”Agila Ängelholm” är epitetet för den omorganisation av kommunens förvaltning som den nordvästskånska staden beslutade sig för att genomföra 2014. Och man blev därmed ”Sveriges första agila kommun”, som man själv uttrycker det när man beskriver sin förändringsresa. Men är det någonting som egentligen är nytt under solen? Finns det en risk att ”agilt” blir ännu ett i raden av modeord, som så småningom riskerar att vantolkas, missbrukas och urholkas?

Agilt eller agilitet finns inte med i SAOL – Svenska Akademins ordlista, vars senaste upplaga är publicerad 2015. Det är således ett relativt nytt begrepp, som främst används inom det privata näringslivet. Ursprunget är tidigt 2000-tal när man diskuterade olika metoder inom systemutveckling. Senare har agilt blivit ett populärt begrepp inom exempelvis organisationsteori och i ledarskapssammanhang. 

Det är inte helt lätt att kortfattat och begripligt försöka förstå vad som menas med agilt/agilitet. Ordet är ju hämtat från engelskan, den direkta översättningen av agility är rörlighet, är en person agile betyder det att den är vig. Är du hundägare så kanske du kommit i kontakt med hundsporten agility, och vi alla, även icke hundägare, har nog blivit imponerade och roade när vi på teve sett sporten utövas. Det handlar om att hund och hundförare ska klara en hinderbana på tid. Hindren kan utgöras av gungbräda, säck, tunnel, eller balansbom och allt ska klaras av utan misstag eller vägran, enligt ett definierat regelverk. Farten är hög och stämningen bland publiken likaså – och man får intrycket att gladast och mest road av hela tillställningen är hunden själv!

Men pratar vi organisationsutveckling blir det genast lite svårare att förstå vad man menar med agilitet. Ängelholms kommun gör ett försök på sin hemsida enligt följande:

”Ett agilt arbetssätt innebär för oss att:

• vara ansvarstagande och självgående
• se helheten, inte bara sin egen del
• använda samverkan som en självklar arbetsform
• vara flexibel och se möjligheter
• samla kompetenser och lösa situationer som uppstår
• signalera problem som behöver lösas i verksamheten.”

I praktiken har det inneburit bland annat färre nämnder och ett större utrymme för fullmäktige att leda utvecklingen med långsiktiga mål och strategier. Man har samlat ihop verksamheter utifrån medborgarnas behov och perspektiv i tre olika huvuduppdrag: Lärande & familj, Hälsa och Samhällsutveckling. Till detta kopplas en ledningsstab och servicestöd. Dessutom inrättas agila arenor för utveckling och service, vilka ska vara renodlade samverkansfunktioner med ansvar att tillfredsställa medborgarbehov som kräver flera kompetenser i samverkan, både inom och utom kommunen. Arenor etableras löpande inom alla delar av organisationen och de har en flexibel bemanning beroende på uppdrag. 

Agila Ängelholm har bedrivits som ett treårigt projekt med ekonomiskt bidrag (åtta miljoner kronor) från EU:s socialfond. I projektet har ingått kompetensutveckling av chefer samt föreläsningar och workshoppar för alla kommunens drygt 3 000 anställda för att nå ut med det nya agila arbetssättet. Det är nu dags för projektavslut med redovisning av vunna erfarenheter. Forskare på Högskolan i Halmstad har följt projektet, intervjuat kommunanställda och ansvarat för en utvärdering. Forskarna samt kommunala chefer och projektledare medverkade i en konferens som Ängelholms kommun anordnade i början av maj och där andra kommuner kunde lära sig mera om agilitet.

Kommundirektören och kommunens projektledare ser projektet som en stor framgång och menar att det inspirerat medarbetarna att börja samarbeta över gränserna och man har fått saker att hända. Forskarna är inte lika entydigt positiva. De framhåller att de agila arenorna minskat betydligt under senare delen av projektet. Man påpekar att projektet lett till att en hierarkisk kultur växt fram – många anställda upplever att de inte blivit påverkade av den nya organisationen utan menar att förändringarna har skett innanför kommunhusets väggar på chefsnivå. Åtskilliga medarbetare och lägre chefer som intervjuats känner sig ängsliga – man är rädd för att göra fel och måste fråga närmaste chef om lov för att ta initiativ. Det orsakar längre väg för beslutsfattande och begränsar flexibiliteten – således tvärtemot vad som är målet med ett agilt arbetssätt.

Kommundirektören bemöter forskarnas kritik med att det kanske kan finnas en osäkerhet i ledarskapet och att det tar tid att utbilda chefer i agil organisation.

Åter till frågorna i krönikans inledning: Ängelholms kommuns initiativ är naturligtvis hedervärt och det lär väl kanske fortfarande existera kommunala organisationer som kan definieras som att de arbetar enligt den beryktade ”stuprörsmodellen”. Men är det kanske lite överkurs och pretentiöst att slå på stora trumman för just begreppet agilitet? För visst kan kommunala politiker och tjänstepersoner samverka och driva projekt tillsammans – med medborgarnas bästa för ögonen – utan att en massa dyrbar tid går åt till att fixa till en omfattande omorganisation? En anställd i Ängelholms kommun uttrycker det så här när den lokala tidningen bett om röster kring nyordningen: ”Jag har mer än en gång tänkt på Kejsarens nya kläder när jag suttit på föredrag och workshops …”

Och hur ser framtiden ut för ordet ”agilt”, som ju låter fräckt och ambitiöst – kan det bli ett nytt modeord i kommunala och andra offentliga sammanhang? Eftersom det inte är jättelätt att sätta fingret på en exakt definition (se Ängelholms ordrika försök …) – finns det risk att det blir ett ord man svänger sig med i så många olika kontexter att folk efter ett tag tröttnar och finner det bli utan relevant substans? Det finns några ord och begrepp till exempel i miljösammanhang som nog kan sägas blivit rätt uttjatade – vad sägs om ”miljövänlig”, ”kretslopp” och ”uthållighet”? Och börjar begreppet ”ekosystemtjänster” kanske snart närma sig en kritisk gräns när det gäller urholkning?

Ha en fortsatt bra agil arbetsdag!

PS: skribenten bor på landsbygden i Starby i Ängelholms kommun.