
Foto:Titti Olsson

Foto:Titti Olsson

Foto:Titti Olsson
Global kraftsamling i Lund för barns utemiljöer
I Sverige beger sig varje vardag nästan 2 miljoner barn och unga till skolan där de sedan befinner sig en stor del av sin vakna tid. Unga vuxna som avslutar sina gymnasiestudier har sammanlagt tillbringat ungefär hälften av sin vakna tid i skolan. Förskolan och skolan hör alltså till de platser som är allra viktigast för barns och ungas utveckling, och självklart erbjuds de därför de allra bästa miljöer som en kommun, ett land, kan erbjuda sina yngsta medborgare. Eller?
När det internationella nätverket ISGA, International School Grounds Alliance, höll sin världskonferens i Lund 12–14 september 2016 var det den femte i ordningen. Denna gång stod Lunds kommun tillsammans med Movium värd. Förra året hölls konferensen på Bali, 2017 är det Berlins tur och 2018 Yokohamas. Över 200 deltagare – pedagoger, landskapsarkitekter, arkitekter, planerare och forskare – från sammanlagt 17 olika länder och fem kontinenter besökte Lund och konferensen. På scenen stod huvudtalare från Sverige, Storbritannien, Danmark, Kanada och Indonesien. De dela de med sig av erfarenheter och forskningsresultat, de talade om hur barn lär sig, hur man väcker motivationen genom att spinna på barnens egen nyfikenhet. Utan nyfikenhet och lust att utforska skulle vi aldrig utvecklas. Hur bra är skolan på att ta vara på denna drivkraft hos barn?
Det finns en tydlig gemensam nämnare över hela vår värld just nu: rädslan för att det ska hända barn någonting som gör att de överbeskyddas snarare än skyddas, med resultatet att de i sämsta fall hindras i sin naturliga utveckling. Därför fattar nätverkets ledningsgrupp, bestående av runt 30 delegater från hela världen, under sina uppföljningsdagar direkt efter konferensen, ett beslut om ett internationellt uttalande om barns rätt att få anta riskfyllda, men inte farliga, utmaningar. Barn måste få söka och skapa sina egna utmaningar så att de kan komma vidare genom att lära av sina egna misstag och segrar. Våga pröva. Få lov att pröva.
I rektor Mohammad Ariefuddins skola på Java tränas barnen i att övervinna sina rädslor genom att utsätta sig för prövningar i skolans närmiljö, där skogen och floden finns. Först identifierar de gemensamt de eventuella problem i klassen som de vill förändra, kanske handlar det om att barnen samarbetar dåligt med varandra och med sin lärare. Barnen får först göra lekfulla samarbetsövningar ute på skolgården för att stärka känslan av kraften i en kollektiv handling. Graden av utmaning stegras. Slutligen får barnen anta personliga utmaningar som att svinga sig i rep över floden, och manövrera en liten farkost på det virvlande vattnet. Barnen reflekterar sedan tillsammans över sina erfarenheter.
När man upplever att man övervinner sin rädsla, bemästrar sina farhågor, sina rädslor, och hanterar sin situation känner man sig stolt och lycklig. Man får en aha-upplevelse. Vi vet inte vad som kommer att hända barnen i framtiden, säger rektor Mohammad Ariefuddin, därför måste vi förbereda barnen genom att ge dem ett gott självförtroende och en god förmåga att samarbeta med andra. Utmaningen är själva bränslet. Det är energin som ger kraft att förändra någonting till det bättre, säger han och tillägger: Barn kan inte lära sig detta på något annat sätt, de måste få anta utmaningar, få uppleva det själva, de måste agera med hela kroppen!
Det finns en kraft som sjuder de här dagarna i Lund. Det finns inte bara gemensamma ambitioner bland alla dessa människor som samlats, det finns en stark och orubblig vilja att skapa bättre förutsättningar för barn och ungdomar. Deltagarna gör studieturer, bland annat i Lund, och besöker skolor och förskolor. Det väller in hundra besökare i Uteförskolan Vindens lilla vildvuxna trädgård, där barnen är i full färd med att såga ved till sin brasa. Hundra besökare tar del i hur barnen på S:t Hans-gården vårdar sina kaniner, sina får och getter och varandra i en unik och kreativ miljö. Hela världen får ta del av de processer som kontinuerligt pågått under Naturskolans vingar i nästan 25 år.
