Jag får många inbjudningar till diverse olika konferenser och de senaste åren har många haft temat Gestaltad livsmiljö, det vill säga de utgår från Sveriges nya arkitekturpolitik. Det är mycket lovvärt och jag har själv varit med om att både arrangera och föreläsa på några av dessa de senaste åren. Inte minst via Arkitekturakademins* strategiska utskott där jag representerar SLU Landskap*. Vi har tillsammans initierat och genomfört olika typer av arrangemang, till exempel Dialogforum för Gestaltad livsmiljö i Malmö senhösten 2019 tillsammans med Boverket samt webbseminariet Gestaltad livsmiljö som möjliggörare tillsammans med ArkDes och SLU Tankesmedjan Movium i början på 2021. Tidskriften STAD gav under Moviums 40-års jubileum ut ett specialnummer om just politiken för gestaltad livsmiljö. I det numret skriver bland annat riksarkitekt Helena Bjarnegård om vikten av omsorgsfull gestaltning och att en miljö bara är hållbar om den är omsorgsfullt gestaltad.

Den senaste tiden har dock en olustig känsla infunnit sig hos mig – når vi rätt målgrupp med dessa arrangemang och texter? Eller når vi i första hand de redan intresserade och insatta i politiken för gestaltad livsmiljö? Det väcker frågan: hur når vi de andra? De som påverkar gestaltningen av våra livsmiljöer utan att förstå betydelsen av gestaltning? Hur får vi till genomtänkta förändringar i det offentliga rummet?

Handen på hjärtat: genomsyras det vi bygger idag av en omsorgsfullhet? I allt från den övergripande gestaltningen av stad och land till gestaltningen av våra stadsrum och parker? Jag är inte helt säker, hur kommer framtiden att se på hur vi till exempel hanterar de offentliga rummen idag? Ett är säkert, vi kommer av klimatskäl inte att kunna bygga lika mycket nytt som tidigare. Vi behöver förvalta det vi har bättre och därmed behöver de som förvaltar våra offentliga rum större kunskap om gestaltning för att vi ska få omsorgsfullt gestaltade rum.

Många av de parker och offentliga rum som byggts de senaste åren är mindre till ytan än tidigare och emellanåt tycker jag att de flesta ytor är väldigt programmerade och därmed svårare att förändra över tid. Trots att vi pratar om vikten av helhetssyn och att inte tänka i stuprör, blir det tyvärr ofta ogenomtänkt när vi gör förändringar. Särskilt när det sker mindre ombyggnader eller placeras ut olika typer av tillägg, till exempel en ny skylt eller en papperskorg. De ställs ofta ut utan någon som helst tanke. Låt mig visa exempel.

Cykelbloggaren Krister Isaksson (bicycling.se/author/KristerIsaksson) uppmärksammade för några veckor sedan ett elskåp mitt i den nya cykelbanan längs Stortorpsvägen i Farsta, se bild nedan. Inte helt trafiksäkert – gör tankeexperimentet att någon hade lämnat ett elskåp mitt i en nybyggd gata.

Foto: Krister Isakson

Cykelbanan är byggd av Stockholms stads exploateringskontor för att underlätta cykelpendling mellan Huddinge och Farsta. Tidningen MittiStockholm har uppmärksammat elskåpet och intervjuat en enhetschef på exploateringskontoret som kommenterar arbetet så här: När vi byggt om cykel- och gångbanan så kan vi tyvärr konstatera att vi missat att hantera elskåpet i planeringen, projekteringen och utförandet.

Vidare säger enhetschefen: Vi har startat ett arbete nu med att hantera elskåpet och cykelbanan så de anpassas till varandra och vi får en tydlig och säker cykel- och gångkoppling. Är ni nyfikna på hur resultatet av den anpassningen blivit så titta på bilderna nedan.

Foto: Krister Isakson

https://www.mitti.se/nyheter/stadens-miss-har-star-elskapet-mitt-i-cykelbanan/repvia!JJcZn8MKTrQPQaWcdgf5A/

Krister har en annan bild jag vill visa, kolla stolpen nedan, eller snarare kolla cykelbanan! Och han har många fler exempel på ogenomtänkta lösningar på cykelbanor på sin blogg.

Inom landskapsarkitekturen tycker jag vi ofta slarvar med vem som är upphovsman till en plats och inte minst slarvas det med att kontakta den/ dem som ritat en plats om det ska förändras eller läggas till något. Förändringar och tillägg som kanske inte blir helt lyckade.

Under min tid som landskapsarkitekt i Enköping på 90-talet gestaltade jag en fickpark i stadsdelen Romberga. Parken gestaltades med utgångspunkt i att platsen efter senaste istiden varit en strand. Det skapades en sluten del som är tänkt att upplevas som en snårig strandskog, en öppen del med gräs i slänt ner mot en grusyta som är tänkt att symbolisera en vattenyta och till sist en stensatt del som ska symbolisera en klippa.

Mellan ”klippan” och ”vattnet” var det fri sikt. Parken kallades från början Romberga minipark men fick i början av 2000-talet namnet Blombergs park, namngiven efter Metalls tidigare ordförande Leif ”Blomman” Blomberg som vuxit upp i närheten. När jag besökte parken ett antal år senare stod en stor stenskulptur med ”Blomman” mitt i siktlinjen mellan ”klippan” och ”vattnet”. Skulpturen förtog hela tanken med platsen och jag blev upprörd, dels för att skulpturen placerats så okänsligt men också för att ingen kontaktat mig som gestaltat parken. Hursomhelst, Enköpings kommun flyttade skulpturen som nu står bättre placerad, sidoordnad med skydd i ryggen, och siktlinjen är tillbaka. https://enkoping.se/fritid-och-kultur/parker-och-parkguidningar/hitta-parker.html#box-Blombergspark

Även på landsbygden kan det bli ogenomtänkt, jag bor på södra Gotland, i nära anslutning till Hoburgen. Här har länsstyrelsen på Gotland vällovligt placerat ut nya informationsskyltar under året. Men placeringen är inte helt lyckad. Vad tycker ni om denna placering? När man kommer på vägen mot Hoburgen så framträder klippans möte med himmelen vackert. Men numera står där en skylt i blickfånget, se bild.

Foto: Lars Johansson

Vi har ett stort arbete framför oss för att implementera politiken för gestaltad livsmiljö på alla nivåer i samhällsbyggandet.

*Arkitekturakademin är ett samarbetsorgan för de fyra svenska arkitektskolorna vid LTH, Chalmers, KTH och Umeå universitet samt SLU Landskap – de lärosäten som har femårig yrkesutbildning i arkitektur. Arkitekturakademin arbetar för att stärka utvecklingen av arkitektutbildningarnas forskning, undervisning och samverkan på nationell och internationell nivå.

*SLU Landskap är en tvärinstitutionell plattform för samverkan och gemensam profilering av landskapsämnet inom SLU. En av de största miljöerna inom forskning och undervisning inom landskapsarkitektur i Europa.