap i ett dynamiskt samspel med årstider och andra tidsperspektiv. Inget kan lämnas vind för våg utan omtanke. Eller, det är klart att det kan, men insikten om att det skulle bli så mycket jobbigare, dyrare och svårare att ta sig an det i ett senare skede skulle vara tydligare och leda till att man inte skulle tycka det är värt försummelsen i stunden. Ett dynamiskt stadslandskap innebär alltså att det måste finns ett närvarande perspektiv av förvaltning, av här och nu.
Beroendet uppmärksammas
Landskapsperspektivet bidrar, enligt mitt sätt att se det, till att göra staden mer dynamisk och skapar hos mig bilder av en stad som är föränderlig och levande. För att detta ska kunna hända krävs att det finns någon som levandegör våra stadsmiljöer och också stöttar stegvisa förändringar av våra annars väldigt "långsamma" miljöer. Detta levandegörande kan säkert komma i många olika former, men tankemodellen kring ekosystemtjänster, med exempelvis reglerande och producerande tjänster, menar jag faktiskt ligger ganska nära till hands. Ekosystemperspektivet innebär också att det beroendeförhållande som finns mellan staden och dess omland uppmärksammas och görs begripligt. På så sätt skapas relationer mellan staden och det landskap som den befinner sig i. Dessa relationer är på inget sätt nya, men vetskapen om dem har under modernismen suddats ut av en övertro på autonoma tekniska system.
Med hotet om framtida klimatförändringar hängande över oss erbjuder de reglerande ekosystemtjänsterna inte enbart en tilltalande miljömässig tankemodell utan även ett faktiskt ekonomiskt värde. Min förhoppning, utöver dessa två uppenbara, är att tankemodellen om att staden är en integrerad del av landskapet också ska leda till att vi ser på formandet av våra stadsmiljöer på ett nytt sätt.
Landskapsperspektivet:
Många ansluter sig idag till metaforen om landskapsarkitektur som ett verb. Allt och alla är med och skapar landskapet, och landskapet är beroende av samspelet mellan alla faktorer: den okontrollerade naturen, ett får som betar gräset, ett barn som bygger en koja eller en debattör i landskapsfrågor. Perspektivet betonar landskapet som en process snarare än en produkt. Landskapet skapas och omskapas hela tiden och det pågår en ständig transformation även av den byggda miljön. Med detta förhållningssätt blir landskapet aldrig färdigt. Landskapsperspektivet är centralt för den europeiska landskapskonventionen.
Caroline Dahl
Koordinator Stadsutveckling
DEN DEMOKRATISKA PLATSEN ÄR NÖDVÄNDIG
Det offentliga rummet är en plats för demokrati. Våra gemensamma platser i städer är till för alla. De är allas. På lika villkor. I lördags utmanades denna grundläggande princip av nazister i Malmö. >>
BROKIGHETEN VÄLKOMNAR
Varför känns New Yorks storskalighet varierad men Malmös så enformig? Karin Andersson längtar efter brokiga städer och välkomnar en förtätning. >>
HONG KONGS RULLTRAPPOR VÄNDER UT OCH IN PÅ BEGREPPEN
Stadens många rulltrappor är som en signatur för Hong Kong. De är så framgångsrika att stadsdelar opponerar sig mot dem i rädsla för gentrifiering. Caroline Dahl åker rulltrappa och tänker på hur tillgängligheten förändrar stadslivet. >>
PROCESSEN ÄR ALLT
Få ifrågasätter medborgarnas viktiga roll i processer som utvecklar staden. Titti Olsson har läst bostadsminister Stefan Attefalls (KD) förslag som ska förenkla byggandet. Men hon ser inte människor i förslagen. >>
Metrostationsbygge blottlägger kulturhistoria
Delar av Assistens Kirkegårds i Köpenhamn har förvandlats till metrostation. Men vad är det med detta att gräva upp och öppna en grav som förfasar oss så, frågar sig Helene Båtshake, som först var skeptisk men nu är fascinerad.
Mer liv om staden behandlas som ett landskap
Moviums partnerskapsträff om ekosystemtjänster fick Caroline Dahl att fundera över relationen mellan stad och landskap. Blir staden mer dynamisk, föränderlig och därför mer levande om landskapet blir en del av staden? >>
Regeringen ovillig lagstifta om skolgårdar
Petter Åkerblom har träffat statssekreterare Bertil Östberg, Utbildningsdepartementet, för att höra regeringens inställning till att lagstifta om skolgårdar. Skolgårdslösa skolor är en skam för Sverige, skriver Petter Åkerblom. >>
Mångfald på begravningsplatsen viktig för social hållbarhet
Om man betraktar begravningsplatsen som ett urbant offentliga rum bland alla andra bör den ge uttryck för en strävan efter hållbar stadsutveckling, skriver Titti Olsson. Det är inte ekologisk hållbarhet hon tänker på, utan social. >>
Social ojämlikhet skapar problem
Enrique Peñalosa, tidigare borgmästare i Bogotá, menar att de flesta problem i städer har sin bakgrund i social ojämlikhet. Karin Andersson träffade honom och insåg att de problem som ojämlikhet ger upphov till finns även i Sverige. >>
Var är kvinnan i kulturarvet?
Inom samhällsvetenskapen är ett av de stora problemen att vetenskapsteori och forskning är skriven av män om män. Helene Båtshake vandrar på kyrkogårdar och ser att det kulturarvet lider av samma symptom. >>
Hittar ni inte kvinnor är det för att ni inte ansträngt er
Hur kommer det sig att landskapsarkitektbranschen som består av en stor majoritet kvinnor så ofta representeras av män? Karin Andersson besökte årets Oysterseminarium, som bokat en majoritet manliga talare. >>
Alnarpsmodellen för trädvärdering vinner gehör
Hur ska man bäst värdera urbana träd? Göran Nilsson och Movium har varit på turné och presenterat Alnarpsmodellen, en modell med ambition att svara på frågan och fungera på nationell nivå för ekonomisk värdering av träd. >>