genom detaljerna ser vi helheten
Att åka tåg i Sverige innebär inte så sällan även att åka buss under en delsträcka. På en sådan busstur, mellan Hässleholm och Älmhult, ser jag något som jag sedan ska komma att tänka på hela vägen till slutdestinationen Stockholm. Vi kör förbi ett majsfält, det största jag någonsin sett, känns det som. Inte så långt från vägen öppnar en cirkel sig i fältet. Mitt i den står en röd stuga med vita knutar. Den har en veranda och över den böjer sig två knotiga tallar.
Stugan är inte stor. Den är inte stor alls. Det går ingen väg till den. Tallarna har inga likar så långt jag kan se. Mitt intresse är fångat för flera timmar framöver. Vad var detta? En lekstuga? En konstinstallation? Bor någon där?
Ett litet inslag har rubbat min bild av landskapet, satt igång mina tankar. Var det bara jag som såg stugan, gick den mina medpassagerare obemärkt förbi?
Den röda stugan får mig att tänka på en byggnad som ligger på en åker en bit från stationen i Landskrona. Från perrongen ser man till huset men det är nästan omöjligt att se hur stort det är, hur långt det är dit. Ensamt på en åker ligger det, vägen dit är inte uppenbar.
Under min utbildning till landskapsarkitekt i Alnarp ägnade vi en hel kurs åt upplevelsen av byggnaden. Det var formlära och under tio veckor vände och vred vi på denna upplevelse. Vissa delar av upplevelsen var gemensam; osäkerheten i vad vi såg där på avstånd på perrongen, ovetskapen om vilken väg vi skulle gå för att komma fram till huset. Andra delar delade vi inte; byggnaden var större eller mindre än vad man först trott, den var gjord av det material som den först verkat vara eller ett helt annat.
Arkitekten Inger Bergström menar i sin avhandling om rumsliga upplevelser att vi påverkas av vår omgivning på flera olika nivåer. Vissa reaktioner har vi gemensamt som människor. Exempel på en sådan är att vi hellre sitter på en parkbänk med skydd i ryggen än på en bänk mitt på en öppen gräsmatta. Andra preferenser är personliga och beror på vår historia och våra erfarenheter.
Små saker i vår omgivning påverkar oss. Inte alla ser samma små saker, en del detaljer går vissa av oss förbi. Men att alla inte tar del av allt är inte en anledning att avstå från utmejslade detaljer när vi bygger gemensamma miljöer. Tvärtom, vill jag påstå. Upplevelsen av detaljer gör att jag skapar en personlig relation till en plats. Och i en stad som vi delar med många okända är även de personliga platserna mycket viktiga.
Karin Andersson
Det finns inga städer!
Det finns inga städer, säger professorn i landskapsarkitektur där han sitter vid seminariebordet, mitt i diskussionen om hållbar stadsutveckling. Nähä?
Hållbar stadsbyggnad börjar med social hållbarhet
Tisdagen den 8 mars samlades tre riksdagsutskott för att diskutera hållbara städer.
Det är glädjande att riksdagen diskuterar grönområden. Det vittnar om tyngden i dessa frågor idag, och vilka möjligheter vi som arbetar med dem har när det handlar om att bidra till en bättre samhällsutveckling.
Däremot förbiser man de sociala dimensionerna i diskussionen. Det är upp till oss som jobbar med dessa frågor att väga ihop ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv för att skapa täta men levande städer där folk väljer att bo och leva.
0,6 – HUR BRA ÄR DET?
Planarbetet för bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden är ambitiöst på ett sätt som man sällan ser. Med utgångspunkt i det omgivande landskapets naturvärden och kommande klimatförändringar satsar man på att göra allt rätt för framtiden. Men det verkar som man fokuserar medlen snarare än målen. Det gör modellen med grönytefaktor 0,6 godtycklig, skriver Tim Delshammar.
STADEN
hetare än någonsin
Sedan en tid tillbaka är stadsutvecklingen definitivt inne i en ny fas: stora som små städer som vill någonting upptäcker en efter en att de vänt ryggen till det som en gång varit förutsättningen för att de ligger där de ligger; ett hav, en sjö, en älv, ett berg, en dal. Den sidan har blivit en baksida. Där har stadens industrier legat och bokstavligen skymt sikten och stängt medborgarna ute. Nu är det de mest attraktiva områdena för stadsutveckling.
Idag finns inget val i planeringen: man måste respektera både medborgare och natur när städer växer.
Dags att tala om förtätning av parker
Ordet park är laddat med en stark social dimension. Eftersom stadsplanering idag handlar om att förtäta måste också parkföreträdare tala i samma termer för att argumentera för parkernas existens. Det är dags att börja tala om täthet i form av aktiviteter, täthet av folk, för att göra det tydligt vad parkerna ska vara för någonting.
Stadsdelen där det växer så det knakar
Stadsdelen Seved i Malmö signalerar dubbla budskap: Å ena sidan är den småskalig och välplanerad och borde vara attraktiv. Å andra sidan är husen nedgångna och lokalpressen rapporterar om kravaller och knark. Samtidigt sjuder stadsdelen av aktivitet: det växer så det knakar i odlingar som bara blir större och större bland husen.
Integration och landsbygdsutveckling tar fart om staden involveras!
En ökad integration och förbättrad landsbygdsutveckling behöver stadens invånare, idéer och resurser. Stimulera utvecklingsstöd och program som suddar ut gränserna mellan stad och land – skapa mötesplatser och forum där den gemensamma utvecklingen kan frodas i win–win-koncept, uppmanar Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid SLU i Alnarp.
Ödetomter är
inga tomrum
Malmö är ett exempel på en svensk stad som växer. Där finns exempel på många av de frågor som väcks i planeringen när behovet av bostäder är stort och staden ska bli tätare. Måste alla rivningstomter, eller till synes outnyttjade plättar här och där, bebyggas? Är det inte hög tid att tala om hur man kan värdera och se dessa platser som ett slags möjlighetsplatser i planeringen?
Rom – en stad som nästlar sig in
I Rom kan man gå långt utan att det någonsin blir tråkigt. Där finns mycket att hämta för en stadsplanerare som undrar vad som får en människa att vilja vandra. Rom är en stad som nästlar sig in via sinnena. Det är inte människan som rotar sig på en plats - det är platsen som rotar sig i människan.
Odling som politisk handling
Stadsodling verkar vara en trend att räkna med och lanseras som vore den någonting helt nytt. Men stadsodling fanns redan på 1890-talet i Detroit.
Rätten till ett träd
Mamma intygar att hon kan se ett träd om hon bara lutar sig fram. Hon vet att jag i det närmaste betraktar det som en mänsklig rättighet att se ett träd utanför sitt fönster, skriver Titti Olsson, som tänker på vikten av att se ett träd utanför fönstret när man blir gammal och sitter hela dagarna vid sitt bord. Då är utsikten allt.
Undermåliga skolgårdar hämmar barnens utveckling!
Idag är det tillåtet att bedriva skolverksamhet i lokaler utan utemiljö. Detta strider enligt vår mening mot både förnuft och lagstiftning. Det krävs gemensamma insatser för att främja och förbättra landets skolgårdar och förskolegårdar, menar Petter Åkerblom, Movium, Johan Faskunger, utredare åt Statens folkhälsoinstitut , och Johan Tranquist
kanslichef, NCFF – nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn.