JAPAN PÅ MITT SÄTT
Tori portar vid Inari, Fushimihelgedomen. Akvarell av Kerstin Nilermark.
Bilder från Japan med klara höstfärger, berg som försvinner vid horisonten i blågrå toner. Körbärsblomning vid filosofens promenad i Kyoto. Rinnande vatten utmed gatorna i Takayama. Intrycken är många och ibland motstående, så som maträtterna komponeras; sött ställs mot syrligt.
Att besöka Japan var min mans dröm, och vi har rest på egen hand. Om du väljer tåg kommer det vid exakt tid. Om du rör dig i trafiken märker du snabbt att det är vänstertrafik…
En svårighet kan kartan vara, eftersom den inte är exakt, saknar skala och även orientering norr-söder. Mindre gator saknar namn, och det är bara ibland det finns gatuskyltar på engelska, men då med små, små bokstäver. Adressen är en annan prövning. Byggnader får nummer efter den ordning man bebyggt kvarteret, och inte i löpande ordning utefter gatan.
Men om du inte hittar kan du ju fråga efter vägen, tänker du. Generellt är japaner väldigt vänliga och artiga. När konduktören kommer in i din vagn bugar han mot hela vagnen, innan biljetter kontrolleras. På samma sätt lämnar han vagnen. Och oftast är man pigg på att testa sin engelska. Den är kanske inte perfekt, men problemet är snarare att lita på svaret man får. En japan vill inte visa att han inte vet, och då kan man hamna helt galet.
Språket är ett bekymmer. Det fanns inget skriftspråk i Japan förrän på 400-talet då man lånade det kinesiska skrivsättet: kanji. Olika föremål har en egen symbol, som ofta är en direkt avbildning. Senare har ett fonetiskt skriftspråk skapats, med alfabet: kana. I skolan lär man sig 2000 tecken, men det finns många fler. Texter består av en blandning av tre teckensystem; man läser i lodräta rader från vänster till höger.
Parker och trädgårdar är mina favoritmål. I den torra landskapsträdgården i anslutning till ett zenbuddistiskt tempel kan man länge tolka symboliken i de omsorgsfullt valda stenarnas placering i det vackert krattade gruset. Även de stora promenadträdgårdarna är en upplevelse, och då inte minst den noggranna skötseln, som beskärning av träd eller rensning av mossa.
Naturen är viktig för japanen. Via Tv-nyheterna följer du körsbärsblomningen från söder mot norr, och på hösten höstfärgernas utbredning.
Ursprungligen dyrkades platser av särskild karaktär ute i naturen. Dessa platser var bebodda av de dödas andar. Så bildades shintokulten. Torin är den mest kända av shintos symboler. Cinnoberfärgade portar i trä markerar ingången till det heliga området. Inte långt från Kyoto ligger ett annorlunda tempel tillhörande shintoreligionen. Tusentals röda portar som är byggda över stigen, följer landskapets nivåskillnader uppför ett mindre berg. Promenaden genom portarna tar ett par timmar. Utmed stigen finns små tempel, tehus och utsiktspunkter. Några vitklädda munkar bor här avsides; de sköter de många heliga platserna och håller andakt. Vi får en härlig upplevelse: en blandning av natur, ålderdomlig kultur och motion.
Oskarpa gränser mellan shinto och buddhism präglar japanens liv; man kan gifta sig enligt shintoritualer men begravas med buddistiska ceremonier. Zenbuddhismen utnyttjar teets kraftfulla verkan i sina övningar. Så har teceremonin utvecklats; skummat, malt grönt te och en godsak sätts framför gästen, som sitter på golvet. Teskålen hålls i höger hand. Placeras sedan i vänster hand, och så vrider man skålen 90 grader medurs. Höj skålen med båda händerna, och töm i tre klunkar.
En kopp te eller ett bad kan avnjutas i samma stillhet och harmoni. Det finns hotell med badanläggningar men också en liten ryokan har oftast ett eget bad. Efter noggrann tvagning; man sitter på små pallar och häller vatten över sig, går man först i en bassäng med hett vatten och sedan går vi ut till en mindre bassäng med ännu hetare vatten. En liten handduk blöts och kvinnorna lägger den på huvudet när de sitter i utomhusbassängen.
Kerstin Nilermark, numera pensionär, är arkitekt sedan 1974. Hon har arbetat både med projektering privat och med samhällsplanering kommunalt. Har tidigare varit ledamot i Moviums ledningsråd. Fick under tiden som länsarkitekt i Skåne von Rothsteins stipendium 2009 och reste då till Japan för första gången. Drömmer därefter alltid om nästa Japanresa!
KERSTIN NILERMARK
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.
Lägg till ny kommentar