Gryning över staden och barnen
Det är en skam för svensk stadsplanering när man fortfarande tar fram förslag på utemiljöer för barn som inte är rymliga nog för det deras utveckling kräver, anser Petter Åkerblom som välkomnar Boverkets Allmänna råd som började gälla den 1 mars.
Söndagen den 1 mars börjar som ingen annan. Det ljusnar över landets skolgårdar som aldrig förr. De lever inte längre lika farligt tack vare Boverkets Allmänna råd som från denna dag preciserar vad plan- och bygglagens krav på skolans och förskolans utemiljö innebär.
Jag som oroat mig så för den utrotningshotade skolgården! Men nu har bygglovhandläggarna äntligen något att luta sig mot i sitt beslutsfattande. Därför går det inte längre att starta skola utan skolgård.
Men det är häpnadsväckande att det alls ska behövas statliga rekommendationer för att säkerställa tillgången på skolgårdar och förskolegårdar. Tyvärr är det nödvändigt. Många barn skjutsas idag både till skola och fritidsaktiviteter. Trafiken ökar och barnen får inte ta sig själva till skolan på grund av den trafik föräldrarna själva skapar. För många barn är skolans utemiljö den enda utemiljö de får vistas i på egen hand.
Men vuxenvärlden drivs av andra ideal, att skapa hälsosamma fysiska förutsättningar för barns lek och utveckling förstår varenda planerare och politiker är viktigt. Men är samtidigt i vägen för det man vill ha staden till. Nyligen besannades detta igen. Ett förslag på tjugo kvadratmeter per barn på en skola i Stockholm justerades ned till tio kvadratmeter per barn. Argumentet var ”vi vill bygga stad”.
Barn och unga förtjänar bättre. De är inte ”morgondagens medborgare” som en politiker råkade säga en gång i tiden. De är här och nu. Det är vår skyldighet att motverka de krafter som reducerar barns och ungas rörelsefrihet och möjligheter att fritt leva och utvecklas. Det är en skam för svensk stadsplanering när man fortfarande tar fram förslag som inte är rymliga nog för barns utveckling. Fattar ni inte att det är ett aktivt beslut att ta ifrån barn och unga deras rättigheter?
Tack och lov har vi nu Allmänna råd som kan råda bot på denna dårskap. För att inte tala om Boverkets och Moviums kommande vägledning Gör plats åt barnen! Vägledningen anvisar vad som är lämpliga förhållningssätt i planering och bygglovshandläggning. Den redovisar även generella riktlinjer för utformning av utemiljöer vid ny-, till- och ombyggnationer, samt förvaltning och skötsel för högre kvalitet i utemiljön i linje med såväl barnens som verksamhetens behov. Den 3-4 juni är det konferens i Stockholm om dessa dokument kombinerat med goda exempel. Välkomna!
Boverkets Allmänna råd (2015:1) och den nationella vägledningen hittar du här: http://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/uppdrag/barns-och-ungas-utemiljo/
Petter Åkerblom
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.