Mångfald ger trygga stadsrum
”Om kvinnor och barn vistas på en plats uppfattas den som trygg.”
Påståendet yttras ofta i offentliga samtal om trygghet i stadsmiljöer.
Ändå visar brottsstatistiken att män löper större risk än kvinnor att bli utsatta för våld i det offentliga rummet och att de flesta övergrepp mot kvinnor sker i deras egna hem.
Men trygghet baseras på upplevelse, inte på brottsstatistik. Och kvinnor upplever större otrygghet i det offentliga rummet än män. Därför skulle kvinnors närvaro vara ett bevis på hur trygg en plats är.
Offentliga rum farliga
En anledning till att kvinnor känner större utsatthet är framställningen av kvinnor som offer som måste skyddas. När en kvinna blev brutalt våldtagen och mördad av en grupp män i Delhi, Indien, tidigare i år svara Bombay med att införa utegångsförbud – för kvinnor. När en serie våldtäkter begåtts av en man i en svensk byggd uppmanas kvinnor att hålla sig inomhus. Offentliga rum framställs som farliga för kvinnor.
Ofta får också debatten om grönska och belysning en nytändning när något liknande händer, buskar ska tas bort och fler gatlampor ska sättas upp. Quick fix för tryggare städer.
Kvinnor och barn ingen homogen grupp
Men det finns ytterligare problem i påståendet i textens inledning: Kvinnor och barn betraktas som en homogen grupp. Som om alla kvinnor och barn skulle ge samma intryck av trygghet.
Så är det såklart inte. Att prata om kvinnor och barn som en homogen grupp är en väldig förenkling av verkligheten. En person ingår aldrig enbart i en enda social kategori, en kvinna är aldrig ”bara” kvinna, ett barn är aldrig "bara" ett barn.
Intersektionell maktanalys
När jag intervjuade Carina Listerborn, forskare vid Urbana studier vid Malmö Högskola, berättade hon att hon inte längre jämför enbart kvinnor och män som sociala grupper utan nu använder intersektionell maktanalys i sin forskning. Det betyder att hon inkluderar fler maktfaktorer än genus när hon analyserar olika gruppers relation till varandra.
En intersektionell maktanalys innefattar även faktorer som ålder, etnicitet, socioekonomisk status och sexuell läggning. En sådan analys visar hur olika maktordningar är sammanflätade och hur de samverkar. En intersektionell maktanalys ser människor som komplexa varelser med ursprung i många identitetskategorier.
Berikande mångfald
Svenska städer är traditionellt planerade och byggda av män. Att många kvinnor nu arbetar som planerare, landskapsarkitekter och arkitekter är bra. Mångfald berikar och en intersektionell medvetenhet hjälper till att öka mångfalden.
För vi är alla en del av strukturer som är större än oss själva som enskilda individer och som vi ständigt måste förhålla oss till. Ju mer skilda erfarenhetsvärldar som möts, desto mer kan förståelsen för andra människors upplevelser öka och desto mera toleranta kan våra städer bli.
Befolkade stadsrum tryggare
Det bästa sättet att öka tryggheten, både den upplevda och den faktiska, på offentliga platser är att befolka stadsrummen. Platser med människor på upplevs som tryggare, och de lockar även fler människor.
Stadsrum befolkas genom aktiviteter och genom att skapa ett engagemang bland medborgare. När staden bjuder in sina invånare att delta i skapandet och det ständiga omskapandet av den visar staden att den bryr sig. På detta vis kan strukturer brytas ner, vi upplever varandra som komplexa människor och inte som stereotypa grupper.
Utan strukturella förändringar kan vi skövla alla stadens parker och sätta upp tusentals lyktstolpar utan att staden upplevs som tryggare.
Karin Andersson
Pedagogisk modell för levande samhälle
Titti Olsson berättar om en pedagogisk modell för ett framtida samhälle, där allt vilar på tillit, på tilltro till den egna förmågan och kraften i den kollektiva handlingen, och undrar varför vi inte tar hand om guldkornen.
Regnbäddar i mindre och större skala
Det finns ett stort intresse runt om i landet för regnbäddar. I sin krönika berättar och reflekterar Göran Nilsson utifrån Moviums senaste kurs på ämnet.
Hur kommer barnen att få det i Vallastaden?
Gytter är ett ord som använts för att beskriva det som vissa kallar variation i överkant. För mig har gytter en positiv klang, skriver Anna Lenninger som reflekterar över vad hon upplever i Vallastaden.
Intressant detaljplan ur ett ekosystemtjänstperspektiv
Ekosystemtjänster i stadsmiljön är ofta kopplade till vegetation som exempelvis förbättrar lokalklimatet, ökar den biologiska mångfalden, ger rekreation och estetiska upplevelser. Harald Klein reflekterar över vad han upplever i Vallastaden.
Hört talas om dumbojor?
Det finns företag som levererar ett slags handbojor som man sätter fast på sitt barn, som man därigenom kan leda i koppel tryggt och säkert. Petter Åkerblom funderar över att tappa greppet.
Social hållbarhet ryms inte i ett växthus
Det pågår fortfarande ett utforskande av vad begreppet social hållbarhet innebär inom stadsbyggnad. Karin Andersson reflekterar över vad hon upplever i Vallastaden.
Men hallå – hur tänkte ni kring utemiljön?
Kan det vara så att man inte hunnit anlägga utemiljön som ursprungligen var avsett? Caroline Dahl reflekterar över vad hon upplever i Vallastaden.
En riskabel krönika
Vad är det egentligen som är riskabelt i barns utelek? Och hur ska man hantera vuxnas oro, frågar sig Petter Åkerblom.
På catwalken i Vallastaden
Vad är en bomässa om inte en modevisning – vad kan man se på catwalken i Vallastaden? Titti Olsson reflekterar över vad hon upplever i Vallastaden.
Fysisk aktivitet är mer än idrott
Nu kraftsamlar regeringen och Idrottssverige för mer rörelse i skolan. Men det räcker inte med mer idrott på schemat, skriver Petter Åkerblom i sin krönika.
LET’S MAKE OUR PLANET GREAT AGAIN!
Carl Arnö är ny ordförande i Moviums ledningsråd. I sin krönika reflekterar han om sitt engagemang i Movium utifrån hur världen ser ut idag.
Nya planeringsmodeller behövs för att utveckla regional grönstruktur
Tim Schnoor, ekolog på Ekologigruppen och ledamot i Tankesmedjan Moviums ledningsråd, resonerar kring hur vi kan utveckla naturen i och kring städerna samtidigt som vi tillgodoser behovet av bostäder.