Havet som landskap
”Havet – någonting som är större än jag själv”, har jag skrivit ner i en anteckningsbok från ett seminarium kring och med författaren Göran Tunström. Anteckningen är gammal nu. Han citerade förstås sig själv, ur vilken av sina böcker minns jag inte. Men jag har inte glömt den där meningen.
Jag funderar kring detta när jag är på väg hem från ett seminarium i Malmö om Naturbåten. Havet är stort och fascinerade, ogreppbart och större än oss alla. Havet är en vit fläck på många sätt. Särskilt aktuellt är det i städer som har öppnat sina nedlagda industrihamnar och utvecklat stadsrum för medborgarna: det finns ingen riktig vana vid att umgås med havet. Naturbåten är ett projekt, som bedrivs av Malmö naturskola och miljöförvaltningen, Malmö stad, med ekonomiskt utvecklingsstöd fram till 2013. Det handlar om att utveckla ett koncept för upplevelser och pedagogik kring havet, men inte om havet som vacker yta och attraktivt stadselement, utan om det som finns under ytan.
Sverige har bland de längsta kusterna i Europa. Det är dags att betrakta havet som ett landskap, se att staden fortsätter utanför kajkanten, att havet är någonting man kan upptäcka och uppleva, ta ansvar för och lära sig någonting om. Havet kan inte fortsätta att bara vara liktydigt med larmrapporter om övergödning och utfiskning. Det finns någonting mer där, som är spännande och lustfyllt och som kan väcka engagemang.
Det man älskar vill man också värna. Men man kan ju aldrig lära sig älska något, det måste komma ur ett uppriktigt engagemang. Både barn och vuxna behöver få uppleva med hela kroppen hur det gungar, själva se vilka levande varelser och växter man kan få upp ur havets djup.
Vi måste med egna ögon uppleva vajande ängar av ålgräs på havets botten, precis som vi måste uppleva en vacker skog för att känna inpå bara skinnet vilken förlust det skulle vara om den inte längre fanns.
Titti Olsson
Parker mogna för kvalitetsstämpel
Samarbetet Nordic Green Space Award har gått i hamn och certifiering av parker har påbörjats. Göran Nilsson ser stor potential i projektet.
På en bar i Paris
Titti Olsson har varit i Paris och sett en egen verklighet inte större än ett kvarter. Varför har vi så svårt att få till dessa livgivande hörn i dagens stadsplanering? frågar hon sig.
Social hållbarhet och fysisk miljö
På Moviums ledningsråds höstträff spanades det in i framtiden. En av frågorna rörde social hållbarhet och dess koppling till fysiska platser. Anders Rasmusson bjuder in till fortsatt diskussion.
Att anpassa sig till trender
Movium Partnerskaps nätverk Stadsträd hade nätverksträff den 30 oktober med temat Prydnadsväxter för framtiden. Göran Nilsson var på plats.
Moraliskt försvarbart att vara ängslig?
Petter Åkerblom anser att kompetensen om vad en lekmiljö är måste höjas. Riskbedömningar måste göras utifrån vad som är bäst för barnet – och inte vad som är bäst för en själv som ansvarig.
Varför tätare städer?
Caroline Dahl undrar vad som står i fokus när städer förtätas – människor eller jordbruksmark?
Utblick gav inblick i Europeiska kyrkogårdar
Angela Sandell har besökt kyrkogårdar i fyra europeiska länder. Men resans höjdpunkt visade sig vara något annat.
Är det nyttigt med stadsodling?
Göran Nilsson reflekterar över den heta trenden stadsodling.
Palmhus åt alla?
Anders Rasmusson frågar sig varför inglasade utomhusliknande miljöer blir allt vanligare.
Vad är det som är speciellt med nordisk arkitektur?
Titti Olsson går på arkitekturutställning och synar den nordiska arkitekturen.