Det finns företag som levererar ett slags handbojor som man sätter fast på sitt barn, som man därigenom kan leda i koppel tryggt och säkert. Man tar sig för pannan. Det gör jag numera så ofta att min panna är full av blåmärken – bank, bank, bank. Handbojor är till för banditer, och hundar leder vi i koppel när det finns risk att de skrämmer vilt och människor. Men barn? Är det ens förenligt med mänskliga rättigheter?

Omgivningen är riskfylld och det är riskfyllt att röra sig på egen hand. Det är just därför barn ska röra sig på egen hand! Självklart finns det situationer då det är viktigt att hålla koll på ungen. Som i direkt farliga trafiksituationer. Då brukar man hålla sitt barn i handen, för att sedan släppa taget när man kommer in i parken. Till och med hela avdelningar med förskolebarn vandrar över gatorna hand i hand!

När jag kontaktar en av leverantörerna till dessa produkter får jag höra att de respekterar min synpunkt på att barn inte ska vara kopplade för då finns ju risken att barnet uppfattar omvärlden som farlig. Men i nästa andetag får jag höra att leverantörens egna barn har mycket spring i benen, och att hen och familjen ibland åker in till stan och går till en lekpark: ”Jag håller dem alltid hårt i handen, men de har en förmåga att slingra sig ur och springa iväg ibland.” Jaha, vem har inte varit barn? Är det något konstigt med att barn slingrar iväg? Nej, det konstiga är föräldrar som tappar greppet om sans och förnuft.

Sedan får jag lära mig att produkten, en så kallad handledssele, ger barnet ganska stor rörelsefrihet. Barnet sitter fast i ett elastiskt "telefonsladdband" och man har därför bra koll: ”Tappar man greppet blir inte följderna så katastrofala som de skulle kunna bli utan armbandet”. Skulle kunna bli. Människan är som mest kreativ när hon med sin fantastiska fantasi målar upp eventuella eventualiteter.

Lek och uppväxt handlar om frigörelse och att steg för steg behärska sin kropp, sitt förstånd och sin omvärld. På så sätt kan man bygga upp ett allt starkare självförtroende och tillit till sin omvärld. Det förutsätter förstås att vi vuxna låter barnet testa sina förmågor och röra sig på egen hand. Men detta underlättas inte av en attityd som den här företagarens: ”Innan jag själv blev förälder såg jag inte dessa faror och behov men nu när jag har barn tycker jag att alla produkter som skyddar dem, så de inte ska behöva tänka så mycket, är till stor hjälp.” Suck, det sista vi vill ha är väl barn som inte tänker? Och inga vuxna heller för den delen.

Tänk om. Vänd på myntet. Se världen med barnets ögon. Dumbojor borde förbjudas.