Lek för alla?
Efter att ha återvänt ”hem” till Venice Beach i Los Angeles, efter tre vintermånader i Skåne upptäcker jag att en ny lekplats håller på att växa fram. Lekplatsen anläggs vid strandkanten ett par kvarter bort i den lite mer välbeställda stadsdelen Santa Monica.
Det som väcker mitt intresse är att den har gestaltats för att vara tillgänglig för alla barn, oavsett fysisk och mental förmåga. Informationen vid byggarbetsplatsen upplyser mig om att detta är den första lekplatsen i staden att vara handikappsanpassad.
En snabb koll på webben bekräftar att vi inte är mycket längre fram i Sverige. Malmö var tidigt ute med sin tillgänglighetslekplats som stod klar år 2000 och i Lund finns sedan några år Sveriges största handikappanpassade lekplats i stadsdelen Linero. Men det verkar inte vara många svenska kommuner som har följt deras exempel.
Stor inlevelseförmåga
Staketet som avskärmar byggarbetsplatsen i Santa Monica är klätt med illustrationer som skolklasser i stadsdelen bidragit med. Illustrationerna visar en stor uppfinningsrikedom med idéer om ”wheel chair water race”,”chair stand” och ”elevated sand pit for easy access” osv.
Viss tveksamhet till hur genomförbara vissa av de skisserade aktiviteterna är kan man nog tillåta sig att känna. Men det som fångar mitt intresse är att barnen har använt sin inlevelseförmåga till att skapa miljöer för alla, inklusive dem som kanske inte har samma förmågor som de själva. Själva inkännandet om den andres vardag är inspirerande att få ta del av.
Vuxen insikt saknas
Jag blir snart varse att de vuxnas synpunkter om lekplatsen inte präglas av samma inkännande kvaliteter. Ironiskt nog har anläggandet av en lekplats med epitetet ”för alla” väckt diskussion i grannskapet om vem som kommer att frekventera denna och hur man kan motverka att de är där.
Farhågorna är förvisso inte kopplade till det faktum att lekplatsen ska vara tillgänglighetsanpassad, men de är inte desto mindre många och målande uttryckta i fråga om vad som kommer att hända. Att detta kommer att bli ett tillhåll för hemlösa från min stadsdel – som är liberalare och hem för många utan bostad – med droghandel och mer som följd tycks stå klart för många av dem som inkommit med synpunkter.
Själv tycker jag att det är sorligt att konstatera att dessa vuxna människor inte reflekterar över sina (van)föreställningar om andra människors situation och förmågor, och jag undrar när den inkännande egenskapen från barndomen försvann från dem, eller om den helt enkelt aldrig fanns där.
Den större frågan blir: Hur kan staden – på riktigt – bli till för alla?
Caroline Dahl
Koordinator Stadsutveckling
Barns rättigheter – våra skyldigheter
Anders Rasmusson lyfter fram forskning som visar på vikten av en god utemiljö för barns utveckling. Kunskap finns alltså men fortfarande saknas vuxnas engagemang.
Människan uppstår i leken
Titti Olsson gläds åt utbildningsminister Jan Björklunds uttalande om lagstiftning om obligatorisk skolgård, eftersom skolgården är en förutsättning för den livsviktiga leken som lär oss att vara kreativa.
Begravningsplatsens tågvagnar
Helene Båtshake funderar kring levande begravningsplatser och ser användbara kvaliteter hos ett tåg: Alla vagnar har samma syfte men kan ändå uppfylla olika önskemål.
Den tillfälliga platsens rika kvaliteter
Titti Olsson besökte en förskolegård helt utan prefabricerade lekredskap och såg kvaliteter som ofta saknas på platser för lek.
Kul kultur på torg
Det är schlageryra i Malmö. Göran Nilsson riktar blicken mot stadens torg och publika platser och tänker på en annan stad som nästa år kommer att vara i europeiskt fokus – Umeå är då Europas Kulturhuvudstad.
Att värdera träd
Rapporten Ekonomisk värdering av urbana träd – Alnarpsmodellen har kommit ut. Göran Nilsson gläds över modellen som kommer att fungera både vid byggprocesser och i juridiska konflikter.
Skolgården ska utvecklas, inte avvecklas
Petter Åkerblom ser hur barnens skolgårdar flyttas upp på taken och undrar hur det stämmer överrens med läroplanen som slår fast att barn ska ha nära kontakt med det omgivande samhället.
Lek för alla?
Caroline Dahl besöker en tillgänglighetsanpassad lekplats men undrar ändå hur städer – på riktigt – kan bli till för alla.
Mångfald ger trygga stadsrum
Karin Andersson menar att möten mellan människor ger tryggare stadsinvånare.
Vad är en hållbar parkupplevelse?
Göran Nilsson undrar om lugnet i parker är hotat när de alltmer blir platser för events och happenings?
Lägg till ny kommentar