Le Corbusier skapade konst
Det pågår en utställning på Moderna Museet i Stockholm om Le Corbusier, en av de största modernistiska arkitekterna. Utställningen består av skulpturer, stadsplaner, modeller av byggnader, målade tavlor. De hänger inte i kronologisk ordning, snarare efter tema.
I en stor ram hänger en axonometrisk bild av Ville Radieuse – Den strålande staden – Le Corbusiers idé om den ultimata stadsplanen. Runt hans föreslagna byggnader ligger resten av Paris äldre bebyggelse. Där hans megabyggnader står i strikta rader är den gamla staden riven. Han hade samma vision om Stockholm. Bort med det gamla, in med det nya. I planen över Stockholm är byggnaderna långa, ofta sträcker de ut sig tiotals kvarter. Lyckligtvis fick han aldrig förverkliga sina planer i någon av de båda städerna.
Jag har sett dessa planer tidigare, men förvånas fortfarande över frånvaron av mänskligt perspektiv i dem. I Le Corbusiers villor är däremot människan väldigt närvarande. Kyrkan i Ronchamp – min personliga favorit bland hans verk – är så fantastiskt mänsklig och organisk. Den påminner mer om hans skulpturer än om hans byggnader. Den är levande.
Det är något helt annat än hans stadsplaner. I dem kommer han aldrig från det distanserade fågelperspektiv som tycks vara stadsplanerarens eviga förbannelse.
Planerna sammanfattar det stadsbyggnadsideal som varit rådande under större delen av förra seklet, och i viss mån fortfarande. Men de innehåller inte urbana miljöer skapade för människor att leva sitt vardagsliv i. De saknar platser där oväntade möten kan uppstå, platser som människor själva kan forma. Att det fungerat för le Corbusier att applicera dem på i princip vilken stad som helst är för att de är identitetslösa.
Många av Le Corbusiers modernistiska stadsplaner är intressanta som koncept. De är snygga, grafiskt tilltalande. De formar storslagna, upprepande mönster. De är vackra.
Arkitekturmuseet ligger i samma byggnad som Moderna Museet i Stockholm. De delar till och med entré, har en gemensam och helt fantastiska bokhandel. Att presentera en av 1900-talets största arkitekter i ett museum för modern konst istället för i ett för arkitektur känns otroligt uppfriskande. Och väldigt rätt.
Karin Andersson
Moraliskt försvarbart att vara ängslig?
Petter Åkerblom anser att kompetensen om vad en lekmiljö är måste höjas. Riskbedömningar måste göras utifrån vad som är bäst för barnet – och inte vad som är bäst för en själv som ansvarig.
Varför tätare städer?
Caroline Dahl undrar vad som står i fokus när städer förtätas – människor eller jordbruksmark?
Utblick gav inblick i Europeiska kyrkogårdar
Angela Sandell har besökt kyrkogårdar i fyra europeiska länder. Men resans höjdpunkt visade sig vara något annat.
Är det nyttigt med stadsodling?
Göran Nilsson reflekterar över den heta trenden stadsodling.
Palmhus åt alla?
Anders Rasmusson frågar sig varför inglasade utomhusliknande miljöer blir allt vanligare.
Vad är det som är speciellt med nordisk arkitektur?
Titti Olsson går på arkitekturutställning och synar den nordiska arkitekturen.
genom detaljerna ser vi helheten
Karin Andersson åker tåg och funderar över vikten av personliga platser.
Aktiv skola i Krokom
Petter Åkerblom gläds över Krokoms kommuns hälsoprofil och uppmuntrar kommunen att börja arbeta fysiskt aktivt i skolan.
Havet som landskap
Titti Olsson åker ut på havet och upptäcker ett outforskat landskap.
Stadsplaneraren och dansen
Karin Andersson ser likheter mellan dans och stadsplanering.
Lägg till ny kommentar