Le Corbusier skapade konst
Det pågår en utställning på Moderna Museet i Stockholm om Le Corbusier, en av de största modernistiska arkitekterna. Utställningen består av skulpturer, stadsplaner, modeller av byggnader, målade tavlor. De hänger inte i kronologisk ordning, snarare efter tema.
I en stor ram hänger en axonometrisk bild av Ville Radieuse – Den strålande staden – Le Corbusiers idé om den ultimata stadsplanen. Runt hans föreslagna byggnader ligger resten av Paris äldre bebyggelse. Där hans megabyggnader står i strikta rader är den gamla staden riven. Han hade samma vision om Stockholm. Bort med det gamla, in med det nya. I planen över Stockholm är byggnaderna långa, ofta sträcker de ut sig tiotals kvarter. Lyckligtvis fick han aldrig förverkliga sina planer i någon av de båda städerna.
Jag har sett dessa planer tidigare, men förvånas fortfarande över frånvaron av mänskligt perspektiv i dem. I Le Corbusiers villor är däremot människan väldigt närvarande. Kyrkan i Ronchamp – min personliga favorit bland hans verk – är så fantastiskt mänsklig och organisk. Den påminner mer om hans skulpturer än om hans byggnader. Den är levande.
Det är något helt annat än hans stadsplaner. I dem kommer han aldrig från det distanserade fågelperspektiv som tycks vara stadsplanerarens eviga förbannelse.
Planerna sammanfattar det stadsbyggnadsideal som varit rådande under större delen av förra seklet, och i viss mån fortfarande. Men de innehåller inte urbana miljöer skapade för människor att leva sitt vardagsliv i. De saknar platser där oväntade möten kan uppstå, platser som människor själva kan forma. Att det fungerat för le Corbusier att applicera dem på i princip vilken stad som helst är för att de är identitetslösa.
Många av Le Corbusiers modernistiska stadsplaner är intressanta som koncept. De är snygga, grafiskt tilltalande. De formar storslagna, upprepande mönster. De är vackra.
Arkitekturmuseet ligger i samma byggnad som Moderna Museet i Stockholm. De delar till och med entré, har en gemensam och helt fantastiska bokhandel. Att presentera en av 1900-talets största arkitekter i ett museum för modern konst istället för i ett för arkitektur känns otroligt uppfriskande. Och väldigt rätt.
Karin Andersson
Planera för hållbar utemiljö för människors bästa
Ekosystemtjänster handlar om att samarbeta med naturen för människans bästa. Vi måste värna om utemiljön för att den ska kunna ge något tillbaka, skriver Anders Rasmusson.
Att trixa sig fram med löparskor
Göran Nilsson reflekterar i sin krönika över hur vi skapar löpvänligare, och därmed också mer hälsosamma och miljövänliga, städer.
Med barn på resa i händelsernas centrum
Märit Jansson var med familjen i Paris när Notre-Dame brann. Det väckte frågor kring barnvänliga städer, hur det är att resa med barn och hur barn förhåller sig till urbana katastrofer.
Samhällsplanering – så mycket mer än bostäder
Får barn plats i framtidens städer? Lena Jungmark funderar över barnens plats i stadsbyggnadsprocesser historiskt, idag och i framtiden.
Artificiell intelligens påverkar stadsrummet
Harald Klein spanar efter teknikens möjligheter att skapa attraktiva stadsrum. Arkitekternas visionsbilder med luftballonger och förljuget stadsmingel kommer inte att behövas längre.
Jubileum för barnkonventionen – och jubileer för Chiquitita!
Hur hänger Tankesmedjan Moviums regeringsuppdrag för barn och unga och FN:s barnkonvention, som från och med 1 januari 2020 blir lag i Sverige, ihop med ABBA:s låt Chiquitita?
2019 – Gott nytt landskapsår!
Fredrik Jergmo, tf verksamhetsledare på Tankesmedjan Movium, blickar framåt mot ett händelserikt år!
Bland gatukatter och stjärnarkitekter i Beirut
Caroline Dahl utgår från sin tid i Beirut och reflekterar över hur en stad kan te sig och vilken relation individer har till staden och till varandra.
Barnets rättigheter måste omfatta lek
Lena Jungmark, nationell koordinator för regerningsuppgiften barns och ungas utemiljö på Tankesmedjan Movium, reflekterar över barns rätt till lek.
Meningen med arkitektur
Vad är egentligen arkitektur, och vilken uppgift har den? Titti Olsson reflekterar över frågorna i sin krönika om meningen med arkitekturen.
