– Var är körsbärsträden? frågade kvinnan mig på trappan till min arbetsplats i Alnarp.

Jag såg lite förvånad ut. Hon fortsatte, pekandes i riktning mot den del av Alnarpsparken som vi kallar ”Gunnars Trädgård”:

– Är det bara de där som står där borta? Min förvåning övergick i en lätt känsla av förolämpning, å körsbärsträdens vägnar, och jag överraskade mig själv genom att lite ursäktande svara:

– Det finns ju även Magnoliaskogen i den riktningen, och den blommar alldeles snart.

Därefter sa vi hejdå, båda troligtvis med en kvardröjande känsla av otillfredsställdhet. Detta lilla drama utspelades utanför mitt kontor häromdagen. Jag var just hemkommen från Naturvårdsverkets tankesmedja om friluftsliv, som under ett par dagar hade gått av stapeln i Sundsvall. Temat för tankesmedjan var ”Natur för barn och unga” och många intressanta föredrag och workshops genomfördes.

Ett starkt genomgående budskap under konferensen var att öka tillgängligheten till friluftslivet. En intressant aspekt av detta som berördes är barns rörelsefrihet som successivt har begränsats under det senaste seklet. Ulrika Åkerlund från Boverket refererade till Tim Gill, barnrättsaktivist i England. Han brukar exemplifiera förändringen genom att berätta om åttaåringen som på 1920-talet fick gå nästan en mil på egen hand till sjön för att fiska. På 1950-talet fick åttaåringen gå 1,5 km ut i skogen och leka själv, på 1970-talet fick hen lov att gå iväg 800 meter till simhallen. Idag får ett barn på åtta år bara gå till slutet av gatan ungefär 300 meter bort.

Barns rörelsefrihet minskar alltså och leder därmed till nya frågor om tillgänglighet till natur och friluftsliv. Att vardagslandskapet och stadens grönstruktur tydligare måste inkluderas i arbetet med friluftsmålen känns självklart, liksom att ett systemtänk kring hela landskapet behöver prägla arbetet med att tillgängliggöra vår natur för att erbjuda friluftsliv.

Tillgänglighet är inte bara en fråga om fysisk tillgänglighet – även vanan av att vistas i naturen lyftes flera gånger upp under tankesmedjan i Sundsvall. Denna kulturella aspekten av tillgänglighet, oavsett om vi med det avser andra kulturella relationer till naturen eller utbredningen av urbana livsstilar, tycks skapa ett slags främlingskap inför naturen som många organisationer försöker att överbrygga. Att människor med rötter på andra håll i världen på god grund ser naturen som en farlig plats, med djur som det innebär livsfara att bli attackerad av, exemplifierades under tankesmedjan kanske bäst av Antonius Hannas, naturguide i Örebros kommun, som sammanfattade erfarenheterna med:

– Huggorm, fast på riktigt!

Om den allt mer utbredda urbana livsstilen som präglar såväl de minsta boplatserna som de största städerna också innebär att vi vistas mindre i skog i mark är ytterligare en fråga som ställdes under tankesmedjan. Här kan man möjligen konstatera divergerande trender där den ena handlar om uppkomsten av nya typer av friluftsliv som kan utövas i urban miljö, medan den andra handlar om att utnyttja AR-teknik för att attrahera nya grupper till friluftsområden. Elizabeth Folta och Katie Mulverhill från State University, New York respektive New York State Office of Parks berättade hur man utvecklat två nya spel för att locka besökare till nationalparker. Föreläsarna vittnade om att försöken hade fallit väl ut, även om man också hade haft någon besökare som med motorn igång hade rusat ur bilen bara för att utföra spelets uppdrag och sedan kört iväg igen med rykande däck.

Den berättelsen dyker upp i mitt huvud när jag efter minidramat om körsbärsträden klivit upp för trappan och satt mig på mitt kontor. Nu ska jag förstås inte påstå att kvinnan jag träffade hade samma beteende eller strävan som den stressade AR-spelaren, men reflektionen jag gör är att det kanske finns en tendens att vi konsumerar naturupplevser på samma sätt som vi exempelvis äter en glass eller kollar på ett avsnitt av någon TV-serie. Förvisso fokuserat men också utan att se allt som finns eller händer runt omkring oss. Och, det är ju synd för då missar vi ju just det som är landskapets kvaliteter; föränderlighet, sammanhang och komplexitet.

Friluftsliv och turism är något som vi på tankesmedjan Movium kommer att vrida och vända på i ett kommande nummer av STAD. Välkomna att höra av er med era infallsvinklar och reflektioner!