Mångfald ger trygga stadsrum
”Om kvinnor och barn vistas på en plats uppfattas den som trygg.”
Påståendet yttras ofta i offentliga samtal om trygghet i stadsmiljöer.
Ändå visar brottsstatistiken att män löper större risk än kvinnor att bli utsatta för våld i det offentliga rummet och att de flesta övergrepp mot kvinnor sker i deras egna hem.
Men trygghet baseras på upplevelse, inte på brottsstatistik. Och kvinnor upplever större otrygghet i det offentliga rummet än män. Därför skulle kvinnors närvaro vara ett bevis på hur trygg en plats är.
Offentliga rum farliga
En anledning till att kvinnor känner större utsatthet är framställningen av kvinnor som offer som måste skyddas. När en kvinna blev brutalt våldtagen och mördad av en grupp män i Delhi, Indien, tidigare i år svara Bombay med att införa utegångsförbud – för kvinnor. När en serie våldtäkter begåtts av en man i en svensk byggd uppmanas kvinnor att hålla sig inomhus. Offentliga rum framställs som farliga för kvinnor.
Ofta får också debatten om grönska och belysning en nytändning när något liknande händer, buskar ska tas bort och fler gatlampor ska sättas upp. Quick fix för tryggare städer.
Kvinnor och barn ingen homogen grupp
Men det finns ytterligare problem i påståendet i textens inledning: Kvinnor och barn betraktas som en homogen grupp. Som om alla kvinnor och barn skulle ge samma intryck av trygghet.
Så är det såklart inte. Att prata om kvinnor och barn som en homogen grupp är en väldig förenkling av verkligheten. En person ingår aldrig enbart i en enda social kategori, en kvinna är aldrig ”bara” kvinna, ett barn är aldrig "bara" ett barn.
Intersektionell maktanalys
När jag intervjuade Carina Listerborn, forskare vid Urbana studier vid Malmö Högskola, berättade hon att hon inte längre jämför enbart kvinnor och män som sociala grupper utan nu använder intersektionell maktanalys i sin forskning. Det betyder att hon inkluderar fler maktfaktorer än genus när hon analyserar olika gruppers relation till varandra.
En intersektionell maktanalys innefattar även faktorer som ålder, etnicitet, socioekonomisk status och sexuell läggning. En sådan analys visar hur olika maktordningar är sammanflätade och hur de samverkar. En intersektionell maktanalys ser människor som komplexa varelser med ursprung i många identitetskategorier.
Berikande mångfald
Svenska städer är traditionellt planerade och byggda av män. Att många kvinnor nu arbetar som planerare, landskapsarkitekter och arkitekter är bra. Mångfald berikar och en intersektionell medvetenhet hjälper till att öka mångfalden.
För vi är alla en del av strukturer som är större än oss själva som enskilda individer och som vi ständigt måste förhålla oss till. Ju mer skilda erfarenhetsvärldar som möts, desto mer kan förståelsen för andra människors upplevelser öka och desto mera toleranta kan våra städer bli.
Befolkade stadsrum tryggare
Det bästa sättet att öka tryggheten, både den upplevda och den faktiska, på offentliga platser är att befolka stadsrummen. Platser med människor på upplevs som tryggare, och de lockar även fler människor.
Stadsrum befolkas genom aktiviteter och genom att skapa ett engagemang bland medborgare. När staden bjuder in sina invånare att delta i skapandet och det ständiga omskapandet av den visar staden att den bryr sig. På detta vis kan strukturer brytas ner, vi upplever varandra som komplexa människor och inte som stereotypa grupper.
Utan strukturella förändringar kan vi skövla alla stadens parker och sätta upp tusentals lyktstolpar utan att staden upplevs som tryggare.
Karin Andersson
Torgets roll i den samtida staden
Vad ger ett framgångsrikt torg? Noggrann programmering eller det oprogrammerade? Caroline Dahl ställer frågorna, samtidigt som hon lyfter fram vikten av medborgares rätt till medskapande i stadsutvecklingsprocesser.
Sökandet är behållningen
Helene Båtshake åker till Paris för att besöka döda storheters gravar. På köpet får hon gemenskap, mystik och en meditativ vandring. Mitt i staden ett andningshål. >>
Stadsodling och bygglek ifrågasätter rådande ordning
Titti Olsson har varit på konferensen Nordic Adventure – Connecting Children with Nature och imponerats av Danmarks politikers inställning till barns lek utomhus, och saknar dess motsvarighet i Sverige. >>
Paris på rollistan
Titti Olsson har varit på Archfilmfestival i Lund och upplevt filmer hon sett tidigare på ett nyss vis. Festivalen visar hur konsten öppnar för nya förståelser av städer och de människor som tillsammans skapar stadsliv. >>
Barns rättigheter – våra skyldigheter
Anders Rasmusson lyfter fram forskning som visar på vikten av en god utemiljö för barns utveckling. Kunskap finns alltså men fortfarande saknas vuxnas engagemang.
Människan uppstår i leken
Titti Olsson gläds åt utbildningsminister Jan Björklunds uttalande om lagstiftning om obligatorisk skolgård, eftersom skolgården är en förutsättning för den livsviktiga leken som lär oss att vara kreativa.
Begravningsplatsens tågvagnar
Helene Båtshake funderar kring levande begravningsplatser och ser användbara kvaliteter hos ett tåg: Alla vagnar har samma syfte men kan ändå uppfylla olika önskemål.
Den tillfälliga platsens rika kvaliteter
Titti Olsson besökte en förskolegård helt utan prefabricerade lekredskap och såg kvaliteter som ofta saknas på platser för lek.
Kul kultur på torg
Det är schlageryra i Malmö. Göran Nilsson riktar blicken mot stadens torg och publika platser och tänker på en annan stad som nästa år kommer att vara i europeiskt fokus – Umeå är då Europas Kulturhuvudstad.
Att värdera träd
Rapporten Ekonomisk värdering av urbana träd – Alnarpsmodellen har kommit ut. Göran Nilsson gläds över modellen som kommer att fungera både vid byggprocesser och i juridiska konflikter.