Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar, klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem, för att nämna några. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr!

 

Häromdagen såg jag ett av den brittiske författaren och föredragshållaren Sir Ken Robinsons TED Talks. Det handlade om hur skolorna dödar barnens kreativitet, och jag började fundera över hans resonemang om vikten av variation och olikheter. Han vände sig mot det faktum att skolorna idag likriktar barnens utveckling, och stöper dem i samma form, i stället för att ta vara på individernas mångfald och talanger. Enligt honom är det just variationen som är nödvändig för att klara framtida utmaningar.

I boken Where good ideas come from – The natural history of innovation försöker författaren Steven Johnson hitta faktorerna som stimulerar innovation. Han lyfter fram tre miljöer där idéer och utveckling frodas – korallrevet, webben och staden. Enligt Edward Glaeser, professor i ekonomi vid Harvard och författare till boken Triumph of the city, är det närhet mellan människor, företag och idéer som gör städer så framgångsrika och innovationsdrivande.

Innovation är svårfångat men några förhållanden återkommer i resonemangen – system som tillåter misstag och tar vara på intuition och passion, samt närheten mellan människor. Människor måste mötas för att kunna ta del av varandras insikter och bejaka varandras olikheter.

När individer med olika bakgrund, erfarenheter och syn på livet kommer varandra tillräckligt nära påverkas och inspireras de av varandras olikheter – och idéer utvecklas. Detta får mig att fundera över vad det är för städer vi bygger. Kommer framtidens städer att bidra till att lösa utmaningarna?

Vi har många problem att lösa. Bostadsfrågan är ett men det går inte att binda upp en komplicerad process som stadsutveckling kring en enda fråga – att skapa städer är att skapa livsmiljöer och livsrum. Fast i en tid då det tycks viktigt att främja att människor ska kunna mötas och lära av varandra verkar vi tyvärr inte ha plats för offentliga rum.

I ett samhälle med fler ensamhushåll och distansarbetare än någonsin väljer vi att ta bort mötesplatserna. Med argumentet att vi ska bygga stad väljer vi bort klassiska stadsbyggnadselement som torg, parker, skolgårdar och bostadsgårdar. De bebyggs med nya bostäder – med argumentet att städer blir bättre om de förtätas. 

Utan mötesplatser blir det dock inga möten med den andre, inga utbyten mellan olikheter, ingen stimulans av variationer som får nya idéer att spira. Utan plats för möten utvecklas varken vi eller staden, hur många bostäder vi än bygger. Priset för detta kan bli högt – plötsligt står vi där med en massa bostäder, men inga egentliga städer. 

Anders Rasmusson, chef för Movium