
Förskolan Utelek har byggts i parken Paradiset direkt norr om bussgatan och Vallastadens norra mur av höga hus. Stora delar av parken upptas av odlingslotter och fruktträd. Paradiset gränsar till universitetets idrottsplats och till stora friluftsområden. Foto: Anna Lenninger.

Blind fläck i Vallastaden. Foto: Anna Lenninger.
Hur kommer barnen att få det i Vallastaden?
Villor, radhus och större lägenheter i Vallastaden säljs till eller hyrs av barnfamiljer men de mindre lägenheterna, som det är flest av, går främst till singlar eller par utan barn, enligt mässpersonal. Barnfamiljer i Linköping har andra val. Om området byggts i Stockholm istället för i Linköping hade det sannolikt kommit att bo fler barn i Vallastaden.
Jag upptäcker hur präglad jag är av ett inskränkt Stockholmsperspektiv när jag kommer på mig själv med att söka efter de små fållor till förskolegårdar vid bostadshus som följer med nyproduktion i huvudstaden. Linköpings kommun bygger fristående förskolor på egen tomt. I förskolan Utelek är man redan inflyttad och ytterligare en förskoletomt finns i plan för nästa etapp. Vallastadens skola som ligger i området för etapp två är redan byggd och undervisning pågår.
Satsningarna på lekmiljöer i form av lekredskap är få och små även om mer planeras. Den lekplats som idag har mest utrustning är perifert placerad i ytterkant bakom en rad villor. Enskild lekutrustning är som regel överskattad som leksak, men lekplatser är uppskattade som samlingspunkter. Tveksamt om den lilla sandlådan i kvarteret Integralen eller den ensamma rutschkanan på torget i kvarteret Initiativet gör någon unge glad. Hängmattan på Nobeltorget är däremot ett bra sätt att vidga användandet av lekplatssortimentet.
Men – jag kan livligt föreställa mig hur grupper av barn gör hela bostadsområdet till ett stort kurragömmaland, ett tjuv-och-polis himmelrike. Alla öppningar och passager mellan husen erbjuder oändliga möjligheter. Gytter är ett ord som använts för att beskriva det som vissa kallar variation i överkant. För mig har gytter en positiv klang.
Jag föreställer mig också hur Broparken växer igen. Parken är uppbyggd kring ett krondike som en gång grävdes som beredskapsarbete för att dränera mark för odling. Det finns något ömtåligt över perennplanteringarna, regnvatten kommer gröpa nya fåror ner mot botten och de branta gräsbevuxna slänterna riskerar bli svårskötta. Det gör inget om träd med resning som lönn, ask eller ek hittar till bäckfåran på egen hand. Blir de flerstammiga underlättar det för lek. Vallastaden ligger granne med fina naturområden som säkert kommer användas, men inne bland husen är det mesta hårdgjort och fler än planteringarna i Broparken kan få svårt att överleva.
Det ska bli mycket intressant att följa hur innevånarna hanterar gränserna mellan de privata, de halvprivata och de gemensamma ytorna utomhus. Just att det är så tätt och skalorna så olika ger möjligheter som är ovanliga i nyproduktion. Hur kommer ägarna till de minimala och opraktiska gräsplättarna i norrläge vid de uppmärksammade pastellfärgade radhusen i kvarteret Innovationen att agera? Är plättar som dessa enbart ett sätt att minska ytor som ska förvaltas av det allmänna? Kommer boende i markplan med direktutgång till offentliga stråk stänga om sig eller öppna ut mot andra? Blir bollspel och de höga röster det åtföljs av accepterat?
En förutsättning för att barn ska tillåtas röra sig fritt för att leka är att vuxna tillåter detta. Både vad föräldrar törs och omgivningen tolererar spelar roll. Beteckningen by – som även den används om Vallastaden – kan ha antingen negativ eller positiv konnotation.
Vallastaden skulle kunna bli den öppna byn som gemensamt tar del i barnens uppfostran, det vill säga att de flesta innevånarna ser merparten av ytorna som gemensamma och där också barn och barns lekar hör hemma. Och respekterar trafikbegränsningarna. En skinande blank Volvo vid en laddningsstolpe placerad på det mest centrala stråket längs Broparken skickar en motsägelsefull signal.
ANNA LENNINGER
Pedagogisk modell för levande samhälle
Titti Olsson berättar om en pedagogisk modell för ett framtida samhälle, där allt vilar på tillit, på tilltro till den egna förmågan och kraften i den kollektiva handlingen, och undrar varför vi inte tar hand om guldkornen.
Regnbäddar i mindre och större skala
Det finns ett stort intresse runt om i landet för regnbäddar. I sin krönika berättar och reflekterar Göran Nilsson utifrån Moviums senaste kurs på ämnet.
Hur kommer barnen att få det i Vallastaden?
Gytter är ett ord som använts för att beskriva det som vissa kallar variation i överkant. För mig har gytter en positiv klang, skriver Anna Lenninger som reflekterar över vad hon upplever i Vallastaden.
Intressant detaljplan ur ett ekosystemtjänstperspektiv
Ekosystemtjänster i stadsmiljön är ofta kopplade till vegetation som exempelvis förbättrar lokalklimatet, ökar den biologiska mångfalden, ger rekreation och estetiska upplevelser. Harald Klein reflekterar över vad han upplever i Vallastaden.
Hört talas om dumbojor?
Det finns företag som levererar ett slags handbojor som man sätter fast på sitt barn, som man därigenom kan leda i koppel tryggt och säkert. Petter Åkerblom funderar över att tappa greppet.
Social hållbarhet ryms inte i ett växthus
Det pågår fortfarande ett utforskande av vad begreppet social hållbarhet innebär inom stadsbyggnad. Karin Andersson reflekterar över vad hon upplever i Vallastaden.
Men hallå – hur tänkte ni kring utemiljön?
Kan det vara så att man inte hunnit anlägga utemiljön som ursprungligen var avsett? Caroline Dahl reflekterar över vad hon upplever i Vallastaden.
En riskabel krönika
Vad är det egentligen som är riskabelt i barns utelek? Och hur ska man hantera vuxnas oro, frågar sig Petter Åkerblom.
På catwalken i Vallastaden
Vad är en bomässa om inte en modevisning – vad kan man se på catwalken i Vallastaden? Titti Olsson reflekterar över vad hon upplever i Vallastaden.
Fysisk aktivitet är mer än idrott
Nu kraftsamlar regeringen och Idrottssverige för mer rörelse i skolan. Men det räcker inte med mer idrott på schemat, skriver Petter Åkerblom i sin krönika.
LET’S MAKE OUR PLANET GREAT AGAIN!
Carl Arnö är ny ordförande i Moviums ledningsråd. I sin krönika reflekterar han om sitt engagemang i Movium utifrån hur världen ser ut idag.
Nya planeringsmodeller behövs för att utveckla regional grönstruktur
Tim Schnoor, ekolog på Ekologigruppen och ledamot i Tankesmedjan Moviums ledningsråd, resonerar kring hur vi kan utveckla naturen i och kring städerna samtidigt som vi tillgodoser behovet av bostäder.