Foto: Petter Åkerblom.
Hört talas om dumbojor?
Det finns företag som levererar ett slags handbojor som man sätter fast på sitt barn, som man därigenom kan leda i koppel tryggt och säkert. Man tar sig för pannan. Det gör jag numera så ofta att min panna är full av blåmärken – bank, bank, bank. Handbojor är till för banditer, och hundar leder vi i koppel när det finns risk att de skrämmer vilt och människor. Men barn? Är det ens förenligt med mänskliga rättigheter?
Omgivningen är riskfylld och det är riskfyllt att röra sig på egen hand. Det är just därför barn ska röra sig på egen hand! Självklart finns det situationer då det är viktigt att hålla koll på ungen. Som i direkt farliga trafiksituationer. Då brukar man hålla sitt barn i handen, för att sedan släppa taget när man kommer in i parken. Till och med hela avdelningar med förskolebarn vandrar över gatorna hand i hand!
När jag kontaktar en av leverantörerna till dessa produkter får jag höra att de respekterar min synpunkt på att barn inte ska vara kopplade för då finns ju risken att barnet uppfattar omvärlden som farlig. Men i nästa andetag får jag höra att leverantörens egna barn har mycket spring i benen, och att hen och familjen ibland åker in till stan och går till en lekpark: ”Jag håller dem alltid hårt i handen, men de har en förmåga att slingra sig ur och springa iväg ibland.” Jaha, vem har inte varit barn? Är det något konstigt med att barn slingrar iväg? Nej, det konstiga är föräldrar som tappar greppet om sans och förnuft.
Sedan får jag lära mig att produkten, en så kallad handledssele, ger barnet ganska stor rörelsefrihet. Barnet sitter fast i ett elastiskt "telefonsladdband" och man har därför bra koll: ”Tappar man greppet blir inte följderna så katastrofala som de skulle kunna bli utan armbandet”. Skulle kunna bli. Människan är som mest kreativ när hon med sin fantastiska fantasi målar upp eventuella eventualiteter.
Lek och uppväxt handlar om frigörelse och att steg för steg behärska sin kropp, sitt förstånd och sin omvärld. På så sätt kan man bygga upp ett allt starkare självförtroende och tillit till sin omvärld. Det förutsätter förstås att vi vuxna låter barnet testa sina förmågor och röra sig på egen hand. Men detta underlättas inte av en attityd som den här företagarens: ”Innan jag själv blev förälder såg jag inte dessa faror och behov men nu när jag har barn tycker jag att alla produkter som skyddar dem, så de inte ska behöva tänka så mycket, är till stor hjälp.” Suck, det sista vi vill ha är väl barn som inte tänker? Och inga vuxna heller för den delen.
Tänk om. Vänd på myntet. Se världen med barnets ögon. Dumbojor borde förbjudas.
PETTER ÅKERBLOM
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.