Health angels – för barnens bästa
De flesta av oss har barndomen bakom sig. Men i Sverige är den verklighet för mer än var femte invånare. Här finns idag ungefär 1,2 miljoner barn och unga under 18 år. Barndom pågår helt enkelt. För fullt. Men hur planerar vi för den? Vad görs för att främja barns och ungas utveckling och välbefinnande?
Senare års forskning om utemiljöer för barn och unga har ofta utgått ifrån stigande ohälsotal. Dess mål behöver för den skull inte vara att visa hur ohälsotalen kan minskas. Tvärtom visar forskning hur miljöer kan utformas som bidrar till roligare och uthålligare lek, till mer fysisk aktivitet och trivsel. Och detta inte bara för de yngsta utan för alla medborgare. Detta har mycket lite med ohälsa att göra, den här forskningen handlar snarare om att mejsla fram olika friskfaktorer.
Utemiljö som lockar
En väl genomtänkt utemiljö lockar i sig själv till stoj och skratt. Även om detta också kan tolkas som hälsoprevention så är det – i barnets perspektiv – inte det som är det viktigaste. De vill ha roligt, vara lyckliga och trivas med tillvaron. Hälsa bör tolkas som graden av välbefinnande, inte som graden av frånvarande sjukdomstillstånd.
Miljöpsykologen Fredrika Mårtensson, som forskar vid SLU, hävdar att kunskapen om små barns interaktion med den fysiska miljön idag är så omfattande att vi vet hur förskolans utemiljö borde utformas för att bidra optimalt till den här åldersgruppens utveckling. Detta har hon framfört med kraft bland annat till Boverket, som under 2012 ska samordna, utveckla och ta fram vägledningar för samhällsplanering som möjliggör och stimulerar till fysisk aktivitet i vardagen. Boverkets arbete kan förhoppningsvis leda till att ge barns och ungas utemiljöer större tyngd som planeringsfråga – och ge Fredrika Mårtenssons ord om hur viktigt det är med den ”den vidlyftiga leken” och ge den en välförtjänt plats i planeringsretoriken. Vad resultatet av Boverkets arbete blir återstår ännu att se.
Inspirerande metoder
Forskarna Robin Moore och Nilda Cosco har forskat i mer än trettio år vid North Carolina State University med metoder som inspirerat forskare världen runt. När de besökte Uppsala den 29 mars bland annat för att undervisa på landskapsarkitektutbildningen på SLU i Uppsala, redogjorde de för hur de gör för att veta – och inte bara tycka – hur utemiljöer för barn bör utformas. Mycket tid läggs på att metodiskt notera på kartor var barnen är och hur de rör sig i miljöer av olika karaktär. Med hjälp av detta tar de fram konkreta idéer om hur barnen skulle använda miljön om den hade utformats annorlunda. Idéer som sedan sätts i verket och följs upp. Metoden har anpassats till och prövats efter svenska förhållanden av bland annat Fredrika Mårtensson.
Med åren har Robin Moore och Nilda Cosco kunnat visa att barn i gestaltade lekmiljöer som består både av öppna och slutna rum, oftast söker sig till kuperade platser med träd och buskskikt, som ger ett naturligt skydd för skadlig solstrålning. Barnen tänker inte på detta, de bara leker under de förutsättningar som råder just där och då, vilket i detta fall visar sig vara bra för deras hälsa.
Optimera lekmöjligheterna
Robin Moore och Nilda Cosco menar att planeraren måste optimera, för att inte säga maximera, lekmöjligheterna för att främja barnets livslust, fantasi och fysiska aktivitet. De ser samtidigt planeraren som en ambassadör för god hälsa och sunda levnadsvanor – som en health angel. Deras resultat har bland annat utvecklats till ett konkret och relativt detaljerat idékoncept – Best Practice Guidelines – för utformning av lekparker och Child Care Centres.
Noteras bör att North Carolina på USA:s östkust ligger på samma breddgrad som Medelhavet. Eftersom klimatet är annorlunda här hos oss går det inte att kopiera deras idékoncept rakt av till våra förhållanden. Men det är inte skäl nog för att avstå ifrån att inspireras av konceptet som sådant.
I deras idékoncept är platsen hemligheten. Det är platsen som signalerar någonting, lockar fram och utmanar barnets fantasi. Det är den fysiska miljön som, i sitt sociala sammanhang, ger leken näring. De platser Robin Moore och Nilda Cosco föreslår innehåller i sig ett miljöerbjudande att ”här kan lekas” (vilket på forskarspråk kallas affordance). Platsen i sig bjuder in till rörelse, lek och lärande.
Läs mer
Best Preactice Guidelines, Natural Learning Initiative → http://www.naturalearning.org/
Mer om Robin Moore →http://design.ncsu.edu/users/robin-moore
Mer om Nilda Cosco → http://www.naturalearning.org/content/dr-nilda-cosco
Petter Åkerblom
Koordinator Staden och barnen
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Taklandskap kräver bättre samverkan för att fungera
På Walt Disney Concert Hall i Los Angeles finns en takpromenad. Via en trappa från trottoaren når man en prunkande trädgård, komplett med fontänen A Rose for Lilly – en anspelning på Disneys änka som bekostade merparten av bygget. I trädgården kan musikbesökare mingla med varandra, men även andra flanörer som tagit sig upp till tredje våningens tak för att få en paus från stadens brus. Trädgården är nämligen en så kallad ”community garden” – öppen för alla.
Att värdera parker
Vi närmar oss hänryckningens tid – när naturen och floran är som allra vackrast, allra skirast. Men redan nu har människor börjat vallfärda till våra offentliga utemiljöer för att njuta av de allra tidigaste efterlängtade växtupplevelserna – allt från magnoliorna i Alnarpsparken, kärl fulla med blomster av Annika Anderberg Boman i Helsingborg eller 50 000 vilda vårlökar i design av Ulf Nordfjell på Waldemarsudde, Millesgården och Rosendal.
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra och hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Här finns träd från hela världen, påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Lägg till ny kommentar