Lunds kommun är den kommun i landet som arbetat längst med att utveckla barns utemiljöer i skola och förskola. Lund bör känna sig stolt och inse vilken enorm resurs som finns bland alla dessa människor som jobbar för levande gröna miljöer i skolans värld, personer som ständigt har barnens bästa, barnens utveckling, för ögonen och anser att det är självklart att en kommun, ett land, erbjuder sina yngsta invånare det allra yppersta. Det handlar ju om framtiden.
TITTI OLSSON
Hur ser framtidens stad ut?
Det är intressant att jämföra livsstilstrender med de städer vi utvecklar. Hur låter vi dessa trender influera vårt samhällsbyggande?
Framtidens kyrkogårdsbransch
Movium Partnerskaps nätverk Kyrkogårds ledord är samverkan. Vi arbetar i ett forum där branschens gemensamma frågor lyfts för att ta del av – och påverka – aktuell forskning och utveckling.
Slutet på oljan – när ökar städernas självförsörjning?
Per G Berg, professor i landskapsarkitektur, menar att ökad lokal produktion av mat och bränsle är nödvändig i en framtid anpassad efter ökade priser på den ändliga resursen fossilt bränsle. Hur anpassar vi våra städer efter detta kommande behov?
Tänk om man förbjöd landskapsarkitekter att använda gräs!
Ja, det skulle ju vara ett ordentligt paradigmskifte i både utformning och förvaltning av urbana grönytor.
Tharirtorget och den sociala ordningens makt
Under våren var Tharirtorget i Kairo scenplats för en revolution, samtidigt som den sociala ordningen upprätthölls av revolutionärerna själva.
Det finns inga städer!
Det finns inga städer, säger professorn i landskapsarkitektur där han sitter vid seminariebordet, mitt i diskussionen om hållbar stadsutveckling. Nähä?
Hållbar stadsbyggnad börjar med social hållbarhet
Tisdagen den 8 mars samlades tre riksdagsutskott för att diskutera hållbara städer.
Det är glädjande att riksdagen diskuterar grönområden. Det vittnar om tyngden i dessa frågor idag, och vilka möjligheter vi som arbetar med dem har när det handlar om att bidra till en bättre samhällsutveckling.
Däremot förbiser man de sociala dimensionerna i diskussionen. Det är upp till oss som jobbar med dessa frågor att väga ihop ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv för att skapa täta men levande städer där folk väljer att bo och leva.
0,6 – HUR BRA ÄR DET?
Planarbetet för bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden är ambitiöst på ett sätt som man sällan ser. Med utgångspunkt i det omgivande landskapets naturvärden och kommande klimatförändringar satsar man på att göra allt rätt för framtiden. Men det verkar som man fokuserar medlen snarare än målen. Det gör modellen med grönytefaktor 0,6 godtycklig, skriver Tim Delshammar.
STADEN
hetare än någonsin
Sedan en tid tillbaka är stadsutvecklingen definitivt inne i en ny fas: stora som små städer som vill någonting upptäcker en efter en att de vänt ryggen till det som en gång varit förutsättningen för att de ligger där de ligger; ett hav, en sjö, en älv, ett berg, en dal. Den sidan har blivit en baksida. Där har stadens industrier legat och bokstavligen skymt sikten och stängt medborgarna ute. Nu är det de mest attraktiva områdena för stadsutveckling.
Idag finns inget val i planeringen: man måste respektera både medborgare och natur när städer växer.
Dags att tala om förtätning av parker
Ordet park är laddat med en stark social dimension. Eftersom stadsplanering idag handlar om att förtäta måste också parkföreträdare tala i samma termer för att argumentera för parkernas existens. Det är dags att börja tala om täthet i form av aktiviteter, täthet av folk, för att göra det tydligt vad parkerna ska vara för någonting.
Stadsdelen där det växer så det knakar
Stadsdelen Seved i Malmö signalerar dubbla budskap: Å ena sidan är den småskalig och välplanerad och borde vara attraktiv. Å andra sidan är husen nedgångna och lokalpressen rapporterar om kravaller och knark. Samtidigt sjuder stadsdelen av aktivitet: det växer så det knakar i odlingar som bara blir större och större bland husen.
Integration och landsbygdsutveckling tar fart om staden involveras!
En ökad integration och förbättrad landsbygdsutveckling behöver stadens invånare, idéer och resurser. Stimulera utvecklingsstöd och program som suddar ut gränserna mellan stad och land – skapa mötesplatser och forum där den gemensamma utvecklingen kan frodas i win–win-koncept, uppmanar Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid SLU i Alnarp.
Lägg till ny kommentar