Health angels – för barnens bästa
De flesta av oss har barndomen bakom sig. Men i Sverige är den verklighet för mer än var femte invånare. Här finns idag ungefär 1,2 miljoner barn och unga under 18 år. Barndom pågår helt enkelt. För fullt. Men hur planerar vi för den? Vad görs för att främja barns och ungas utveckling och välbefinnande?
Senare års forskning om utemiljöer för barn och unga har ofta utgått ifrån stigande ohälsotal. Dess mål behöver för den skull inte vara att visa hur ohälsotalen kan minskas. Tvärtom visar forskning hur miljöer kan utformas som bidrar till roligare och uthålligare lek, till mer fysisk aktivitet och trivsel. Och detta inte bara för de yngsta utan för alla medborgare. Detta har mycket lite med ohälsa att göra, den här forskningen handlar snarare om att mejsla fram olika friskfaktorer.
Utemiljö som lockar
En väl genomtänkt utemiljö lockar i sig själv till stoj och skratt. Även om detta också kan tolkas som hälsoprevention så är det – i barnets perspektiv – inte det som är det viktigaste. De vill ha roligt, vara lyckliga och trivas med tillvaron. Hälsa bör tolkas som graden av välbefinnande, inte som graden av frånvarande sjukdomstillstånd.
Miljöpsykologen Fredrika Mårtensson, som forskar vid SLU, hävdar att kunskapen om små barns interaktion med den fysiska miljön idag är så omfattande att vi vet hur förskolans utemiljö borde utformas för att bidra optimalt till den här åldersgruppens utveckling. Detta har hon framfört med kraft bland annat till Boverket, som under 2012 ska samordna, utveckla och ta fram vägledningar för samhällsplanering som möjliggör och stimulerar till fysisk aktivitet i vardagen. Boverkets arbete kan förhoppningsvis leda till att ge barns och ungas utemiljöer större tyngd som planeringsfråga – och ge Fredrika Mårtenssons ord om hur viktigt det är med den ”den vidlyftiga leken” och ge den en välförtjänt plats i planeringsretoriken. Vad resultatet av Boverkets arbete blir återstår ännu att se.
Inspirerande metoder
Forskarna Robin Moore och Nilda Cosco har forskat i mer än trettio år vid North Carolina State University med metoder som inspirerat forskare världen runt. När de besökte Uppsala den 29 mars bland annat för att undervisa på landskapsarkitektutbildningen på SLU i Uppsala, redogjorde de för hur de gör för att veta – och inte bara tycka – hur utemiljöer för barn bör utformas. Mycket tid läggs på att metodiskt notera på kartor var barnen är och hur de rör sig i miljöer av olika karaktär. Med hjälp av detta tar de fram konkreta idéer om hur barnen skulle använda miljön om den hade utformats annorlunda. Idéer som sedan sätts i verket och följs upp. Metoden har anpassats till och prövats efter svenska förhållanden av bland annat Fredrika Mårtensson.
Med åren har Robin Moore och Nilda Cosco kunnat visa att barn i gestaltade lekmiljöer som består både av öppna och slutna rum, oftast söker sig till kuperade platser med träd och buskskikt, som ger ett naturligt skydd för skadlig solstrålning. Barnen tänker inte på detta, de bara leker under de förutsättningar som råder just där och då, vilket i detta fall visar sig vara bra för deras hälsa.
Optimera lekmöjligheterna
Robin Moore och Nilda Cosco menar att planeraren måste optimera, för att inte säga maximera, lekmöjligheterna för att främja barnets livslust, fantasi och fysiska aktivitet. De ser samtidigt planeraren som en ambassadör för god hälsa och sunda levnadsvanor – som en health angel. Deras resultat har bland annat utvecklats till ett konkret och relativt detaljerat idékoncept – Best Practice Guidelines – för utformning av lekparker och Child Care Centres.
