Foto: Fredrik Jergmo
Grönare, vildare
Den borde vara obligatorisk att se i skolan, på arbetsplatser och för politiker på alla nivåer – David Attenboroughs vittnesmål och senaste film ”Ett liv på vår planet”. Knappt två timmar som kan få oss alla att dra vårt strå till stacken. För att vi måste.
Problemet i korthet: Få av alla djur på vår planet är vilda, de är tama. Kor, kycklingar och grisar står för nästan hela den totala biomassan bland djur. Vi hugger ner skog och odlar upp vildmarken som krymper för varje år. Fiskarna fångas av stora fiskfabriker till havs, och våra pollinatörer som hjälper oss att få mat på bordet blir färre och färre. I all välmening tror vi att biodling är bra men i själva verket tränger tambin, som ger oss honung, ut de vilda bina genom att konkurrera om maten, och den biologiska mångfalden är återigen förloraren. Det och mycket annat kan man läsa om i Kew Gardens rapport, State of the World's Plants and Fungi 2020, där SLU-forskaren Henrik Sjöman har medverkat.
Det som inte kan fortsätta i all evighet är per definition inte hållbart, och vi har god styrfart mot den sjätte massutrotningen i jordens historia. Och denna gången står mänskligheten på spel, vilket borde få även den mest inbitna stadsbon intresserad. I alla städer, över hela jordklotet.
I Sverige arbetar bland andra Naturvårdsverket med att få in den biologiska mångfalden i hela samhällsplaneringsprocessen, bland annat genom att peka på nyttan vi har av biologisk mångfald genom ekosystemtjänster. Tillsammans med Naturvårdsverket har Tankesmedjan Movium gett ut exempelsamlingen ”Urbana ekosystemtjänster” som finns att köpa via vår nätbokhandel om det behövs inspiration. Och ska du medverka i ett exploateringsprojekt så missa inte ESTER, Boverkets verktyg för att identifiera och analysera ekosystemtjänsterna på platsen.
Enligt Naturvårdsverket finns det ingen heltäckande övervakning av den biologiska mångfalden i Sverige, eller någon annanstans i världen, men genom regeringens satsning på ArtDatabanken vid SLU är den svenska biologiska mångfalden relativt väl känd.
Kommuner kan bidra genom att planera för en grönare och vildare framtid. Movium har nyligen tillsammans med Kristianstads kommun publicerat en handledning för grönplanering som kommer att ligga till grund för en planerad, nationell vägledning av Rådet för hållbara städer. Grönplanen kan sedan kompletteras med andra planer i kommunen som gynnar den biologiska mångfalden och vår framtid. Södertälje visar med ett bra exempel på hur kommuner kan komplettera sin grönplan med till exempel en pollineringsplan.
Politiker i all ära. Några har förstått problembilden och jobbar i rätt riktning. Andra förnekar och ser kortsiktiga vinster med nya fossila satsningar och skogsskövlingar. Men även en politiker med de bästa ambitioner får mig att tänka på kaptenen på Titanic. Han var utifrån sin position och kunskap bäst lämpad att framföra fartyget men följde ändå med ner i djupet. Passagerarna fick rädda sig själva och några få lyckades med tur, och eventuellt, en gnutta rationellt agerande. Nu är det vi som är passagerarna och med eller utan politiker måste vi göra vad vi kan för att bidra till att skapa framtidstro. Äta mycket mindre kött och fisk, låta gräset växa och skapa äng, plantera träd och blommor, cykla och gå om det är möjligt, köpa ekologiskt när vi kan. Ja, listan kan göras mycket längre, men poängen är att vi alla måste bidra, på många olika sätt. Hur vill du bidra?
David Attenborough är 93 år. Han är färgstark, trygg och har stort medialt genomslag. Han avslutar filmen med att lyfta fram några goda exempel och därmed ingjuta hopp i tittaren. Det kommer att bli väldigt tomt när han inte längre kan visa vägen.
Mer spännande läsning:
https://wwwwwfse.cdn.triggerfish.cloud/uploads/2019/01/wwf-kottguiden-2016-16-2475.pdf
FREDRIK JERGMO
Elbilar och attraktiva städer
Fredrik Jergmo har kört laddhybrid i några veckor och funderar över elbilens roll i våra städer i framtiden.
JAPAN PÅ MITT SÄTT
Kerstin Nilermark reste till Japan första gången 2009, och drömmer därefter alltid om nästa Japanresa. Läs hennes krönika om mötet med Japan.
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Lägg till ny kommentar