Le Corbusier skapade konst
Det pågår en utställning på Moderna Museet i Stockholm om Le Corbusier, en av de största modernistiska arkitekterna. Utställningen består av skulpturer, stadsplaner, modeller av byggnader, målade tavlor. De hänger inte i kronologisk ordning, snarare efter tema.
I en stor ram hänger en axonometrisk bild av Ville Radieuse – Den strålande staden – Le Corbusiers idé om den ultimata stadsplanen. Runt hans föreslagna byggnader ligger resten av Paris äldre bebyggelse. Där hans megabyggnader står i strikta rader är den gamla staden riven. Han hade samma vision om Stockholm. Bort med det gamla, in med det nya. I planen över Stockholm är byggnaderna långa, ofta sträcker de ut sig tiotals kvarter. Lyckligtvis fick han aldrig förverkliga sina planer i någon av de båda städerna.
Jag har sett dessa planer tidigare, men förvånas fortfarande över frånvaron av mänskligt perspektiv i dem. I Le Corbusiers villor är däremot människan väldigt närvarande. Kyrkan i Ronchamp – min personliga favorit bland hans verk – är så fantastiskt mänsklig och organisk. Den påminner mer om hans skulpturer än om hans byggnader. Den är levande.
Det är något helt annat än hans stadsplaner. I dem kommer han aldrig från det distanserade fågelperspektiv som tycks vara stadsplanerarens eviga förbannelse.
Planerna sammanfattar det stadsbyggnadsideal som varit rådande under större delen av förra seklet, och i viss mån fortfarande. Men de innehåller inte urbana miljöer skapade för människor att leva sitt vardagsliv i. De saknar platser där oväntade möten kan uppstå, platser som människor själva kan forma. Att det fungerat för le Corbusier att applicera dem på i princip vilken stad som helst är för att de är identitetslösa.
Många av Le Corbusiers modernistiska stadsplaner är intressanta som koncept. De är snygga, grafiskt tilltalande. De formar storslagna, upprepande mönster. De är vackra.
Arkitekturmuseet ligger i samma byggnad som Moderna Museet i Stockholm. De delar till och med entré, har en gemensam och helt fantastiska bokhandel. Att presentera en av 1900-talets största arkitekter i ett museum för modern konst istället för i ett för arkitektur känns otroligt uppfriskande. Och väldigt rätt.
Karin Andersson
Stadsodling och bygglek ifrågasätter rådande ordning
Titti Olsson har varit på konferensen Nordic Adventure – Connecting Children with Nature och imponerats av Danmarks politikers inställning till barns lek utomhus, och saknar dess motsvarighet i Sverige. >>
Paris på rollistan
Titti Olsson har varit på Archfilmfestival i Lund och upplevt filmer hon sett tidigare på ett nyss vis. Festivalen visar hur konsten öppnar för nya förståelser av städer och de människor som tillsammans skapar stadsliv. >>
Barns rättigheter – våra skyldigheter
Anders Rasmusson lyfter fram forskning som visar på vikten av en god utemiljö för barns utveckling. Kunskap finns alltså men fortfarande saknas vuxnas engagemang.
Människan uppstår i leken
Titti Olsson gläds åt utbildningsminister Jan Björklunds uttalande om lagstiftning om obligatorisk skolgård, eftersom skolgården är en förutsättning för den livsviktiga leken som lär oss att vara kreativa.
Begravningsplatsens tågvagnar
Helene Båtshake funderar kring levande begravningsplatser och ser användbara kvaliteter hos ett tåg: Alla vagnar har samma syfte men kan ändå uppfylla olika önskemål.
Den tillfälliga platsens rika kvaliteter
Titti Olsson besökte en förskolegård helt utan prefabricerade lekredskap och såg kvaliteter som ofta saknas på platser för lek.
Kul kultur på torg
Det är schlageryra i Malmö. Göran Nilsson riktar blicken mot stadens torg och publika platser och tänker på en annan stad som nästa år kommer att vara i europeiskt fokus – Umeå är då Europas Kulturhuvudstad.
Att värdera träd
Rapporten Ekonomisk värdering av urbana träd – Alnarpsmodellen har kommit ut. Göran Nilsson gläds över modellen som kommer att fungera både vid byggprocesser och i juridiska konflikter.
Skolgården ska utvecklas, inte avvecklas
Petter Åkerblom ser hur barnens skolgårdar flyttas upp på taken och undrar hur det stämmer överrens med läroplanen som slår fast att barn ska ha nära kontakt med det omgivande samhället.
Lek för alla?
Caroline Dahl besöker en tillgänglighetsanpassad lekplats men undrar ändå hur städer – på riktigt – kan bli till för alla.
Lägg till ny kommentar