
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar, klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem, för att nämna några. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr!
Häromdagen såg jag ett av den brittiske författaren och föredragshållaren Sir Ken Robinsons TED Talks. Det handlade om hur skolorna dödar barnens kreativitet, och jag började fundera över hans resonemang om vikten av variation och olikheter. Han vände sig mot det faktum att skolorna idag likriktar barnens utveckling, och stöper dem i samma form, i stället för att ta vara på individernas mångfald och talanger. Enligt honom är det just variationen som är nödvändig för att klara framtida utmaningar.
I boken Where good ideas come from – The natural history of innovation försöker författaren Steven Johnson hitta faktorerna som stimulerar innovation. Han lyfter fram tre miljöer där idéer och utveckling frodas – korallrevet, webben och staden. Enligt Edward Glaeser, professor i ekonomi vid Harvard och författare till boken Triumph of the city, är det närhet mellan människor, företag och idéer som gör städer så framgångsrika och innovationsdrivande.
Innovation är svårfångat men några förhållanden återkommer i resonemangen – system som tillåter misstag och tar vara på intuition och passion, samt närheten mellan människor. Människor måste mötas för att kunna ta del av varandras insikter och bejaka varandras olikheter.
När individer med olika bakgrund, erfarenheter och syn på livet kommer varandra tillräckligt nära påverkas och inspireras de av varandras olikheter – och idéer utvecklas. Detta får mig att fundera över vad det är för städer vi bygger. Kommer framtidens städer att bidra till att lösa utmaningarna?
Vi har många problem att lösa. Bostadsfrågan är ett men det går inte att binda upp en komplicerad process som stadsutveckling kring en enda fråga – att skapa städer är att skapa livsmiljöer och livsrum. Fast i en tid då det tycks viktigt att främja att människor ska kunna mötas och lära av varandra verkar vi tyvärr inte ha plats för offentliga rum.
I ett samhälle med fler ensamhushåll och distansarbetare än någonsin väljer vi att ta bort mötesplatserna. Med argumentet att vi ska bygga stad väljer vi bort klassiska stadsbyggnadselement som torg, parker, skolgårdar och bostadsgårdar. De bebyggs med nya bostäder – med argumentet att städer blir bättre om de förtätas.
Utan mötesplatser blir det dock inga möten med den andre, inga utbyten mellan olikheter, ingen stimulans av variationer som får nya idéer att spira. Utan plats för möten utvecklas varken vi eller staden, hur många bostäder vi än bygger. Priset för detta kan bli högt – plötsligt står vi där med en massa bostäder, men inga egentliga städer.
Anders Rasmusson, chef för Movium
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.