Villor, radhus och större lägenheter i Vallastaden säljs till eller hyrs av barnfamiljer men de mindre lägenheterna, som det är flest av, går främst till singlar eller par utan barn, enligt mässpersonal. Barnfamiljer i Linköping har andra val. Om området byggts i Stockholm istället för i Linköping hade det sannolikt kommit att bo fler barn i Vallastaden.

Jag upptäcker hur präglad jag är av ett inskränkt Stockholmsperspektiv när jag kommer på mig själv med att söka efter de små fållor till förskolegårdar vid bostadshus som följer med nyproduktion i huvudstaden. Linköpings kommun bygger fristående förskolor på egen tomt. I förskolan Utelek är man redan inflyttad och ytterligare en förskoletomt finns i plan för nästa etapp. Vallastadens skola som ligger i området för etapp två är redan byggd och undervisning pågår.

Satsningarna på lekmiljöer i form av lekredskap är få och små även om mer planeras. Den lekplats som idag har mest utrustning är perifert placerad i ytterkant bakom en rad villor. Enskild lekutrustning är som regel överskattad som leksak, men lekplatser är uppskattade som samlingspunkter. Tveksamt om den lilla sandlådan i kvarteret Integralen eller den ensamma rutschkanan på torget i kvarteret Initiativet gör någon unge glad. Hängmattan på Nobeltorget är däremot ett bra sätt att vidga användandet av lekplatssortimentet.

Men – jag kan livligt föreställa mig hur grupper av barn gör hela bostadsområdet till ett stort kurragömmaland, ett tjuv-och-polis himmelrike. Alla öppningar och passager mellan husen erbjuder oändliga möjligheter. Gytter är ett ord som använts för att beskriva det som vissa kallar variation i överkant. För mig har gytter en positiv klang.

Jag föreställer mig också hur Broparken växer igen. Parken är uppbyggd kring ett krondike som en gång grävdes som beredskapsarbete för att dränera mark för odling. Det finns något ömtåligt över perennplanteringarna, regnvatten kommer gröpa nya fåror ner mot botten och de branta gräsbevuxna slänterna riskerar bli svårskötta. Det gör inget om träd med resning som lönn, ask eller ek hittar till bäckfåran på egen hand. Blir de flerstammiga underlättar det för lek. Vallastaden ligger granne med fina naturområden som säkert kommer användas, men inne bland husen är det mesta hårdgjort och fler än planteringarna i Broparken kan få svårt att överleva.

Det ska bli mycket intressant att följa hur innevånarna hanterar gränserna mellan de privata, de halvprivata och de gemensamma ytorna utomhus. Just att det är så tätt och skalorna så olika ger möjligheter som är ovanliga i nyproduktion. Hur kommer ägarna till de minimala och opraktiska gräsplättarna i norrläge vid de uppmärksammade pastellfärgade radhusen i kvarteret Innovationen att agera? Är plättar som dessa enbart ett sätt att minska ytor som ska förvaltas av det allmänna? Kommer boende i markplan med direktutgång till offentliga stråk stänga om sig eller öppna ut mot andra? Blir bollspel och de höga röster det åtföljs av accepterat?

En förutsättning för att barn ska tillåtas röra sig fritt för att leka är att vuxna tillåter detta. Både vad föräldrar törs och omgivningen tolererar spelar roll. Beteckningen by – som även den används om Vallastaden – kan ha antingen negativ eller positiv konnotation.

Vallastaden skulle kunna bli den öppna byn som gemensamt tar del i barnens uppfostran, det vill säga att de flesta innevånarna ser merparten av ytorna som gemensamma och där också barn och barns lekar hör hemma. Och respekterar trafikbegränsningarna. En skinande blank Volvo vid en laddningsstolpe placerad på det mest centrala stråket längs Broparken skickar en motsägelsefull signal.