
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar, klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem, för att nämna några. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr!
Häromdagen såg jag ett av den brittiske författaren och föredragshållaren Sir Ken Robinsons TED Talks. Det handlade om hur skolorna dödar barnens kreativitet, och jag började fundera över hans resonemang om vikten av variation och olikheter. Han vände sig mot det faktum att skolorna idag likriktar barnens utveckling, och stöper dem i samma form, i stället för att ta vara på individernas mångfald och talanger. Enligt honom är det just variationen som är nödvändig för att klara framtida utmaningar.
I boken Where good ideas come from – The natural history of innovation försöker författaren Steven Johnson hitta faktorerna som stimulerar innovation. Han lyfter fram tre miljöer där idéer och utveckling frodas – korallrevet, webben och staden. Enligt Edward Glaeser, professor i ekonomi vid Harvard och författare till boken Triumph of the city, är det närhet mellan människor, företag och idéer som gör städer så framgångsrika och innovationsdrivande.
Innovation är svårfångat men några förhållanden återkommer i resonemangen – system som tillåter misstag och tar vara på intuition och passion, samt närheten mellan människor. Människor måste mötas för att kunna ta del av varandras insikter och bejaka varandras olikheter.
När individer med olika bakgrund, erfarenheter och syn på livet kommer varandra tillräckligt nära påverkas och inspireras de av varandras olikheter – och idéer utvecklas. Detta får mig att fundera över vad det är för städer vi bygger. Kommer framtidens städer att bidra till att lösa utmaningarna?
Vi har många problem att lösa. Bostadsfrågan är ett men det går inte att binda upp en komplicerad process som stadsutveckling kring en enda fråga – att skapa städer är att skapa livsmiljöer och livsrum. Fast i en tid då det tycks viktigt att främja att människor ska kunna mötas och lära av varandra verkar vi tyvärr inte ha plats för offentliga rum.
I ett samhälle med fler ensamhushåll och distansarbetare än någonsin väljer vi att ta bort mötesplatserna. Med argumentet att vi ska bygga stad väljer vi bort klassiska stadsbyggnadselement som torg, parker, skolgårdar och bostadsgårdar. De bebyggs med nya bostäder – med argumentet att städer blir bättre om de förtätas.
Utan mötesplatser blir det dock inga möten med den andre, inga utbyten mellan olikheter, ingen stimulans av variationer som får nya idéer att spira. Utan plats för möten utvecklas varken vi eller staden, hur många bostäder vi än bygger. Priset för detta kan bli högt – plötsligt står vi där med en massa bostäder, men inga egentliga städer.
Anders Rasmusson, chef för Movium
Vad ska vi göra med Hjalmar?
Den nya staden växer fram i Kiruna – men på en plats där ingen velat ha en stad tidigare. Dödens dal, kallas den av belackarna.
På spaning med Moviums ledningsråd
I mitten av maj träffades Tankesmedjan Moviums ledningsråd för att spana efter trender och framtidsfrågor. Nyfiken? >>
Skapa möten istället för gränser
Är det möjligt att designa med en känslighet för sociala processer, kanske till och med skapa möjlighet för integration och givande sociala möten? Det frågar sig fyra blivande landskapsarkitekter som nyligen arrangerade Landskapsarkitekturdagen med temat Merging landscapes på SLU i Alnarp.
Det överbeskyddade barnet
Synen på vad som är lämplig och olämplig lek, eller lämpliga eller olämpliga lekplatser, är underordnad sin samtids kontext, skriver Anna Lenninger.
Elbilar och attraktiva städer
Fredrik Jergmo har kört laddhybrid i några veckor och funderar över elbilens roll i våra städer i framtiden.
JAPAN PÅ MITT SÄTT
Kerstin Nilermark reste till Japan första gången 2009, och drömmer därefter alltid om nästa Japanresa. Läs hennes krönika om mötet med Japan.
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Lägg till ny kommentar