Hata på nätet, gilla på gatan?
En stilla promenad längs stadens gator. Inte en själ i sikte. Jag vandrar i det gryende vårvinterljuset på väg till tåget som ska ta mig ut i världen. En man dyker upp en bit längre fram på samma sida som jag. Han kommer rakt emot mig, vi har aldrig setts förut. Plötsligt sneddar han över gatan, vänder bort blicken, och vi passerar varandra. Inte ens det faktum att vi råkar har exakt likadana jackor får honom att lyfta blicken.
Vad är det som gör att vi inte tar kontakt, säger hej, vilket väder vi har, eller ger varandra ett leende när vi möter någon vi inte känner i stadens parker, torg och gaturum?
Anonyma på internet
På internet är det tvärtom. Där säger vi vad som helst, när som helst, till vem som helst. I de sociala mediernas förlovade land lever vi ut våra lustar. Helt ohotade av en fysiskt närvarande motpart kan vi skälla, klaga och ta avstånd. Enkelt, bekvämt och smärtfritt – för den som hatar. Men inte för den som blir hatad.
Näthatet var temat i Uppdrag Granskning den 6 februari. Teveprogrammet handlade bland annat om en ung kvinna, 21 år, som på Hennes & Mauritz hemsida hade ifrågasatt det lämpliga i att företaget säljer en tröja med rapparen 2Pacs bild, eftersom denne straffats för sexuella övergrepp. Kvinnan fick ta emot över två tusen mejl från upprörda fans om att hon för detta skulle mördas och våldtas, skriver Ulrika Knutson i en kommentar i Upsala Nya Tidning (10/2). Samtidigt frågar hon sig om dessa människor verkligen tycker så. Nej, så är det inte alltid: ”Det är ju bara text”, som en av de intervjuade fansen hade sagt.
– På nätet kan vi frigöra oss från våra kroppar och våra jag, och döda våra medmänniskor med ord. I köttlivet vågar vi inte andas något kritiskt till någon, säger Ulrika Knutson.
Inte ens säga hej när vi möts på gatan, tänker jag dystert.
Motbevisade fördomar
På stationen är det fullt med människor. Vid fönsterväggen sitter två unga kaxiga män i artonårsåldern på billiga barstolar i trä. De lyssnar intensivt i sina lurar, gungar på möblerna, jag blir på min vakt. Man vet ju aldrig vad de kan ställa till med, tänker jag fördomsfullt – och skäms.
Då ser jag hur den enes stol håller på att bryta samman, ben och tvärstag är på väg isär, han märker ingenting, snart brakar det, inte långt borta nu. Jag går fram, knackar honom på axeln. Han blänger ilsket på mig, tar motvilligt av sig lurarna, jag ber honom se upp.
Ni skulle ha sett hans leende! Hans kompis gör tummen upp och säger:
– Hade flera varit som dig hade världen varit bättre.
Tänk vad fort man kan återfå hoppet. Jag gillar gatan.
Petter Åkerblom
Koordinator Staden och barnen
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Taklandskap kräver bättre samverkan för att fungera
På Walt Disney Concert Hall i Los Angeles finns en takpromenad. Via en trappa från trottoaren når man en prunkande trädgård, komplett med fontänen A Rose for Lilly – en anspelning på Disneys änka som bekostade merparten av bygget. I trädgården kan musikbesökare mingla med varandra, men även andra flanörer som tagit sig upp till tredje våningens tak för att få en paus från stadens brus. Trädgården är nämligen en så kallad ”community garden” – öppen för alla.
Att värdera parker
Vi närmar oss hänryckningens tid – när naturen och floran är som allra vackrast, allra skirast. Men redan nu har människor börjat vallfärda till våra offentliga utemiljöer för att njuta av de allra tidigaste efterlängtade växtupplevelserna – allt från magnoliorna i Alnarpsparken, kärl fulla med blomster av Annika Anderberg Boman i Helsingborg eller 50 000 vilda vårlökar i design av Ulf Nordfjell på Waldemarsudde, Millesgården och Rosendal.
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra och hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Här finns träd från hela världen, påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Gryning över staden och barnen
Det är en skam för svensk stadsplanering när man fortfarande tar fram förslag på utemiljöer för barn som inte är rymliga nog för det deras utveckling kräver, anser Petter Åkerblom som välkomnar Boverkets Allmänna råd som började gälla den 1 mars.
Fyra nya teman i fokus för Moviums arbete
På Movium fortsätter vi att under 2015 arbeta med stadens utemiljö som resurs för hållbar stadsutveckling. Vi arbetar för en stadsutveckling med fokus på människors livsmiljö och hållbarhet.
Reklam ett hot mot stadsliv?
I konstnären Tania Ruiz Guitierrezs videokonstverk Annorstädes passerar platser från olika håll i världen långsamt förbi på väggarna i Citytunnelns station Malmö C, men ingenstans syns någon reklam.
