Mångfald ger trygga stadsrum
”Om kvinnor och barn vistas på en plats uppfattas den som trygg.”
Påståendet yttras ofta i offentliga samtal om trygghet i stadsmiljöer.
Ändå visar brottsstatistiken att män löper större risk än kvinnor att bli utsatta för våld i det offentliga rummet och att de flesta övergrepp mot kvinnor sker i deras egna hem.
Men trygghet baseras på upplevelse, inte på brottsstatistik. Och kvinnor upplever större otrygghet i det offentliga rummet än män. Därför skulle kvinnors närvaro vara ett bevis på hur trygg en plats är.
Offentliga rum farliga
En anledning till att kvinnor känner större utsatthet är framställningen av kvinnor som offer som måste skyddas. När en kvinna blev brutalt våldtagen och mördad av en grupp män i Delhi, Indien, tidigare i år svara Bombay med att införa utegångsförbud – för kvinnor. När en serie våldtäkter begåtts av en man i en svensk byggd uppmanas kvinnor att hålla sig inomhus. Offentliga rum framställs som farliga för kvinnor.
Ofta får också debatten om grönska och belysning en nytändning när något liknande händer, buskar ska tas bort och fler gatlampor ska sättas upp. Quick fix för tryggare städer.
Kvinnor och barn ingen homogen grupp
Men det finns ytterligare problem i påståendet i textens inledning: Kvinnor och barn betraktas som en homogen grupp. Som om alla kvinnor och barn skulle ge samma intryck av trygghet.
Så är det såklart inte. Att prata om kvinnor och barn som en homogen grupp är en väldig förenkling av verkligheten. En person ingår aldrig enbart i en enda social kategori, en kvinna är aldrig ”bara” kvinna, ett barn är aldrig "bara" ett barn.
Intersektionell maktanalys
När jag intervjuade Carina Listerborn, forskare vid Urbana studier vid Malmö Högskola, berättade hon att hon inte längre jämför enbart kvinnor och män som sociala grupper utan nu använder intersektionell maktanalys i sin forskning. Det betyder att hon inkluderar fler maktfaktorer än genus när hon analyserar olika gruppers relation till varandra.
En intersektionell maktanalys innefattar även faktorer som ålder, etnicitet, socioekonomisk status och sexuell läggning. En sådan analys visar hur olika maktordningar är sammanflätade och hur de samverkar. En intersektionell maktanalys ser människor som komplexa varelser med ursprung i många identitetskategorier.
Berikande mångfald
Svenska städer är traditionellt planerade och byggda av män. Att många kvinnor nu arbetar som planerare, landskapsarkitekter och arkitekter är bra. Mångfald berikar och en intersektionell medvetenhet hjälper till att öka mångfalden.
För vi är alla en del av strukturer som är större än oss själva som enskilda individer och som vi ständigt måste förhålla oss till. Ju mer skilda erfarenhetsvärldar som möts, desto mer kan förståelsen för andra människors upplevelser öka och desto mera toleranta kan våra städer bli.
Befolkade stadsrum tryggare
Det bästa sättet att öka tryggheten, både den upplevda och den faktiska, på offentliga platser är att befolka stadsrummen. Platser med människor på upplevs som tryggare, och de lockar även fler människor.
Stadsrum befolkas genom aktiviteter och genom att skapa ett engagemang bland medborgare. När staden bjuder in sina invånare att delta i skapandet och det ständiga omskapandet av den visar staden att den bryr sig. På detta vis kan strukturer brytas ner, vi upplever varandra som komplexa människor och inte som stereotypa grupper.
Utan strukturella förändringar kan vi skövla alla stadens parker och sätta upp tusentals lyktstolpar utan att staden upplevs som tryggare.
Karin Andersson
Medborgarna skapar staden
Den internationella filmfestivalen ArchFilmLund 2016 handlade nästan mer om urbant liv än om arkitektur i sig. Vinnande film lyfter fram ett starkt medborgarengagemang i Christchurch efter jordbävningen 2011.
Global kraftsamling i Lund för barns utemiljöer
Under några intensiva dagar i mitten av september myllrade det runt människor i Lund med en gemensam uppgift i fokus: att skapa levande gröna uppväxtmiljöer för barn och ungdomar överallt i världen.
Lekplatsen är död – länge leve lekplatsen!
Märit Jansson, lektor vid SLU och aktuell med seminariet ”Plats för lek – svenska lekplatser förr och nu” och som redaktör för antologin med samma namn, skriver i sin krönika om att när hon i mitten av 2000-talet började studera anlagda lekplatser och deras användning och förvaltning, ofta mötte skepsis. Hon minns särskilt när hon i fikarummet på en kommun fick höra: ”Att aldrig någon kan forska om något viktigt!”.
BEUM höjer kompetensen om utemiljön!
Då har ännu en besiktningskurs gått av stapeln! Den 30-31 augusti arrangerade BEUM, i samarbete med Movium, Besiktningskurs Natursten, markbetong och asfalt i Malmö. I sin krönika reflekterar Göran Nilsson över BEUMs historia och betydelse.
Välkommen till hösten på Movium!
Movium kavlar upp ärmarna inför nya utmaningar under hösten. På programmet står parnterskapsträffar, internationella konferenser, resor, spaningar och nya visioner!
Pixla piren
Tillfälliga aktiviteter, medskapande och nya aktörskonstellationer tar plats i stadsutvecklingsprocesser. Det pratas just nu mycket om “urban commons” eller fritt översatt till svenska, urbana allmänningar.
Vad ska vi göra med Hjalmar?
Den nya staden växer fram i Kiruna – men på en plats där ingen velat ha en stad tidigare. Dödens dal, kallas den av belackarna.
På spaning med Moviums ledningsråd
I mitten av maj träffades Tankesmedjan Moviums ledningsråd för att spana efter trender och framtidsfrågor. Nyfiken? >>
Skapa möten istället för gränser
Är det möjligt att designa med en känslighet för sociala processer, kanske till och med skapa möjlighet för integration och givande sociala möten? Det frågar sig fyra blivande landskapsarkitekter som nyligen arrangerade Landskapsarkitekturdagen med temat Merging landscapes på SLU i Alnarp.
Det överbeskyddade barnet
Synen på vad som är lämplig och olämplig lek, eller lämpliga eller olämpliga lekplatser, är underordnad sin samtids kontext, skriver Anna Lenninger.