Tori portar vid Inari, Fushimihelgedomen. Akvarell av Kerstin Nilermark.

Bilder från Japan med klara höstfärger, berg som försvinner vid horisonten i blågrå toner. Körbärsblomning vid filosofens promenad i Kyoto. Rinnande vatten utmed gatorna i Takayama. Intrycken är många och ibland motstående, så som maträtterna komponeras; sött ställs mot syrligt.

Att besöka Japan var min mans dröm, och vi har rest på egen hand. Om du väljer tåg kommer det vid exakt tid. Om du rör dig i trafiken märker du snabbt att det är vänstertrafik…

En svårighet kan kartan vara, eftersom den inte är exakt, saknar skala och även orientering norr-söder. Mindre gator saknar namn, och det är bara ibland det finns gatuskyltar på engelska, men då med små, små bokstäver. Adressen är en annan prövning. Byggnader får nummer efter den ordning man bebyggt kvarteret, och inte i löpande ordning utefter gatan.

Men om du inte hittar kan du ju fråga efter vägen, tänker du. Generellt är japaner väldigt vänliga och artiga. När konduktören kommer in i din vagn bugar han mot hela vagnen, innan biljetter kontrolleras. På samma sätt lämnar han vagnen. Och oftast är man pigg på att testa sin engelska. Den är kanske inte perfekt, men problemet är snarare att lita på svaret man får. En japan vill inte visa att han inte vet, och då kan man hamna helt galet.

Språket är ett bekymmer. Det fanns inget skriftspråk i Japan förrän på 400-talet då man lånade det kinesiska skrivsättet: kanji. Olika föremål har en egen symbol, som ofta är en direkt avbildning. Senare har ett fonetiskt skriftspråk skapats, med alfabet: kana. I skolan lär man sig 2000 tecken, men det finns många fler. Texter består av en blandning av tre teckensystem; man läser i lodräta rader från vänster till höger.

Parker och trädgårdar är mina favoritmål. I den torra landskapsträdgården i anslutning till ett zenbuddistiskt tempel kan man länge tolka symboliken i de omsorgsfullt valda stenarnas placering i det vackert krattade gruset. Även de stora promenadträdgårdarna är en upplevelse, och då inte minst den noggranna skötseln, som beskärning av träd eller rensning av mossa.

Naturen är viktig för japanen. Via Tv-nyheterna följer du körsbärsblomningen från söder mot norr, och på hösten höstfärgernas utbredning.

Ursprungligen dyrkades platser av särskild karaktär ute i naturen. Dessa platser var bebodda av de dödas andar. Så bildades shintokulten. Torin är den mest kända av shintos symboler. Cinnoberfärgade portar i trä markerar ingången till det heliga området. Inte långt från Kyoto ligger ett annorlunda tempel tillhörande shintoreligionen. Tusentals röda portar som är byggda över stigen, följer landskapets nivåskillnader uppför ett mindre berg. Promenaden genom portarna tar ett par timmar. Utmed stigen finns små tempel, tehus och utsiktspunkter. Några vitklädda munkar bor här avsides; de sköter de många heliga platserna och håller andakt. Vi får en härlig upplevelse: en blandning av natur, ålderdomlig kultur och motion.

Oskarpa gränser mellan shinto och buddhism präglar japanens liv; man kan gifta sig enligt shintoritualer men begravas med buddistiska ceremonier. Zenbuddhismen utnyttjar teets kraftfulla verkan i sina övningar. Så har teceremonin utvecklats; skummat, malt grönt te och en godsak sätts framför gästen, som sitter på golvet. Teskålen hålls i höger hand. Placeras sedan i vänster hand, och så vrider man skålen 90 grader medurs. Höj skålen med båda händerna, och töm i tre klunkar.

En kopp te eller ett bad kan avnjutas i samma stillhet och harmoni. Det finns hotell med badanläggningar men också en liten ryokan har oftast ett eget bad. Efter noggrann tvagning; man sitter på små pallar och häller vatten över sig, går man först i en bassäng med hett vatten och sedan går vi ut till en mindre bassäng med ännu hetare vatten. En liten handduk blöts och kvinnorna lägger den på huvudet när de sitter i utomhusbassängen.

Kerstin Nilermark, numera pensionär, är arkitekt sedan 1974. Hon har arbetat både med projektering privat och med samhällsplanering kommunalt. Har tidigare varit ledamot i Moviums ledningsråd. Fick under tiden som länsarkitekt i Skåne von Rothsteins stipendium 2009 och reste då till Japan för första gången. Drömmer därefter alltid om nästa Japanresa!