Gryning över staden och barnen
Det är en skam för svensk stadsplanering när man fortfarande tar fram förslag på utemiljöer för barn som inte är rymliga nog för det deras utveckling kräver, anser Petter Åkerblom som välkomnar Boverkets Allmänna råd som började gälla den 1 mars.
Söndagen den 1 mars börjar som ingen annan. Det ljusnar över landets skolgårdar som aldrig förr. De lever inte längre lika farligt tack vare Boverkets Allmänna råd som från denna dag preciserar vad plan- och bygglagens krav på skolans och förskolans utemiljö innebär.
Jag som oroat mig så för den utrotningshotade skolgården! Men nu har bygglovhandläggarna äntligen något att luta sig mot i sitt beslutsfattande. Därför går det inte längre att starta skola utan skolgård.
Men det är häpnadsväckande att det alls ska behövas statliga rekommendationer för att säkerställa tillgången på skolgårdar och förskolegårdar. Tyvärr är det nödvändigt. Många barn skjutsas idag både till skola och fritidsaktiviteter. Trafiken ökar och barnen får inte ta sig själva till skolan på grund av den trafik föräldrarna själva skapar. För många barn är skolans utemiljö den enda utemiljö de får vistas i på egen hand.
Men vuxenvärlden drivs av andra ideal, att skapa hälsosamma fysiska förutsättningar för barns lek och utveckling förstår varenda planerare och politiker är viktigt. Men är samtidigt i vägen för det man vill ha staden till. Nyligen besannades detta igen. Ett förslag på tjugo kvadratmeter per barn på en skola i Stockholm justerades ned till tio kvadratmeter per barn. Argumentet var ”vi vill bygga stad”.
Barn och unga förtjänar bättre. De är inte ”morgondagens medborgare” som en politiker råkade säga en gång i tiden. De är här och nu. Det är vår skyldighet att motverka de krafter som reducerar barns och ungas rörelsefrihet och möjligheter att fritt leva och utvecklas. Det är en skam för svensk stadsplanering när man fortfarande tar fram förslag som inte är rymliga nog för barns utveckling. Fattar ni inte att det är ett aktivt beslut att ta ifrån barn och unga deras rättigheter?
Tack och lov har vi nu Allmänna råd som kan råda bot på denna dårskap. För att inte tala om Boverkets och Moviums kommande vägledning Gör plats åt barnen! Vägledningen anvisar vad som är lämpliga förhållningssätt i planering och bygglovshandläggning. Den redovisar även generella riktlinjer för utformning av utemiljöer vid ny-, till- och ombyggnationer, samt förvaltning och skötsel för högre kvalitet i utemiljön i linje med såväl barnens som verksamhetens behov. Den 3-4 juni är det konferens i Stockholm om dessa dokument kombinerat med goda exempel. Välkomna!
Boverkets Allmänna råd (2015:1) och den nationella vägledningen hittar du här: http://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/uppdrag/barns-och-ungas-utemiljo/
Petter Åkerblom
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Taklandskap kräver bättre samverkan för att fungera
På Walt Disney Concert Hall i Los Angeles finns en takpromenad. Via en trappa från trottoaren når man en prunkande trädgård, komplett med fontänen A Rose for Lilly – en anspelning på Disneys änka som bekostade merparten av bygget. I trädgården kan musikbesökare mingla med varandra, men även andra flanörer som tagit sig upp till tredje våningens tak för att få en paus från stadens brus. Trädgården är nämligen en så kallad ”community garden” – öppen för alla.
Att värdera parker
Vi närmar oss hänryckningens tid – när naturen och floran är som allra vackrast, allra skirast. Men redan nu har människor börjat vallfärda till våra offentliga utemiljöer för att njuta av de allra tidigaste efterlängtade växtupplevelserna – allt från magnoliorna i Alnarpsparken, kärl fulla med blomster av Annika Anderberg Boman i Helsingborg eller 50 000 vilda vårlökar i design av Ulf Nordfjell på Waldemarsudde, Millesgården och Rosendal.
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra och hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Här finns träd från hela världen, påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Lägg till ny kommentar