Mångfald ger trygga stadsrum
”Om kvinnor och barn vistas på en plats uppfattas den som trygg.”
Påståendet yttras ofta i offentliga samtal om trygghet i stadsmiljöer.
Ändå visar brottsstatistiken att män löper större risk än kvinnor att bli utsatta för våld i det offentliga rummet och att de flesta övergrepp mot kvinnor sker i deras egna hem.
Men trygghet baseras på upplevelse, inte på brottsstatistik. Och kvinnor upplever större otrygghet i det offentliga rummet än män. Därför skulle kvinnors närvaro vara ett bevis på hur trygg en plats är.
Offentliga rum farliga
En anledning till att kvinnor känner större utsatthet är framställningen av kvinnor som offer som måste skyddas. När en kvinna blev brutalt våldtagen och mördad av en grupp män i Delhi, Indien, tidigare i år svara Bombay med att införa utegångsförbud – för kvinnor. När en serie våldtäkter begåtts av en man i en svensk byggd uppmanas kvinnor att hålla sig inomhus. Offentliga rum framställs som farliga för kvinnor.
Ofta får också debatten om grönska och belysning en nytändning när något liknande händer, buskar ska tas bort och fler gatlampor ska sättas upp. Quick fix för tryggare städer.
Kvinnor och barn ingen homogen grupp
Men det finns ytterligare problem i påståendet i textens inledning: Kvinnor och barn betraktas som en homogen grupp. Som om alla kvinnor och barn skulle ge samma intryck av trygghet.
Så är det såklart inte. Att prata om kvinnor och barn som en homogen grupp är en väldig förenkling av verkligheten. En person ingår aldrig enbart i en enda social kategori, en kvinna är aldrig ”bara” kvinna, ett barn är aldrig "bara" ett barn.
Intersektionell maktanalys
När jag intervjuade Carina Listerborn, forskare vid Urbana studier vid Malmö Högskola, berättade hon att hon inte längre jämför enbart kvinnor och män som sociala grupper utan nu använder intersektionell maktanalys i sin forskning. Det betyder att hon inkluderar fler maktfaktorer än genus när hon analyserar olika gruppers relation till varandra.
En intersektionell maktanalys innefattar även faktorer som ålder, etnicitet, socioekonomisk status och sexuell läggning. En sådan analys visar hur olika maktordningar är sammanflätade och hur de samverkar. En intersektionell maktanalys ser människor som komplexa varelser med ursprung i många identitetskategorier.
Berikande mångfald
Svenska städer är traditionellt planerade och byggda av män. Att många kvinnor nu arbetar som planerare, landskapsarkitekter och arkitekter är bra. Mångfald berikar och en intersektionell medvetenhet hjälper till att öka mångfalden.
För vi är alla en del av strukturer som är större än oss själva som enskilda individer och som vi ständigt måste förhålla oss till. Ju mer skilda erfarenhetsvärldar som möts, desto mer kan förståelsen för andra människors upplevelser öka och desto mera toleranta kan våra städer bli.
Befolkade stadsrum tryggare
Det bästa sättet att öka tryggheten, både den upplevda och den faktiska, på offentliga platser är att befolka stadsrummen. Platser med människor på upplevs som tryggare, och de lockar även fler människor.
Stadsrum befolkas genom aktiviteter och genom att skapa ett engagemang bland medborgare. När staden bjuder in sina invånare att delta i skapandet och det ständiga omskapandet av den visar staden att den bryr sig. På detta vis kan strukturer brytas ner, vi upplever varandra som komplexa människor och inte som stereotypa grupper.
Utan strukturella förändringar kan vi skövla alla stadens parker och sätta upp tusentals lyktstolpar utan att staden upplevs som tryggare.
Karin Andersson
Sluta bygga omänskliga städer!
I ett upplyst samhälle förväntas beslut grundas på kända fakta. Så låt oss begrunda vad vi vet. Anders Rasmusson reflekterar över vad parker, växter och naturintryck betyder för vår hälsa.
Vad kommer sen?
Caroline Dahl, Tankesmedjan Moviums verksamhetsledare, reflekterar över hur pandemin påverkar stadens och de offentliga rummens utformning och funktioner.
Movium spanar framåt
I en spaningsfilm siar Movium om framtiden – trots att den ter sig ovanligt oviss.
Movium i världen
Vad är stadens gröna rum på andra platser i världen och hur kan Tankesmedjan Movium bidra till dem i framtiden? Vi bad Sten Göransson, landskapsarkitekt och verksamhetsledare vid Movium åren 1994–2004, att skriva en jubileumskrönika.
Moviums roll i stadsbyggandet
Till Tankesmedjan Moviums 40-årsjubileum har vi bjudit in olika personer att reflektera över verksamheten. Vi frågade Ole Reiter, arkitekt och verksamhetsledare för tankesmedjan under åren 2006–2008, hur landskapsperspektivet kan få större genomslag i stadsbyggandet och vad som är Moviums roll?
Movium – pionjäråren, idag och i morgon
I år firar Tankesmedjan Movium 40-årsjubileum. Vi har bjudit in Eivor Bucht, professor emerita och verksamhetsledare för Movium under åren 1980 – 1993, att skriva en jubileumskrönika.
TACK FÖR 2019 – VI SES JUBILEUMSÅRET 2020!
Tankesmedjan Moviums verksamhetsledare Caroline Dahl reflekterar över året som gått och vad som väntar 2020.
Kan man mäta hållbar stadsutveckling?
Hög byggnadstakt och okänslig förtätning av befintliga stadsdelar leder ofta till att alla de värden som inte omfattas av lagkrav eller inte mäts i siffror försvagas, inte minst värden kopplade till barns livsmiljö, rekreation och hälsa och välbefinnande, skriver Marika Palmér Rivera, Hélène Littke, Ilona Stehn och Elisabetta Troglio, Ekologigruppen AB.
Ruralism – ett nytt ideal?
Är våra städer så ”trånga” att intresset för landsbygden som en ”friare” plats växer?
Gatukonst engagerar – på många och ibland oväntade sätt!
Göran Nilsson reflekterar kring gatukonst, muralmålningar, graffiti och det engagemang dessa projekt skapar.