
Foto: Fredrik Jergmo
Grönare, vildare
Den borde vara obligatorisk att se i skolan, på arbetsplatser och för politiker på alla nivåer – David Attenboroughs vittnesmål och senaste film ”Ett liv på vår planet”. Knappt två timmar som kan få oss alla att dra vårt strå till stacken. För att vi måste.
Problemet i korthet: Få av alla djur på vår planet är vilda, de är tama. Kor, kycklingar och grisar står för nästan hela den totala biomassan bland djur. Vi hugger ner skog och odlar upp vildmarken som krymper för varje år. Fiskarna fångas av stora fiskfabriker till havs, och våra pollinatörer som hjälper oss att få mat på bordet blir färre och färre. I all välmening tror vi att biodling är bra men i själva verket tränger tambin, som ger oss honung, ut de vilda bina genom att konkurrera om maten, och den biologiska mångfalden är återigen förloraren. Det och mycket annat kan man läsa om i Kew Gardens rapport, State of the World's Plants and Fungi 2020, där SLU-forskaren Henrik Sjöman har medverkat.
Det som inte kan fortsätta i all evighet är per definition inte hållbart, och vi har god styrfart mot den sjätte massutrotningen i jordens historia. Och denna gången står mänskligheten på spel, vilket borde få även den mest inbitna stadsbon intresserad. I alla städer, över hela jordklotet.
I Sverige arbetar bland andra Naturvårdsverket med att få in den biologiska mångfalden i hela samhällsplaneringsprocessen, bland annat genom att peka på nyttan vi har av biologisk mångfald genom ekosystemtjänster. Tillsammans med Naturvårdsverket har Tankesmedjan Movium gett ut exempelsamlingen ”Urbana ekosystemtjänster” som finns att köpa via vår nätbokhandel om det behövs inspiration. Och ska du medverka i ett exploateringsprojekt så missa inte ESTER, Boverkets verktyg för att identifiera och analysera ekosystemtjänsterna på platsen.
Enligt Naturvårdsverket finns det ingen heltäckande övervakning av den biologiska mångfalden i Sverige, eller någon annanstans i världen, men genom regeringens satsning på ArtDatabanken vid SLU är den svenska biologiska mångfalden relativt väl känd.
Kommuner kan bidra genom att planera för en grönare och vildare framtid. Movium har nyligen tillsammans med Kristianstads kommun publicerat en handledning för grönplanering som kommer att ligga till grund för en planerad, nationell vägledning av Rådet för hållbara städer. Grönplanen kan sedan kompletteras med andra planer i kommunen som gynnar den biologiska mångfalden och vår framtid. Södertälje visar med ett bra exempel på hur kommuner kan komplettera sin grönplan med till exempel en pollineringsplan.
Politiker i all ära. Några har förstått problembilden och jobbar i rätt riktning. Andra förnekar och ser kortsiktiga vinster med nya fossila satsningar och skogsskövlingar. Men även en politiker med de bästa ambitioner får mig att tänka på kaptenen på Titanic. Han var utifrån sin position och kunskap bäst lämpad att framföra fartyget men följde ändå med ner i djupet. Passagerarna fick rädda sig själva och några få lyckades med tur, och eventuellt, en gnutta rationellt agerande. Nu är det vi som är passagerarna och med eller utan politiker måste vi göra vad vi kan för att bidra till att skapa framtidstro. Äta mycket mindre kött och fisk, låta gräset växa och skapa äng, plantera träd och blommor, cykla och gå om det är möjligt, köpa ekologiskt när vi kan. Ja, listan kan göras mycket längre, men poängen är att vi alla måste bidra, på många olika sätt. Hur vill du bidra?
David Attenborough är 93 år. Han är färgstark, trygg och har stort medialt genomslag. Han avslutar filmen med att lyfta fram några goda exempel och därmed ingjuta hopp i tittaren. Det kommer att bli väldigt tomt när han inte längre kan visa vägen.
Mer spännande läsning:
https://wwwwwfse.cdn.triggerfish.cloud/uploads/2019/01/wwf-kottguiden-2016-16-2475.pdf
FREDRIK JERGMO
Medborgarna skapar staden
Den internationella filmfestivalen ArchFilmLund 2016 handlade nästan mer om urbant liv än om arkitektur i sig. Vinnande film lyfter fram ett starkt medborgarengagemang i Christchurch efter jordbävningen 2011.
Global kraftsamling i Lund för barns utemiljöer
Under några intensiva dagar i mitten av september myllrade det runt människor i Lund med en gemensam uppgift i fokus: att skapa levande gröna uppväxtmiljöer för barn och ungdomar överallt i världen.
Lekplatsen är död – länge leve lekplatsen!
Märit Jansson, lektor vid SLU och aktuell med seminariet ”Plats för lek – svenska lekplatser förr och nu” och som redaktör för antologin med samma namn, skriver i sin krönika om att när hon i mitten av 2000-talet började studera anlagda lekplatser och deras användning och förvaltning, ofta mötte skepsis. Hon minns särskilt när hon i fikarummet på en kommun fick höra: ”Att aldrig någon kan forska om något viktigt!”.
BEUM höjer kompetensen om utemiljön!
Då har ännu en besiktningskurs gått av stapeln! Den 30-31 augusti arrangerade BEUM, i samarbete med Movium, Besiktningskurs Natursten, markbetong och asfalt i Malmö. I sin krönika reflekterar Göran Nilsson över BEUMs historia och betydelse.
Välkommen till hösten på Movium!
Movium kavlar upp ärmarna inför nya utmaningar under hösten. På programmet står parnterskapsträffar, internationella konferenser, resor, spaningar och nya visioner!
Pixla piren
Tillfälliga aktiviteter, medskapande och nya aktörskonstellationer tar plats i stadsutvecklingsprocesser. Det pratas just nu mycket om “urban commons” eller fritt översatt till svenska, urbana allmänningar.
Vad ska vi göra med Hjalmar?
Den nya staden växer fram i Kiruna – men på en plats där ingen velat ha en stad tidigare. Dödens dal, kallas den av belackarna.
På spaning med Moviums ledningsråd
I mitten av maj träffades Tankesmedjan Moviums ledningsråd för att spana efter trender och framtidsfrågor. Nyfiken? >>
Skapa möten istället för gränser
Är det möjligt att designa med en känslighet för sociala processer, kanske till och med skapa möjlighet för integration och givande sociala möten? Det frågar sig fyra blivande landskapsarkitekter som nyligen arrangerade Landskapsarkitekturdagen med temat Merging landscapes på SLU i Alnarp.
Det överbeskyddade barnet
Synen på vad som är lämplig och olämplig lek, eller lämpliga eller olämpliga lekplatser, är underordnad sin samtids kontext, skriver Anna Lenninger.