Noteras bör att North Carolina på USA:s östkust ligger på samma breddgrad som Medelhavet. Eftersom klimatet är annorlunda här hos oss går det inte att kopiera deras idékoncept rakt av till våra förhållanden. Men det är inte skäl nog för att avstå ifrån att inspireras av konceptet som sådant.
I deras idékoncept är platsen hemligheten. Det är platsen som signalerar någonting, lockar fram och utmanar barnets fantasi. Det är den fysiska miljön som, i sitt sociala sammanhang, ger leken näring. De platser Robin Moore och Nilda Cosco föreslår innehåller i sig ett miljöerbjudande att ”här kan lekas” (vilket på forskarspråk kallas affordance). Platsen i sig bjuder in till rörelse, lek och lärande.
Läs mer
Best Preactice Guidelines, Natural Learning Initiative → http://www.naturalearning.org/
Mer om Robin Moore →http://design.ncsu.edu/users/robin-moore
Mer om Nilda Cosco → http://www.naturalearning.org/content/dr-nilda-cosco
Petter Åkerblom
Koordinator Staden och barnen
Kvinnorna tar täten
Idag är kvinnorna i majoritet bland parkföreträdarna. På Nordisk Parkkongress i Malmö gjorde den amerikanska parkchefen Gia Biagi störst intryck på Göran Nilsson.
Bostadsbrist, feminism och rasism flätas samman i Almedalen
I Almedalen pratas det i år om bostadsbrist, feminism och rasism. Karin Andersson menar att dessa frågor hänger ihop och kräver ett integrerat arbete. Det är hög tid att ta ojämlikhet och ojämställdhet på allvar. >>
Stadsskog i stället för stadsträd?
Göran Nilsson har besökt konferensen Urban Tree Diversity. Här listar han de mest framträdande trenderna inom stadsträd. >>
Prata med människor, inte om dem
Karin Andersson har varit på konferens om miljonprogram i förvandling. Hon inser ännu en gång hur homogen planerarkåren är, och blir än mer övertygad om vikten av dialog för ett rättvist stadsbyggande. >>
Är skolgården ett offentligt rum?
Sverige har arbetat med gröna skolgårdar i decennier, men ännu finns inga kartor som lyfter fram barns miljöer i staden. Är skolgården ointressant som stadsrum, undrar Titti Olsson. >>
RUINER MINNER OM FRAMTIDEN
Beige likartad arkitektur men inga träd. Karin Andersson reser till Wien och finner i den homogena stadsbilden en portal till framtiden. >>
Skolgårdens återkomst
Är skolgårdens renässans nära förestående? Petter Åkerblom har fått nytt hopp tack vare Boverkets och Moviums arbete med en vägledning för barns och ungas utemiljö. >>
Skyskrapor morgondagens dinosaurier
Titti Olsson firar Jobba-hemma-dagen och funderar på vad det betyder för städer att fler har arbeten som inte binder oss till en specifik plats. Vad ska hända med kontorsbyggnaderna när färre människor behöver dem för att arbeta? >>
DEN DEMOKRATISKA PLATSEN ÄR NÖDVÄNDIG
Det offentliga rummet är en plats för demokrati. Våra gemensamma platser i städer är till för alla. De är allas. På lika villkor. I lördags utmanades denna grundläggande princip av nazister i Malmö. >>
BROKIGHETEN VÄLKOMNAR
Varför känns New Yorks storskalighet varierad men Malmös så enformig? Karin Andersson längtar efter brokiga städer och välkomnar en förtätning. >>
HONG KONGS RULLTRAPPOR VÄNDER UT OCH IN PÅ BEGREPPEN
Stadens många rulltrappor är som en signatur för Hong Kong. De är så framgångsrika att stadsdelar opponerar sig mot dem i rädsla för gentrifiering. Caroline Dahl åker rulltrappa och tänker på hur tillgängligheten förändrar stadslivet. >>
Lägg till ny kommentar